torsdag 31 maj 2012

Instagram, tjuvar och fusk

Jag är en sån där person som är tudelad. Jag står med ena foten i en 10cm turkos mockasandal, gnistrande diamanter, champagne och dyra-väskor träsket(måste lägga upp bilder på mina mest underbara väskor någon dag framöver). Den andra foten står i gympadojjor, snabbmakaroner, färdiga köttbullar, alldeles för mycket choklad med en snorig 2-åring i handen. Måste man välja? Jag är ju kontorsmänniskan med kavajen till vardags och gillar verkligen att klä upp mig(ut mig) till fancy-fanny på fest. Men när jag kommer hem, då är det: mysbyxa, soff-häng och osunda chokladvanor. Som hålls i schack av ständigt dietande. Det är liksom jag. I. Ett. Nötskal.

Okej, jag måste ju erkänna att jag blivit lurad igen. Jag gick med i Instagram-sekten på samma sätt som jag hamnade på Fejjan, Nespresso och SATS. Någon händig människa tog över och plötsligt satt jag där med kaffemaskinen med svindyra kapslar, träningskort som jag nyttjar 1 gg/vecka i bästa fall och varannan månad i sämsta fall, status-uppdaterandes på FB och nu senast tok-fotandes för Instagram. Jag går på sånt. Varje gång. Som försvar säger jag att jag spelar inga TV/mobil-spel, jag röker/snusar inte och jag....kommer inte på nåt mer men ni fattar. Så då är det väl okej att vara lite klyschig och göra sånt där? Min grej är att ha väldigt få på Instagram och kunna lägga ut mina dagens outfits, bilder på sonen och maträtter utan att skämmas. Jag VET att ingen av de 5 vännerna där dömer mig. Så ett av mina största nöjen i livet just nu är att fota mina skor och kolla andras skor. Låter så jkla fånigt, men jag GILLAR det. Och vägrar skämmas.

Ballerinas Vagabond, jeans MQ, väska Marc Jacobs(fått lite feedback på att jag MÅSTE skriva vad jag har på mig, så då gör jag väl det då)


Sen kan jag ju inte annat än hålla med Meekatt om vissa delar, det kan ju bli för mycket med vackra barn, fantastiska maträtter och snygg-bilder. Ni bara måste läsa det här inlägget, me love. http://www.meekatt.com/2012/05/bonnabranna-instagram-snuskiga-tanter.html

Meekatt är min inspiration till att börja blogga, tyckte hon skrev så roligt och undrade om jag också skulle kunna göra det. Har en bit kvar jag vågar vara lika brutalt ärlig, men jag kommer kanske dit. Om ett tag. Sen har den här underbara människan också världens roligaste bilder. Läs. Njut. Skratta. Läs den om fredagsmyset, jag tror jag dör! Så sant!!! FB-listan är den bästa nånsin!

Idag åkte jag på en lämning-hämtning på dagis tack vare Makens oerhört viktiga tjänst. Jag hann inte riktigt med mitt eget jobb så jag får sitta lite på söndag också. Tack Försvarsmakten. På väg hemåt med sonen i vagnen passerade vi 4 glada och något överförfriskade manliga studenter. Sonen tittade långt på dem och såg lite oroad ut. Tittade på mig sen och sade rätt högt:" De är suvar mamma". Svårt att hålla sig för skratt. Sonen har en liten duplo-figur hemma som har skärm-mössa och är tjuv. Så det var inte så svårt att förstår kopplingen. Jag försäkrade att de inte var tjuvar. Sen gick de förbi med ölburkar i näven och sonen utbrast: "De dicker!" No shit. Tur att det är ett gäng år innan den dagen kommer.

Det går sådär med mitt dietande, jag tar en paus den här veckan och samlar kraft inför kommande veckor istället. Maken har jour den här veckan så vi har inget vin hemma att mysa till det med, inga goda kakor heller. Men däremot fanns det lite choklad kvar från Vårruset...



Gissa vilken jag valde? En ledtråd, inte citronen....

Som tur är har vi Matkasse den här vecka annars vet jag inte hur det skulle gått med midjemåttet. Idag åt vi makrill med pärlcous-coussallad. Det var gott men jag hur det blir sen under kvällen. Man blir liksom hungrig av nyttig mat. Då ligger det nära tillhands med något gott till kvällstéet. Det ser inte ljust ut för bikinin den här veckan. Men jag kom iallafall ut och sprang en vända. Även fast benen kändes som gelé efter Vårruset...

Jag överväger att bli ännu latare och börja beställa frukost och mellis också. 

Ha en mysig kväll, imorgon är det äntligen fredag!!!

Ps jag vet, jag har ändrat layouten IGEN, men nu ger jag mig för ett tag. Promise!

onsdag 30 maj 2012

Vårruset 2012: I did it!

Nu är det äntligen över! Jag sprang hela loppet och klarade det på 30,13 minuter! JAAA! Det var ca 2minuter snabbare än jag trott.



Jag och grannen och ett par tappra kollegor sprang. Det var hur mycket tjejer som helst och vi var glada att vi var där i tid kan jag lova. Började få onda aningar på vägen in när det var så trångt i tunnelbanan att vissa fick vänta in nästa tåg. Vi stod hopklämda mot en vägg och paranoida-jag tänkte naturligtvis: "jaha, det här vore ju perfekt timing för en bomb." Vad gör man om tåget stannar eller det blir strömavbrott? Fatta paniken. Som tur var så gick det nu bra och vi kom fram i tid. Vi var bland de första vid vårt startfält och taggade som sjutton. Tidigare på dagen var jag inte ett enda dugg taggad, gick omkring och gäspade och tyckte jag kände mig lite hängig nästan. Visst. Lite fejk-hängig för att slippa loppet kanske? No way.

Jag började känna mig iform igen när jag bytt om till löparkläder och var på väg mot tunnelbanan. Då fanns det liksom ingen återvändo. Men det var lite pirrigt när man stod där precis innan start. Hörde start-skottet. Iväg! Sen var det bara att springa.


