iPhone-moments....

Den här regniga lördagen vill jag bara krypa in under filten i soffan, men en stor kanel-latte, en mysig bok och alla mina fotoalbum. Jag är barnsligt förtjust i gamla foton, allt från mormors glansdagar till mina egna "snygg-bilder"(ja ni vet ju själva hur snygg man var runt 8, 12, 14 och 16...) från skolåren och fram till nu. Favoriter är såklart bröllopsalbumen och sonens bilder från nyfödd fram till idag.

Tänk min lycka när jag upptäckte att Makens iPhone var kopplad till datorn och jag hittade 417 nya kort på sonen m.m. ända från 2010!!! Så idag ägnar jag mitt inlägg till ett par favoriter från den här skattgömman:

Första overallen.

Sonen 2 dagar gammal, inga foton tack!

Do not disturb

Nyvaken...

Världens sötaste?

En glad fis

Jag VET, vi lät det går för långt innan frisören blev inkopplad. Guldlock här var dock rätt nöjd. 

Bästa "leksaken"....

Med bästisen, låtsas-sover..

Födelsedagspresenter

Bland det bästa...

Jag gjorde ett tappert försök att avbilda nallen på bilden till sonens förtjusning. Nallen överlevde ca 12 sekunder bilden togs.

I sina första Converse

Junibacken

Favoritmössan, mitt barn syntes bäst på hela dagis. Svarta kläder/mössor på barn borde förbjudas!

På besök hos kompis

På fiket fanns det fiskar..

Tröst efter jobbigt läkarbesök: ny traktor

Efter frisören

På kalas, farmodern berättar hur fiskedammen går till. 

Grillning. Flammsäkra byxor? Nja...

Kvällsmys(varade i ca 5 minuter...)

Någon som har fler tips på mysiga saker att göra en regnig lördag?

Ha en toppenhelg!

//Gemma

http://www.bloggregistret.se/

http://www.bloggregistret.se/button.php?u=gemmauppochner

iPad, HEN och Dagens

Äntligen är den här! Jag syftar inte på den ljuvliga fredagen idag utan på vårt senaste tillskott i teknikväg: Paddan. Det är Maken som är teknik-ansvatig i vårt hem. Mycket hen över det? Nej.  När det gäller just paddan är det jag som insett att behovet uppstått. När det inte går något vettigt eller kul men ovettigt på TVn och vi sitter i soffan och en har datorn. Då blir den andre liksom lite små-sur nästan och frågorna haglar: Är du klar snart? Hur länge ska du surfa? Meh, vad kollar du egentligen? Okej, jag erkänner. det är mest jag som är sådär jobbig. Men vad ska jag göra då? Städa? Hahahaha(iskallt).

Så jag har sagt nu i ett par månader att vi borde ha en iPad också, så att den som vill skriva kan ta datorn och den som vill läsa eller bara allmänt slö-surfa kan göra det samtidigt. Och nu är den äntligen här! Sonen har inte upptäckt den än, men det är en fråga om timmar innan det sker och äganderätten kommer starkt ifrågasättas av vår 2-åring.

MIN!

När jag nu är inne på bilder måste jag ju visa dagens outfit so far:

Mysbyxor från Stadium, nagellack från Lóreal och soffa från IKEA.

Nagellack från Lóreal, fejk-tan och myströja från Monki.

En bild är Instagrammad så att mina fötter ser lite snygga ut annars är det jag själv som farit runt i bildredigeringsträsket och ordnat softade bilder. Ser liksom lite mjukare ut för ögat. Eller är jag bara töntig? Skit-samma, jag tyckte det blev fint. Lovar att det kommer bättre outfits framöver, men jag var bara tvungen att visa dagens sanning som den nu är. 

Jag bara måste kommentera ICA-reklamen med HEN-budskap: I LOVE IT!: http://www.youtube.com/watch?v=5vRGaHMlHJU

Underbara Fnulan har också gjort ett inlägg i temat. LÄS! http://www.fnulan.se/2012/03/31/nu-har-vi-blivit-ett-med-hen/

Själv tycker jag såhär, med risk för att få en massa avhoppande läsare p.g.a. min onyanserade åsikt: Jag gillar inte HEN!!! Jag tycker det är det dummaste jag nånsin hört. Ever. Kom igen, vad är det här för trams? Ska vi ha ett hitte-på ord för att utjämna orättvisor mellan könen? Read my lips: Det kommer icke funka. Jag är hemskt ledsen men det kommer det inte. Det är inte det som är lösningen på problemet. Att man ska kunna prata med någon utan att avslöja om den man pratar om är en man eller kvinna. Vad blir bättre? 

