Feminist javisst?

Funderar på feminism idag. Mycket tack vare boken: How to be a woman. Författare: Caitlin Moran. Hon skriver helt galet, ärligt och tankeväckande om vad som krävs av oss kvinnor och hur man hanterar livets situationer. Som mode, mens, barnafödande, vaxning av ben, att möta sexism mm.

Så bara för att klargöra det uppenbara: jag är feminist. Jag står för lika rättigheter mellan män och kvinnor. Men jag tror inte att man måste vara arg, klädd i illasittande kläder, gå på massmöten, avsky män och läsa trist litteratur för att få kalla sig feminist. Jag känner mig upplyst och säker på migsjälv, jag vet var jag står i den här frågan. Jag tror på att hylla olikheter och värdera ett utfört arbete utifrån resultat. Jag är less på mossiga gubbar och trist attityd mot unga kvinnor på väg i karriären. Jag är också oerhört less på att bli frågad när jag ska föda flera barn och bli värderad utifrån det. Mitt värde ligger inte i min livmoder, som dessutom är min privata angelägenhet. Och jag är less på att jag förväntas göra allt hushållsarbete medan Maken "hjälper till". Och hyllas av släkt och äldre personer när han gör helt självklara saker som att laga mat, ta hand om sonen eller städa bostaden. WTF...?

Och NEJ jag har inte pms idag. Man kan bli sur över orättvisor ändå.

//Gemma