Laddad

Mycket folk och då var det ändå tidigt. När det började närma sig start gick det inte att få till någon bild.


Men inte för fort så att man bränner ut sig tidigt, inte heller för segt så att man tappar för mycket tempo. Både jag och min granne kom fram till att det bästa tipset som vi borde lyssnat på var: träna på att springa 5 km och känn hur det känns. Men nää, hon sprang runt milen och jag körde någon konstig kombo på intervaller och sträckor runt antingen 4 km eller 6 km. Se tidigare inlägg: http://gemma-uppochner.blogspot.se/2012/05/springa-feltank-och-snabba-losningar.html Hur tänkte vi då?

Om vi hade övat på just 5 km så hade vi vetat när man ska börja ta i lite mer och när man ska bara hålla tempot. Jag körde världens spurt på slutet och formligen rusade in i målet, jag VAR vinden. Eller vad jag trodde var målet, det var bara en röd båge och sen kom själva målet. Så då fick jag spurta en gång till... Härligt när man tar ut segern i förskott lite sådär.

Mitt absolut bästa ögonblick under hela loppet var när jag hörde Maken vråla heja precis innan målgång. Det gav mig en sån kick att veta att han och sonen stod där och tittade och hejade på mig! Tur att han tog i lite när han hejade så att jag faktiskt hörde, jag såg inte så mycket nämligen med solen i ögonen och fokus på att komma i mål. Det var helt fantastiskt att höra honom där och känna supporten. Även fast det var sent på kvällen så körde han dit med son och packning och choklad och sport-dryck till mig och grannen. Fantastiska människa. Blir lite rörd faktiskt.



Men den där slut-spruten alltså. Var kom den energin ifrån? Den hade jag ju kunnat bättra på min tid med avsevärt mycket. Så till nästa år ska jag träna innan på just den sträcka som faktiskt ska springas. Och jag ska klara det UNDER 30 minuter. Så det så.

Efter målgång fick jag sonens hejja mamma-skylt och sen tittade han på mig, på min chokladbit och sa: "Ha den." Hmm.. Okej, halva. Resten har jag faktiskt förtjänat för en gångs skull!

The smurfs?


När vi väl kommit hem fortsatte jag mitt fuskande med:

De där kexen är så jkla goda... Jag var väl värd 2 såna till mitt té.

Man får ju alltid en liten påse med gratis-prylar när man kommer i mål. Och alltid är det något man blir förvånad över. Vilken av dessa saker hade man kanske inte behövt när man kom i mål?

Ja till medalj, choklad, juice och kuponger. Tveksam till flingor och TENA-prover. Men tomaterna? Wh*t the f*ck?



Okej, nu vet ni hur det gick!

Ha en solig dag!

Ps. kolla på den här länken, vad tycker du? Är det en okej beskrivning av min blogg?
http://bloggtips.se/barnbloggar/en-mitt-i-livet-mamma-med-kaensla-foer-styling-och-humor_951

//Gemma




tisdag 29 maj 2012

Heja på mig....

Åt skogen med dieten, här kläms det en tunnbrödrulle med skagenröra som mellis inför loppet. Va? Är det inte det mest optimala och näringsriktiga intaget inför ett träningspass? Visste jag inte. Har varit helt galet sugen på en chokladbit hela dagen, men lyckats hålla mig. Har t.o.m. gått 2 vändor förbi affären i mening och syfte att införskaffa chokladbiten. Men rundat av i sista minut och återvänt till kontoret. Har jag ett problem? Kanske. Saken är den att jag har bestämt att jag ska fuska idag. Något roligt måste jag ju ha att se fram emot, annars blir det bara ett enda långt lidande och enbart fokus på ångesten inför loppet. Så då blev fusket tunnbrödrullen och att jag ska köpa en liten liten chokladbit innan loppet. Sen kommer Maken och sonen stå och heja på och möta mig med en lite större choklad när jag är i mål. Imorgon blir det back to normal igen. Lovar att uppdatera med bilder imorgon! Och oavsett hur det går kommer jag att lägga upp tiden här. Min avancerade gissning är nånstans mellan 32 och 34 minuter.

Så heja mig!!!

Snart är det dags.

//Gemma

måndag 28 maj 2012

Vårruset, depp och korsett

Är riktigt riktigt måndagstrött... Tur att det är en hel vecka till nästa måndag.

Imorgon är det vårruset och jag vet inte hur det kommer gå men nu kan jag inte göra ett enda dugg mer. Det blir vad det blir helt enkelt. Det bästa är att Maken och sonen kommer och hejar på och jag får skjuts hem. Underbart!
Snabb som vinden...
Okej, inte så snabb men jag är söt som f*n

Jag orkar inte med någon picknick. Förra året satt jag och frös, hade inga överdragskläder, ingen filt och picknicken var knappt värd besväret. Det här året strunta jag i alltihop. Förlåt kollegorna! Jag är självisk, men jag vill bara hem efteråt. Hem och duscha och glädjas åt att det är över. Sen är mitt nya mission att börja springa lite längre Hittills har min maxsträcka varit 6 km. Jag vill komma upp till milen. Mitt favorittips so far är att strunta i distansen och satsa på att vara ute längre istället. Som längst ar jag sprungit i 38 minuter, jag vill höja det till 45 minuter och sen en timme.

Den här sommaren ska jag inte TAPPA formen utan TOPPA formen. Håll tummarna för mig nu! Idag har jag känt mig riktigt ur form. Usch, lite deppig nästan. Kan bero på att jag fuskat igen. Jkla Nutella i skafferiet... Måste sätta mig över det här. Jag är starkare än Nutellan.

Timglaset tack....


I värsta fall får jag gå med en korsett under sommarklänningarna... Neej. Skärpning nu. Imorgon blir säkert en bättre dag. 


Söt men inte så bekväm?


Ha en bra kväll!