Vi behöver jobba mer med att utplåna löneskillnader mellan män och kvinnor och göra det lättare att vara jämställda exempelvis när det gäller barn och hushållsarbete. Det krävs en ny inställning och jag tror faktiskt den är på väg. Men vi kan inte ducka för våra olikheter, vi måste kunna erkänna att vi är biologiskt olika och att det är bra. Inte försöka skapa något könsneutralt samhälle som ingen utom en halv promille av befolkningen känner sig bekväma i. Vi är på rätt väg, förändringar görs i samhället för att underlätta. Matkassar, nanny-förmedlingar, städhjälp, RUT-avdrag, förskolan, föräldraförsäkringen. Det finns möjligheter idag som inte fanns för 10 år sen. Men HEN? Jag VILL inte förklara det för min son. Att vi ska prata som om tjejer och killar är samma sak. Det är de inte. Inte alls samma, väldigt olika. Och olika är bra. Vi vill ha olika. Inte samma som nån sorts klon eller robot. Så nej tack. 

Inget hen i den här familjen. Här är vi mamma, pappa, son. Eller fåfäng kontorsråtta, snäll militär och underbar fantastisk busig troll-unge. Men ingen hen. Not on my watch(har alltid velat säga det...)

Här bor: inte hen iallafall!

Ha en härlig fredag och glöm inte myset ;)

//Gemma

http://www.bloggregistret.se/button.php?u=gemmauppochner
http://www.bloggregistret.se/

http://intressant.se/intressant

Instagram, tjuvar och fusk

Jag är en sån där person som är tudelad. Jag står med ena foten i en 10cm turkos mockasandal, gnistrande diamanter, champagne och dyra-väskor träsket(måste lägga upp bilder på mina mest underbara väskor någon dag framöver). Den andra foten står i gympadojjor, snabbmakaroner, färdiga köttbullar, alldeles för mycket choklad med en snorig 2-åring i handen. Måste man välja? Jag är ju kontorsmänniskan med kavajen till vardags och gillar verkligen att klä upp mig(ut mig) till fancy-fanny på fest. Men när jag kommer hem, då är det: mysbyxa, soff-häng och osunda chokladvanor. Som hålls i schack av ständigt dietande. Det är liksom jag. I. Ett. Nötskal.

Okej, jag måste ju erkänna att jag blivit lurad igen. Jag gick med i Instagram-sekten på samma sätt som jag hamnade på Fejjan, Nespresso och SATS. Någon händig människa tog över och plötsligt satt jag där med kaffemaskinen med svindyra kapslar, träningskort som jag nyttjar 1 gg/vecka i bästa fall och varannan månad i sämsta fall, status-uppdaterandes på FB och nu senast tok-fotandes för Instagram. Jag går på sånt. Varje gång. Som försvar säger jag att jag spelar inga TV/mobil-spel, jag röker/snusar inte och jag....kommer inte på nåt mer men ni fattar. Så då är det väl okej att vara lite klyschig och göra sånt där? Min grej är att ha väldigt få på Instagram och kunna lägga ut mina dagens outfits, bilder på sonen och maträtter utan att skämmas. Jag VET att ingen av de 5 vännerna där dömer mig. Så ett av mina största nöjen i livet just nu är att fota mina skor och kolla andras skor. Låter så jkla fånigt, men jag GILLAR det. Och vägrar skämmas.

Ballerinas Vagabond, jeans MQ, väska Marc Jacobs(fått lite feedback på att jag MÅSTE skriva vad jag har på mig, så då gör jag väl det då)

Sen kan jag ju inte annat än hålla med Meekatt om vissa delar, det kan ju bli för mycket med vackra barn, fantastiska maträtter och snygg-bilder. Ni bara måste läsa det här inlägget, me love. http://www.meekatt.com/2012/05/bonnabranna-instagram-snuskiga-tanter.html

Meekatt är min inspiration till att börja blogga, tyckte hon skrev så roligt och undrade om jag också skulle kunna göra det. Har en bit kvar jag vågar vara lika brutalt ärlig, men jag kommer kanske dit. Om ett tag. Sen har den här underbara människan också världens roligaste bilder. Läs. Njut. Skratta. Läs den om fredagsmyset, jag tror jag dör! Så sant!!! FB-listan är den bästa nånsin!