//Gemma

söndag 27 maj 2012

Mors dag, förbittring och svallande känslor

Dagen började mindre bra. Det var MIN sovmorgon och dessutom Mors dag men ändå fick jag gå upp och hämta in sonen till mig. Maken bad om ursäkt när han insåg detta 10 minuter för sent och plockade upp sonen och försvann ut ur sovrummet. Jag väntade mig inget jättefirande men såg fram mot god frukost, kanske en teckning och en blomma eller en liten present. När jag kommer upp ur sängen sitter Maken i godan ro och läser sagor med sonen, ingen frukost i sikte och inget festligt framdukat. Jag börjar ana oråd. Han har väl inte glömt? Men nejdå vi pratade ju om det igår när jag lite skämtsamt men lite allvarligt också undrade om han kom ihåg vilken speciell dag det är på söndag. Jodå det kom han ihåg. Men men...  Jag fick en klapp på axeln och ett "grattis på mors dag, har vi något bröd hemma?" URSÄKTA? Har vi något...Men va' f*n. Det skulle ju han fixat. Gott bröd och smoothie och yoghurt och allt. När frukosten kommit på bordet blir jag tystare och tystare och snart börjar det dingla istappar från bordskanten. Till slut utbrister jag " Men var är blommorna? Kortet? Presenten? Vad är det här? Maken ser lite skamsen ut men försäkrar att han tänkt fira mig under dagen. Vadå under dagen. Jag vill bli firad NU!! Känner du inte mig eller? Jag vill ALLTID bli firad på morgonen. Sonen märker att jag är ledsen och kommer och lägger sina knubbiga små armar runt mig och borrar ner huvet i magen. Sen erbjuds jag en jordgubbe. Okej då. Jag är fortfarande lite ledsen men har ärenden på stan, ska shoppa brudklänning med grannen m.m. Maken ska fixa i hemmet och sonen ska till Farmor & Farfar över dagen. Bara att borsta av sig känslorna av förbittring. Här har man gått och genomlidit graviditet, förlossning, amning och vakna nätter och uppfostrat en hel 2-åring. Och vad får man? En klapp på axeln? Snyft...

Den uppfostrade 2-åringen

Den uppfostrande modern


Jag tröst-shoppade lite i stan till både mig(återlämnade dyr klänning och köpte skor istället) och sonen(kepsar, shorts, linnen, sandaler bara för att sen läsa prognosen och se att en kallfront drar in imorgon. Tack för den) och förmådde grannen att välja världens vackraste klänning till sin stora dag. När det gäller sånt kan inte petitesser som pris få avgöra. Man ska ta den finaste där hela ens figur framhävs och man liksom bara lyser. Det gjorde hon.

När jag kom hem blev jag kompenserad för morgonen brist på uppvaktning. Maken hade införskaffat precis de presenter jag inte ens själv kommit på att jag ville he. "Bra jobbat!" skrek jag och kastade mig över lyxen. Maken bara himlade med ögonen... Vi kunde sedan avnjuta den här vårens godaste middag på balkongen. Och inte enda sur min från mig. Win-win.

Bodylotion, brun-utan-sol version lyx och peppiga nagellack



Lite solbränna har jag lyckats pressa fram..

Grillad kylling, halloumi och mangosallad.


Sonen kom hem här under kvällen och sprang in i famnen på mig, sen sade han till min stora förvåning " Sakat dig". Hjärtat svämmade i princip över och jag fick lägga band på mig för att inte krama och pussa på honom i överkant. Det gillar han inte. Jag lyckades med den bedriften och sen kunde mysa och säga godnatt och jag fick t.o.m. borsta tänderna på barnet. Fantastiskt!

Bra avslut på helgen helt enkelt.

Hoppas du också haft en fin dag! Och kommit ihåg din mor...

//Gemma

http://intressant.se/intressant

http://viplistan.se/link/

lördag 26 maj 2012

Springa, feltänk och snabba lösningar

Jag måste bara skriva ett par rader om mitt sista träningspass inför Vårruset. Sent ska syndaren vakna, i det här fallet är det jag som är syndaren. Jag har ätit god mat, härliga såser, choklad, chips, cookies och muffins hela hösten och vintern. Jag har unnat mig varje helg och ibland även på en onsdag eller torsdag. Jag har struntat i träning och inte haft ett uns skuldkänslor. Det lustiga är att mitt i frossandet så har jag även varit tok-stressad och förkyld minst 8 veckor(inget skämt) och då har jag hållt vikten iallafall. Mycket intressant hur kroppen verkar och funkar. Sen en dag vaknade jag upp och undrade vad den där molande skamsna känslan handlade om. Jo just det, jag har betalat för ett gymkort varje månad och knappt gått dit. Jag har signat upp för Vårruset och struntat i konditionen och jag har förmodligen inte en muskel kvar i hela kroppen. Hmm, undrar varför jag blev sjuk hela tiden och inte Maken? Så då började ta itu med migsjälv, fick inspiration av grannen att börja med box på gymet och började tänka lite på vad jag åt. Sen kollade jag kalendern och nästan hicka. Bara 2,5 månad till loppet!!! What the f'ck? Så jag började på darrande ben jogga lite, springa lite och sen när det var ca 3veckor kvar tog jag mig äntligen för att be Maken om hjälp med taktiken. Jag har nämnt det förut men Maken är något av en expert på träning. Han har gjort nästan allt: sprungit i berg, orienterat i flera dagar i sträck, sprungit maraton, cyklat lopp som jag inte kan stava till, spelat undervattens rugby och hoppat fallskärm(är det en sport?). Så han om någon vet hur man ska bete sig inför ett lopp. Jag vet ju inte det och är lite av en quick-fix person. Jag löser saker till 80% och oroar mig i efterhand. Det innebär att jag får väldigt mycket gjort men också att jag missar en del ibland. Igår exempelvis missade jag att lyssna klart på Makens instruktioner inför mitt sista löppass inför loppet.

Vi satt på balkongen och hade grillat och ätit klart och Maken berättade hur jag skulle springa intervaller för att få igång pumpen ordentligt. Okej, det är ju inte så svårt tänkte jag och lyssnade med halft öra samtidigt som jag lekte tittut med sonen och förhindrade att han kastade ned sina bilar från balkongräcket. Maken sade ungefär: först springa 30 sek, sen gå/lunka blablabla sekunder, sen igen och blablabla och avsluta med 2 minuters intervall, det är den längsta. Got it!

Okej, så imorse sprang jag ut, värmde upp och började med intervallerna. Jag tänkte att jag måste nog springa 5-6 km för att ha gjort det en gång till innan loppet som är just 5 km. Så jag körde på den långa sträckan. En intervall och två och tre, kändes superbra. Snabb som vinden och alldeles underbart...ända tills det tog...stop. Tvärstop. Eeh jaha. Vad gör jag nu då? inte ens halvvägs på långa varvet och helt bara helt slut. Vad sade han egentligen igår? Hur långt skulle passet vara egentligen? Har jag världens sämsta kondition som inte orkar med det här? Så jag lunkade, linkade, joggade och pressade mig till att faktiskt springa sista 2 km. Sen höll jag på att dö i närmsta buske.




Kom hem och berättade och Maken tittade underligt på mig medan jag stretchade och sonen mumsade pannkakor med nutella(lyckans unge). Men hur skulle jag gjort då? Jaha, jag skulle BARA gjort ca 5-6 intervaller och sen gått hem. Det skulle vara ett KORT pass. Jaha. Tack för den informationen, jag höll ju bara på att DÖ därute! Nu har jag fått strikta order om att inte göra ett enda dugg till innan tisdag. Så går det när quick-fix Gemma inte lyssnar och kör på 80% lösningar.

Undrar hur det här kommer kännas imorgon? Nä, nu tänker jag ett break från allt funderande kring träning och kost. Vi ska på barnkalas och här är en som tänker äta tårta så det står härliga till!

Ha en underbar lördag!!!

//Gemma

http://intressant.se/intressant 

fredag 25 maj 2012

Picknick, fusk och sol

Dagens....


  • Värsta: När jag tagit mig ut i sommarvärmen på eftermiddagen, släpat med mig 2-åringen, 3-hjulingen, spade, vatten, kex och jordgubbs-MER. Tagit oss fram till parken, och precis tagit fram allt. då ställer sig sonen och ser sådär koncentrerad ut. Och jag kom på att jag glömt blöjor och skötväska hemma.... 

  • Roligaste: Vi har spenderat förmiddagen i en stor lekpark med skog runtomkring, haft pick-nick(smoothie och leverpastejmacka på polarkaka, mariekex och russin) och klättrat i "berg" och läst sagor. När jag och sonen klättrade runt i skogen fick han för sig att jag skulle stanna. "Du inte föjja me mamman" för att 10 sekunder efteråt ångra sig och utbrista" Du föjja me mamman, barn inte gå själv". Hahahaha. Nä precis.
Bästa smoothie-transporten

Högst upp på berget. Kl 0900 på morgonen..

Shorts-premiär

"Han får inte va me"


  • Bästa: Middag på balkongen. Vi grillade fläskfilé, köttbullar och grönsaker. Alla tre åt sansat och det var riktigt mysigt. Även utan vin. 

  • Osmidigaste: Jag år lunch på balkongen och hets-solade en timme när sonen sov, det blev lätt-yoghurt med musli och banan. Naturligtvis spillde jag  yoghurt direkt ned i bikini-klyftan. Snyggt jobbat. Tur att ingen såg.

  • Skäms-stund: När sonen högljutt förklarade för i princip alla andra små barn att de minsann inte fick vara med. "Mamma, han inte va me." Jag försökte förklara att alla får vara med. Men det köpte han inte. Sedan började han göra prutt-ljud åt alla små barn som vågade sig i närheten. Och avslutade med att springa ifrån mig för att sen komma tillbaka och kasta sand på sin mor. Gör man så? Unge!!! Kan han inte bara vara charmig och snäll. Försöker säga att han ska prova såhär: "säg till barnen kom och titta vad jag kan, sen kan de visa vad de kan" Jättebra. Om han kommer ihåg det. 

  • Tråkigaste: När jag handlade mat och beslutade mig att införskaffa en chokladbit till kvällen. Och glömde chokladen på bandet i kassan... Snyft... jag som inte ens har ett glas vin att se fram mot under kvällen.

  • Fusk: Blev så f*rbannad när jag förstod att jag glömt chokladen att jag gjorde en räd i skafferiet och åt 4 rutor vit choklad, 2 skedar Nutella och en näve chips. Perfekt.

  • Längtan: Åh, jag vill ha semester nu! Jag vill inte tänka på rapporter, lopp eller dagislämningar. Jag vill vara ledig och dricka Rosé. Och sola. Och bara vara.
Trevlig helg!

torsdag 24 maj 2012

Smoothies, kärringstrumpor och avundsjuka

Eeh, jag jag känner minsann att jag lever idag. Varenda millimeter gör sig till känna när jag a, rör mig, b, sitter stilla och c, andas. Att träna är att dö en smula...eller hur var det nu. Nu är planen att komma ut och springa en gång till helgen också och sen vila 2 dagar inför loppet. Det jag tycker är himla konstigt i allt det här tränandet och springandet är min vikt. Jag borde ju gått ner 5 kilo minst med tanke på  hur mycket jag rört på mig. Okej kanske inte 5 kilo med tanke på hur jag kompenserat med choklad, vin och fika... men mer än 1 kilo iallafall. Jag har gått från att inte träna alls på flera månader(jag skojar inte, har knappt rört mig alls förutom dagishämtnig/lämning) till att träna 2-3 gånger i veckan. Kom igen! Hallå kroppen, bli lite fast och snygg nu då. Hur länge ska man behöva vänta? Jag fattar att det är något jag gör fel. Och jag tror jag hittat felkällan. Brödet. Jajamän, harmlösa mackor till frukost, ibland till mellanmål och även en kvällsmacka har slunkit ned. Nu är det nog! Det blir smoothies eller yoghurt på morgonen och på kvällen på sin höjd en knäckemacka. Jag ska unna mig något riktigt gott i helgen men i rimlig mägd och sen i veckorna är det färdigfestat med choklad och bullar och mackor om vartannat. Annars kommer jag inte i bikinin utan att se ut som en ur Barbapapa-familjen. Inte den look jag eftersträvar.