Idag åkte jag på en lämning-hämtning på dagis tack vare Makens oerhört viktiga tjänst. Jag hann inte riktigt med mitt eget jobb så jag får sitta lite på söndag också. Tack Försvarsmakten. På väg hemåt med sonen i vagnen passerade vi 4 glada och något överförfriskade manliga studenter. Sonen tittade långt på dem och såg lite oroad ut. Tittade på mig sen och sade rätt högt:" De är suvar mamma". Svårt att hålla sig för skratt. Sonen har en liten duplo-figur hemma som har skärm-mössa och är tjuv. Så det var inte så svårt att förstår kopplingen. Jag försäkrade att de inte var tjuvar. Sen gick de förbi med ölburkar i näven och sonen utbrast: "De dicker!" No shit. Tur att det är ett gäng år innan den dagen kommer.

Det går sådär med mitt dietande, jag tar en paus den här veckan och samlar kraft inför kommande veckor istället. Maken har jour den här veckan så vi har inget vin hemma att mysa till det med, inga goda kakor heller. Men däremot fanns det lite choklad kvar från Vårruset...

Gissa vilken jag valde? En ledtråd, inte citronen....

Som tur är har vi Matkasse den här vecka annars vet jag inte hur det skulle gått med midjemåttet. Idag åt vi makrill med pärlcous-coussallad. Det var gott men jag hur det blir sen under kvällen. Man blir liksom hungrig av nyttig mat. Då ligger det nära tillhands med något gott till kvällstéet. Det ser inte ljust ut för bikinin den här veckan. Men jag kom iallafall ut och sprang en vända. Även fast benen kändes som gelé efter Vårruset...

Jag överväger att bli ännu latare och börja beställa frukost och mellis också. 

Ha en mysig kväll, imorgon är det äntligen fredag!!!

Ps jag vet, jag har ändrat layouten IGEN, men nu ger jag mig för ett tag. Promise!

//Gemma

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3771566/uppfor-och-nedfor-har-ar-mitt-liv?claim=vhcqpeu3afg">Följ min blogg med Bloglovin</a>

http://www.bloggregistret.se/button.php?u=gemmauppochner

http://www.bloggregistret.se/

Vårruset 2012: I did it!

Nu är det äntligen över! Jag sprang hela loppet och klarade det på 30,13 minuter! JAAA! Det var ca 2minuter snabbare än jag trott.

Jag och grannen och ett par tappra kollegor sprang. Det var hur mycket tjejer som helst och vi var glada att vi var där i tid kan jag lova. Började få onda aningar på vägen in när det var så trångt i tunnelbanan att vissa fick vänta in nästa tåg. Vi stod hopklämda mot en vägg och paranoida-jag tänkte naturligtvis: "jaha, det här vore ju perfekt timing för en bomb." Vad gör man om tåget stannar eller det blir strömavbrott? Fatta paniken. Som tur var så gick det nu bra och vi kom fram i tid. Vi var bland de första vid vårt startfält och taggade som sjutton. Tidigare på dagen var jag inte ett enda dugg taggad, gick omkring och gäspade och tyckte jag kände mig lite hängig nästan. Visst. Lite fejk-hängig för att slippa loppet kanske? No way.

Jag började känna mig iform igen när jag bytt om till löparkläder och var på väg mot tunnelbanan. Då fanns det liksom ingen återvändo. Men det var lite pirrigt när man stod där precis innan start. Hörde start-skottet. Iväg! Sen var det bara att springa.

Laddad

Mycket folk och då var det ändå tidigt. När det började närma sig start gick det inte att få till någon bild.

Men inte för fort så att man bränner ut sig tidigt, inte heller för segt så att man tappar för mycket tempo. Både jag och min granne kom fram till att det bästa tipset som vi borde lyssnat på var: träna på att springa 5 km och känn hur det känns. Men nää, hon sprang runt milen och jag körde någon konstig kombo på intervaller och sträckor runt antingen 4 km eller 6 km. Se tidigare inlägg: http://gemma-uppochner.blogspot.se/2012/05/springa-feltank-och-snabba-losningar.html Hur tänkte vi då?