Frukost på jobbet: mango/jordgubbs smoothie, en lätt-latte och ett glas vatten.



Lite skavsår på det?
Den här underbara sommarvärmen som intagit stan är ju helt fantastisk. Det som är mindre fantastiskt är skoskaven på mina hälar som brutalt tvingats ner barfota i ballerinaskorna. Ännu en sak som jag aldrig lär mig. Man ska ha plåster eller kärringstrumpor(tunna strumpor som slutar under knät, ni vet vilka jag menar...) tills skorna är ingådda. Inte pang på med bara fötter i skorna, det går ju hål i skinnet. På mig alltså, inte skon. Det är så oerhört oskönt när man känner den där brännande och efter en liten stund smått akuta och skärande känslan. Det är ett av de absolut ondaste små-såren man kan ha. Det är enormt osexigt med kärringsstrumpor, jag vet. Speciellt om man har lite kraftiga vader som jag och det blir såna fina röda märken där strumporna suttit. Great. Men det lindrar skoskaven något enormt och därför ska man ju stå ut. Men nu är det för sent och här sitter jag med plåster på bägge fötter. F*n.

Medan jag kämpar på för att bli smal, undgå skoskav och bli färdig med min rapport inför OBM-konsult certifierng får vissa gå ut och festa. Vissa är i det här fallet Maken som ska ut med kollegorna på AW och fest. Kul. Jättekul. Verkligen. Jag är inte det minsta avundsjuk. Det är så trevligt att vara ensam hemma. Man kan äta middag i lugn och ro medan sonen illvrålar, man kan städa upp alla miljoner leksaker själv medan soner häller ut dem lika snabbt och man kan brotta ner sonen i sin säng 500 gånger. Sen kan man kolla minst 2 ny avsnitt av Big Love(är man inte hemma får man skylla sig själv) äta knäckebröd i sängen och lämna disken framme. Kan man. Om man nu är sådan.

Nejdå det är lugnt,  Maken ska njuta av sin kväll för det kommer andra kvällar när frun i huset får komma ut också. Och dessutom kanske det inte alls blir en sån där hopplös kväll med ett skrikande barn och hundra små kriser. Det kanske blir en sån där lugn trevlig kväll när jag och sonen kan mysa i soffan och varva ned tillsammans efter en lång hård dag i sandlådan/kontorslandskapet. Maken brukar dessutom vara så ordentlig när han är ute, han blir inte alldeles plakat och han kommer ihåg sina nycklar och andra viktiga saker. Blir så full i skratt när jag tänker på ett par kompisar där mannen i förhållandet kroniskt glömmer sina nycklar. Frun är dessutom som jag lättväckt och vill gärna sova med öronproppar. Så nu 3:e gången på ett halvår när mannen kom hemrumlandes efter en minst sagt lång kväll ute på stan hade hon gått och lagt sig och hörde inte ett dugg. Han hann bli lite smått desperat när han ringde för 11:e gången och ingen svarade. Som tur var kände hon väl på sig att något var galet och kollade mobilen lagom till 12:e samtalet, så det löste sig. Men jag tror han fick sova på soffan den natten....

Nu håller jag tummarna för härligt väder imorgon så jag kan sola på balkongen medan sonen sover middag. Sen blir häng i parken och kanske t.o.m. hembakat fika.

Ha en härlig kväll!

//Gemma


http://intressant.se/intressant

onsdag 23 maj 2012

Löpning, blåmärken och shop-stopp

Igår var det box 75 minuter på gymmet, idag blev det löpning 28 minuter utomhus. Det ska kännas att man lever. Eller? Hur långt ska man komma på 28 minuter är det tänkt? Jag tar mig ca 4 kilometer framåt om man räknar med lite gång-tid och lite stretch av benen som inte riktigt var på topp idag. Nästa vecka är det Vårruset här i stan och jag, arbetskollegor, min granne och en barndomsvän är de som jag känner som ska springa samtidigt. Ingen press. Men jag känner mig inte på topp och jag bävar inför loppet. Nu känns det som att det finns förväntningar på att jag ska ha bra tid eftersom jag faktiskt tränat ca en och en halv månad. Jag misstänker att man både på jobbet och här hemma tror att det kommer gå så himla bra. Bra och bra. Jag kommer ju ta mig igenom, inte bara lägga mig och dö i någon buske. Men jag kommer inte vara i närheten av någon "bra" tid. Jag tror inte att jag kommer få en tid under 30 min. Nu ångrar jag bittert att jag inte började träna tidigare. Ska komma ihåg det här till nästa år. Ärligt, det ska jag. Inget mer såsande här runt jul och påsk. Nä. Bort med godiset, vinet och snacksen och på med löpdojjorna bara.

Eller vänta nu. Jag kanske var lite snabb där. Lite MINDRE av godis, vin och snacks(vill ju ändå känna att jag lever även på ett positivt sätt, what´s the point annars liksom) och lite MER av löpning och träning.

Lite måste man unna sig.


Med boxen är jag in the Zone så det stänker. Jag och grannen klubbar ner varandra varje tisdag och det börjar kännas riktigt bra. Förutom att just igår så tog jag i så att jag fick blåmärken själv. På knogar, knän och tår(sparkarna träffar med ovansida fot). När jag går in i gymsalen och uppvärmningen börjar, då lämnar varenda snäll, empatisk och trevlig känsla kroppen. Något händer och plötsligt är jag stark, arg och redo att fightas. Känner hur jag blir svart i ögonen och träder in i fight club-mode. Svetten stänker, slagen träffar och jag är ivrigt påhejad av min sparring-partner. Det är en sån grym känsla och så olikt precis ALLT annat jag gör i livet. Att få mobilisera all sin fysiska kraft i slagen, det är helt suveränt. Hm...kanske borde satsat på riktig boxning. Det här är den ENDA gym-aktivitet som jag känner mig bra på. Vissa klasser är okej, andra ser jag ut som någon pinsam aerobics-wannabee. Har provat massor: aerobics, zumba, yoga, piloxing(hur tänkte jag?), power-step och body combat m.m. Tack SATS(www.sats.se) för alla roliga, konstiga och helt hopplösa pass ni erbjuder. Det är på boxen som jag "rockar fett". Fråga grannen...

Japp. Precis så ser jag ut på boxen. 


Efter 2 dagars träning lär jag väl knappt komma ur sängen imorgon. Det här kommer kännas. Vad gör man inte för sin bikini. Tur att jag shoppade in jag kom på att jag borde ha shop-stopp. Maken läste gårdagens inlägg och höll med om att jag borde sätta punkt för shoppandet denna sommar. Ska t.o.m. lämna tillbaka den fina vita sommarklänning jag köpte i helgen. Ska köpa ett par sommarskor istället, svarta sandaler med träsko-klack eller hur jag nu ska beskriva det. Dem kommer jag använda hela sommaren istället för en klänning jag kanske använder tre gånger. Kolla, jag är redan igång med det mer miljövänliga tänket. Ska också lämna in ett par plagg till skräddaren så kan jag använda dem igen. Istället för att köpa nya och snarlika plagg. Blir faktiskt på rätt bra humör när jag tänker på det. Ja, jag ska bli mer medveten om min konsumtion och inte låta mig styras av att det finns massor med fina saker att köpa. Det är ungefär som en av cheferna på jobbet sade: "Det finns många intressanta möten att gå på men jag måste prioritera min tid till de forum jag har mest nytta av." Precis, det finns mycket som är intressant och mycket som är fint, men jag behöver inte gå på ALLA möten och jag behöver inte köpa eller längta efter ALLT fint jag ser i skyltfönster. Låter jag pretto och självgod nu? Får ju se hur långt ambitionen räcker men jag vill försöka bli en mer balanserad och medveten person. En bättre människa helt enkelt. Hahahaha.

Ha en härlig kväll, imorgon är det torsdag och sen är det helg för mig och sonen. Vi ska hänga i parken och jag ska jobba hårt på solbrännan. Så inget regn nu.

//Gemma

http://www.facebook.com/gemmablogg

http://intressant.se/intressant

tisdag 22 maj 2012

Reklam, chokladlängtan och kungligt dop

Men ärligt talat, varför måste man bli besvärad av konstig reklam när man surfar? Är så less på de här blinkande, levande och ibland även talande reklambudskapen när jag bara vill kolla in nyheter, mailen, bloggen eller fejjan. Jag knappar glatt in www.dn.se och vad får jag se? En stor helsideannons om något så spännande som...pensioner. Och med ytte-pytte liten rubrik längst upp: Detta är en annaons. vill du gå vidare till DN? JA TACK. Det var ju därför jag knappade in den adressen? Ååååh, jag blir så arg. Ibland lyckas jag inte heller förstå vad jag ska göra för att bli av med annons-helv*tet. Så jag klickar på något kryss. Och blir direkt överförd till någon annan sida. Eller så råkar man hamna på något om poker eller tvivelaktiga förbindelser. Är det bara mig det händer? Jag blir också arg på reklamen på min blogg, så nu bytte jag blogg-mall och hoppas bli mindre störd av det hela. Först var det bara rakhyvlar och singlar, nu har det utökats till skilsmässor och läkare. Men herregud, vad söker jag på egentligen? Ingen skilsmässa i sikte här, och vi behöver definitivt INTE reklam för det. Tack. det är liksom svårt nog ändå som småbarnsförälder, behöver inte uppvigla oss till dramatiska åtgärder när man har en dålig dag(läs PMS). Jag vill se den här typen av reklam, se och lär AdSense:
Vill ha alla...

Snyggaste Scarlett Johansson. Snacka timglas...

Blir glad bara av att se bilden.

Vill ha allt men undrar hur snyggt det är med grönt läppglans egentligen?

De skorna... Suck!



Nu är jag inne på min andra chokladfria vecka. Jag har fuskat lite lite 2 ggr. Men ändå gjort en stor beteendeförändring och känner mig faktiskt lite....vågar jag säga det... smalare. T.o.m. min chef och min grannes man sade att de tyckte jag såg smalare ut. Maken går inte att lite på ett enda dugg för han säger att jag ser smal ut oavsett om det är sant eller inte. Det går per automatik och har mer att göra med att han inte orkar lyssna på den oändliga klagolåt och misär som skulle följa om han någon gång vågat undslippa sig att jag kanske borde besöka gymmet någon gång(eftersom vi ändå betalar för det varje månad) eller något i den stilen. Han tar inga risker helt enkelt.  Hursomhelst så är det väldigt roligt att känna sig inne på rätt spår men jag saknar min choklad... Jag längtar efter Maltesers, Marabou schweizernöt, Lindts goda Lyxiga chokladkakor med fyllning av creme brulée eller chokladmousse. Tittar lite på hemsidan och minns smakerna... www.marabou.se