Om vi hade övat på just 5 km så hade vi vetat när man ska börja ta i lite mer och när man ska bara hålla tempot. Jag körde världens spurt på slutet och formligen rusade in i målet, jag VAR vinden. Eller vad jag trodde var målet, det var bara en röd båge och sen kom själva målet. Så då fick jag spurta en gång till... Härligt när man tar ut segern i förskott lite sådär.

Mitt absolut bästa ögonblick under hela loppet var när jag hörde Maken vråla heja precis innan målgång. Det gav mig en sån kick att veta att han och sonen stod där och tittade och hejade på mig! Tur att han tog i lite när han hejade så att jag faktiskt hörde, jag såg inte så mycket nämligen med solen i ögonen och fokus på att komma i mål. Det var helt fantastiskt att höra honom där och känna supporten. Även fast det var sent på kvällen så körde han dit med son och packning och choklad och sport-dryck till mig och grannen. Fantastiska människa. Blir lite rörd faktiskt.

Men den där slut-spruten alltså. Var kom den energin ifrån? Den hade jag ju kunnat bättra på min tid med avsevärt mycket. Så till nästa år ska jag träna innan på just den sträcka som faktiskt ska springas. Och jag ska klara det UNDER 30 minuter. Så det så.

Efter målgång fick jag sonens hejja mamma-skylt och sen tittade han på mig, på min chokladbit och sa: "Ha den." Hmm.. Okej, halva. Resten har jag faktiskt förtjänat för en gångs skull!

The smurfs?

När vi väl kommit hem fortsatte jag mitt fuskande med:

De där kexen är så jkla goda... Jag var väl värd 2 såna till mitt té.

Man får ju alltid en liten påse med gratis-prylar när man kommer i mål. Och alltid är det något man blir förvånad över. Vilken av dessa saker hade man kanske inte behövt när man kom i mål?

Ja till medalj, choklad, juice och kuponger. Tveksam till flingor och TENA-prover. Men tomaterna? Wh*t the f*ck?

Okej, nu vet ni hur det gick!

Ha en solig dag!

Ps. kolla på den här länken, vad tycker du? Är det en okej beskrivning av min blogg?
http://bloggtips.se/barnbloggar/en-mitt-i-livet-mamma-med-kaensla-foer-styling-och-humor_951

//Gemma

Heja på mig....

Åt skogen med dieten, här kläms det en tunnbrödrulle med skagenröra som mellis inför loppet. Va? Är det inte det mest optimala och näringsriktiga intaget inför ett träningspass? Visste jag inte. Har varit helt galet sugen på en chokladbit hela dagen, men lyckats hålla mig. Har t.o.m. gått 2 vändor förbi affären i mening och syfte att införskaffa chokladbiten. Men rundat av i sista minut och återvänt till kontoret. Har jag ett problem? Kanske. Saken är den att jag har bestämt att jag ska fuska idag. Något roligt måste jag ju ha att se fram emot, annars blir det bara ett enda långt lidande och enbart fokus på ångesten inför loppet. Så då blev fusket tunnbrödrullen och att jag ska köpa en liten liten chokladbit innan loppet. Sen kommer Maken och sonen stå och heja på och möta mig med en lite större choklad när jag är i mål. Imorgon blir det back to normal igen. Lovar att uppdatera med bilder imorgon! Och oavsett hur det går kommer jag att lägga upp tiden här. Min avancerade gissning är nånstans mellan 32 och 34 minuter.

Så heja mig!!!

Snart är det dags.

//Gemma

Vårruset, depp och korsett

Är riktigt riktigt måndagstrött... Tur att det är en hel vecka till nästa måndag.

Imorgon är det vårruset och jag vet inte hur det kommer gå men nu kan jag inte göra ett enda dugg mer. Det blir vad det blir helt enkelt. Det bästa är att Maken och sonen kommer och hejar på och jag får skjuts hem. Underbart!

Snabb som vinden...

Okej, inte så snabb men jag är söt som f*n

Jag orkar inte med någon picknick. Förra året satt jag och frös, hade inga överdragskläder, ingen filt och picknicken var knappt värd besväret. Det här året strunta jag i alltihop. Förlåt kollegorna! Jag är självisk, men jag vill bara hem efteråt. Hem och duscha och glädjas åt att det är över. Sen är mitt nya mission att börja springa lite längre Hittills har min maxsträcka varit 6 km. Jag vill komma upp till milen. Mitt favorittips so far är att strunta i distansen och satsa på att vara ute längre istället. Som längst ar jag sprungit i 38 minuter, jag vill höja det till 45 minuter och sen en timme.