Jag längtar efter cookies eller kanelbullar till mitt kvällsté. Tänk att ägna eftermiddagen åt att baka stora daim-cookies.... Ååååh vad mysigt och gott det skulle vara. Sonen skulle bli så lycklig, jag skulle känna mig som supermom och det skulle vara så goooott. Men alltså. Det skulle också förstöra min väg till balans i livet. Så nej. Det kommer ge mig större tillfredsställelse att ta mig genom hela veckan utan smör, socker och choklad. Jag bantar inte men jag har tagit ett första steg mot balans när det gäller intag av transfetter. Sen kanske jag kommer banta också. Det beror på hur bikinin ser ut när jag provar den igen i helgen. Eller inte hur bikinin ser ut utan hur jag ser ut hopklämd i bikinin. Viss skillnad. När jag nu är inne på det här med balans kanske jag ska prova att ha en shoppingfri månad också. Jag tror att det skulle vara bra... Kanske kunde hålla mig under juni och juli? Måste kolla garderoben noga och analysera om behov finns av något komplement, isåfall får det inhandlas under sista dagarna i maj och sen ska jag hålla mig från fler inköp av kläder och skor under 2 månader. Lite läskigt nästan. Men jag behöver bryta den vanan också. Jag vill inte vara den personen som shoppar kläder varje månad, vill inte gå på marknadsföringen och reklamen på det här sättet längre. Det finns annat i livet. Har jag hört. Hmm, ska verklige fundera på det här och författa någon form av lista på vad jag ska undvika och vad som är okej att shoppa om behovet uppstår exempelvis linsvätska, deo eller ett nagellack. Måste också rådfråga Loppan som har erfarenhet av köpstopp. Tips och trix? Hur förbereder man sig.


Nog om mig. Idag är ju faktiskt Estelles dag. Estelles dopdag för att vara exakt. Kungligt och pompöst värre. Jag är inte särskilt engagerad i kungahuset men ska villigt erkänna att jag kollat på bilderna från dopet och tycker det är lite kul att förfasa mig över fula hattar och hemska bakelser. Tänk vad många som rest hit idag bara för att se en liten bebi få en skvätt vatten på huvudet. Hon verkade rätt samlad ändå. Typiskt. Hade varit lite roligare att få se en liten arg bebi med svettiga föräldrar som försöker se lugna ut. No such luck. Hela kungafamiljen såg lugn, samlad och lycklig ut.  Kul för dem. Men inte särskilt spännande. Så gäsp... Det roligaste på det här temat var "Öfverklassgeneratorn.se" Man får knappa in sitt namn och sen kommer förslag på överklassnamn. Jag fick förslagen: Donnis, Wivan och Bubbel. Hahaha. Kalla mig Donnis, tack.


Ha en härlig kväll!
//Gemma

http://intressant.se/intressant 

måndag 21 maj 2012

Hämtning, måndagsmiddag och tvivelaktig sång

Måndag, sega måndag.... Imorse ville jag bara ha semester, längtade inte ett dugg efter jobbet. Inte så att jag direkt längtar efter jobbet i vanliga fall heller på en måndag men det brukar alltid vara något som gör att jag ser fram mot att ta mig dit. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen kontoret som nämnt i tidigare inlägg. Men på en måndag? Nä. Inte ens jag. Solen skiner, det är sommarvarmt och det enda jag vill är att ligga på en filt i parken bredvid en kylväska med godsaker(choklad, jordgubbar, goda mackor, rosévin...)och en underbar bok i handen. Men det kan jag ju önska tills jag somnar igen. Bara att släpa sig till jobbet. Dagen bara försvann och vips var det dags att hämta sonen på dagis och fundera kring middagen. För ännu en gång har jag och Maken duckat för den där handlingslistan och veckomenyn som borde ha tillverkats igår. Vi såg på vår TV-serie Big Love istället. Maken reflekterade över att det är konstigt hur man kan titta på något och hysa sympati för helt knäppa personer bara för att det finns ännu knäppare karaktärer med. Inte så att jag skulle heja på mannen med 3 fruar och lika många hus i vanliga fall. Men visst sätt honom i konflikt med gubben som har 14 fruar varav den yngsta är 13 så... Då är ju 3-fruars mannen värsta helylle killen. Jag måste bara följa serien och se hur det slutar. Det kan ju bara inte gå väl. Jag såg på Maken och frågade om han kunde tänka sig att ha 2 såna som mig till. Han såg smått skräckslagen ut. Hahaha. Nä det hade nog inte varit så lyckat. Inte för nån. Det är som sagt Maken som faktiskt är den bättre hälften.

Okej, det här med middagar denna vecka blev löst på 15 minuter. Jag tog en lerig men lycklig son från dagis, körde en kort vända till parken och gick sen förbi lilla affären på vägen hem. Slängde ner en förpackning köttfärs, ett pizzakit och lite jordgubbar(mitt substitut för choklad). Perfekt, veckan är räddad. Idag: grillkorv, spaghetti och halloumi. Imorgon pannbiff och onsdag pizza. Torsdag sushi för mig som jobbar sent och fredag den sista rätten från föregående veckas matkasse(tur att man kan frysa in vissa grejer). Klart! Jag orkar bara inte med någon storhandling... Nästa vecka är det ju en ny matkasse. Yeyh!

När jag och sonen kom in från affären börjades det genast med skrikandet i trapphuset. Sonen har fått för sig att så fort vi kommer in så ska han skrika. sen vänder han sig om med ett stort leende och förklarar stolt som en tupp: "Jag skiiker mycke". No shit. När vi kommit upp med hissen möts vi av grannen Vackra V och hennes son som går under "Iam". Sonen förklarade att "Iam komma in här" och pekade in till oss. Hm.. med tanke på hur mycket det bråkades igår eftermiddag kände jag mig lite tveksam, men visst en stund funkar säkert. Barnen sprang in, gick tålmodigt med på mammornas tvätt av händer och leriga ansikten och begärde sedan "Bärgaarn" i kör. Sen gick det faktiskt väldigt bra. Sonen körde bara en enda springa fram och skrika "Iam "rakt  i ansiktet varpå "Iam" kontrade med ett enda "NEEEEEJ" och en tydlig knuff i bröstet. Sonen körde en italiensk filmning och  fejk-grät lite och tyckte att han blivit slagen. Det hade han inget för. Pojkarna satte sig fint i soffan och avnjöt 3 episoder av Bärgarns historier. Då kom bägge pappor hem samtidigt och ställde sig lydigt vid varsinn spis i varsinn bostad. Mycket smidigt.