Den här sommaren ska jag inte TAPPA formen utan TOPPA formen. Håll tummarna för mig nu! Idag har jag känt mig riktigt ur form. Usch, lite deppig nästan. Kan bero på att jag fuskat igen. Jkla Nutella i skafferiet... Måste sätta mig över det här. Jag är starkare än Nutellan.

Timglaset tack....

I värsta fall får jag gå med en korsett under sommarklänningarna... Neej. Skärpning nu. Imorgon blir säkert en bättre dag. 

Söt men inte så bekväm?

Ha en bra kväll!

//Gemma

Mors dag, förbittring och svallande känslor

Dagen började mindre bra. Det var MIN sovmorgon och dessutom Mors dag men ändå fick jag gå upp och hämta in sonen till mig. Maken bad om ursäkt när han insåg detta 10 minuter för sent och plockade upp sonen och försvann ut ur sovrummet. Jag väntade mig inget jättefirande men såg fram mot god frukost, kanske en teckning och en blomma eller en liten present. När jag kommer upp ur sängen sitter Maken i godan ro och läser sagor med sonen, ingen frukost i sikte och inget festligt framdukat. Jag börjar ana oråd. Han har väl inte glömt? Men nejdå vi pratade ju om det igår när jag lite skämtsamt men lite allvarligt också undrade om han kom ihåg vilken speciell dag det är på söndag. Jodå det kom han ihåg. Men men...  Jag fick en klapp på axeln och ett "grattis på mors dag, har vi något bröd hemma?" URSÄKTA? Har vi något...Men va' f*n. Det skulle ju han fixat. Gott bröd och smoothie och yoghurt och allt. När frukosten kommit på bordet blir jag tystare och tystare och snart börjar det dingla istappar från bordskanten. Till slut utbrister jag " Men var är blommorna? Kortet? Presenten? Vad är det här? Maken ser lite skamsen ut men försäkrar att han tänkt fira mig under dagen. Vadå under dagen. Jag vill bli firad NU!! Känner du inte mig eller? Jag vill ALLTID bli firad på morgonen. Sonen märker att jag är ledsen och kommer och lägger sina knubbiga små armar runt mig och borrar ner huvet i magen. Sen erbjuds jag en jordgubbe. Okej då. Jag är fortfarande lite ledsen men har ärenden på stan, ska shoppa brudklänning med grannen m.m. Maken ska fixa i hemmet och sonen ska till Farmor & Farfar över dagen. Bara att borsta av sig känslorna av förbittring. Här har man gått och genomlidit graviditet, förlossning, amning och vakna nätter och uppfostrat en hel 2-åring. Och vad får man? En klapp på axeln? Snyft...

Den uppfostrade 2-åringen

Den uppfostrande modern

Jag tröst-shoppade lite i stan till både mig(återlämnade dyr klänning och köpte skor istället) och sonen(kepsar, shorts, linnen, sandaler bara för att sen läsa prognosen och se att en kallfront drar in imorgon. Tack för den) och förmådde grannen att välja världens vackraste klänning till sin stora dag. När det gäller sånt kan inte petitesser som pris få avgöra. Man ska ta den finaste där hela ens figur framhävs och man liksom bara lyser. Det gjorde hon.

När jag kom hem blev jag kompenserad för morgonen brist på uppvaktning. Maken hade införskaffat precis de presenter jag inte ens själv kommit på att jag ville he. "Bra jobbat!" skrek jag och kastade mig över lyxen. Maken bara himlade med ögonen... Vi kunde sedan avnjuta den här vårens godaste middag på balkongen. Och inte enda sur min från mig. Win-win.

Bodylotion, brun-utan-sol version lyx och peppiga nagellack

Lite solbränna har jag lyckats pressa fram..

Grillad kylling, halloumi och mangosallad.

Sonen kom hem här under kvällen och sprang in i famnen på mig, sen sade han till min stora förvåning " Sakat dig". Hjärtat svämmade i princip över och jag fick lägga band på mig för att inte krama och pussa på honom i överkant. Det gillar han inte. Jag lyckades med den bedriften och sen kunde mysa och säga godnatt och jag fick t.o.m. borsta tänderna på barnet. Fantastiskt!

Bra avslut på helgen helt enkelt.

Hoppas du också haft en fin dag! Och kommit ihåg din mor...

//Gemma

http://intressant.se/intressant

http://viplistan.se/link/