Sonen vid middagsbordet var inte riktigt lika smidigt. Italienska tårar p.g.a. för varm korv, spaghetti pulades ner i mjölkglaset och till slut var det bara halloumin som dög. Sen skulle det ätas medan sonen sprang runt bordet alternativt stod på sin stol och hoppade upp och ned. Jag drömde mig tillbaka till helgens 4 barnfria måltider... När alla var mätta och glada(?) kastades sonen i badet och Maken agerade badvakt. Jag hörde hur sonen trallade på en liten sång därinne och log för migsjälv. Men vänta nu...vad sade han? För det lät precis som att han sjöng: "gäva, gäva o det, bajsa under bordet, sen kom lisen la la la la" Jo, det var vad han sjöng. Men alltså. Andras ungar sjunger Bä bä vita lamm eller blinka lilla stjärna eller annat sött och iallafall rumsrent. Vad får jag höra första gången han faktiskt sjunger en sång hemma? Bajs under bordet? Tack dagis. Glöm att jag ska säga Förskola nu. Lär min son sjunga fint annars får ni heta dagis för alltid på denna blogg!

Nu vägras vällingen och sen belönas jag och Maken med en nerkissad soffa för att vi var så snälla och lät sonen sitta utan blöja. "Lilla älskling kan du säga att du vill kissa pottan nästa gång?" Sonen tittar på mig som om jag vore knäpp och begär sen att få titta på kisset igen innan pappan torkar bort. Okej, nu kollar vi på Charlie & Lola och sen är det nanna som gäller.



Ha, jag lyckades iallafall lura i honom lite välling här på slutet. "Titta älskling nu är den kall" var det vinnande argumentet tydligen. Kall välling, mmmm gott. Va? Men det tycker sonen som är inne i en fas där allt som är varmt bränns. Även ljummet klassas som varmt... Suck. Ibland är det inte helt lätt att vara en 2-åring till lags.

Nu är det dags för lite nedvarvning och en kopp té med lite jordgubbar vid sidan av.

Godkväll!

//Gemma

http://intressant.se/intressant


söndag 20 maj 2012

Weekend, trött 2-åring, solsken och massor med bilder

Okej, här kommer helgens värsta och bästa,

Värsta

  • Motionsloppet from hell. När man ska lämpa av barn och det lass med överlevnadsprylar barnet behöver hos sin mormor ute i förorten vill man inte, jag betonar INTE bli stoppad pga avspärrningar för ett jkla motionslopp för ungar. Speciellt inte när man vet att lyxhelg och bordsreservation väntar..... Låt mig sammanfatta: varm bil, lång väntan, stressad mamma, barnet kräks i bilen, mamman tar barn och vagn och beger sig ilsket till fots på väg mot mormors hus, glömmer sonens vattenflaska, solen ligger på och blir då stoppad av ytterst otrevlig och oflexibel tonårig motionslopp-vakt: "ni får inte gå här, ni måste gå runt". Det var enda vägen upp till huset och den var avspärrad. Mamman tar sakta av sig solglasögon av märket Gucci spänner ögonen i tonåringen och förklarade att i det här läget är det för hans personliga säkerhet bäst att flytta på sig. Sonen behöver vatten, rena kläder, lunch och en säng att sova i. Tonen förmedlade med iskall säkerhet att INGENTING i hela världen kommer stoppa denna framryckande barnvagn med hyper-stressad mamma. Han flyttade på sig. Ber om ursäkt i efterhand... jag är inte så bra i pressat läge. Men allt gick tillslut bra och Maken hann tvätta bilen och tanka innan avspärrningarna var borta. Sonen kunde inom 30 minuter avnjuta nygräddade pannkakor, en ren tröja och därefter sin välförtjänta middagslur. Mig tog det över 1 timme att komma ned i varv och temperatur igen. 
  • Iskall dusch. Men vem har designat dusch-helv*tet på hotellet? Maken hörde bara duschen gå igång och ett illtjut från mig. Eftersom det naturligtvis började strila vatten i fel ände. Uppifrån. Iskallt dessutom. Ja den var ju kul. Verkligen. Kul.
  • Tusen hungriga sparvar och 5 ilskna kråkor. Men ärligt, vart finns alla katter i Trosa? För det är ett enormt överskott på hungriga fåglar vid ALLA uteseveringar. Blev dessutom eye-ballad av ondsint kråka med sikte på min rocky-road. Eeh.... den striden vinner du inte. Jag har varit utan choklad i 5 dagar. Make my day. Try.

Bästa

  • Egentid med Maken och få äta 4 måltider utan att behöva resa sig upp och springa iväg en enda gång. Sweet.
  • Boudoiren, så hette vårt rum. På Bomans är ju varje rum unikt och med ett tema. Jag var lite rädd att hamna i något tråkigt och alltför minimalistiskt. Jag vill gärna ha lite mer flärd. Så gissa vem som blev glad av att hamna i den kvinnliga motsvarigheten till ett herrum. Maken tyckte också det var fint. Det är en av de saker jag uppskattar så mycket med honom, han kan uppskatta saker som är tjejiga och rosa likväl som att känga runt i naturen eller jag vet inte skjuta ett vildsvin eller vad som nu är väldigt manligt. Ni fattar. 
  • Åh maten! 4-rätters middagen och frukostbuffén med allt från nybakt bröd och hemlagad marmelad till våfflor och små mini-wienerbröd. Och grapefruktjuice och gott kaffe.... 
  • Vädret: Sol, sol, sol. Gud vad jag behövde det! Är blek på gränsen till grön. Måste åtgärdas.
  • Grillen. Vår grill anlände i fredags och idag kunde vi inviga den. Alla var glada: sonen åt sin korv och vi åt havskräftor för halva priset och kycklingfilé. Och pommes. Sen däckade sonen som bara en 2-åring kan vid 1830. Helt slut efter en helg med full uppmärksamhet av både sin mormor och mormorsmor. Hahaha. Ikväll var första gången han såg en HEL spöket Laban-film. Så trött att han inte ens orkade resa sig och fara runt i vanlig ordning. 
Nu till utlovade hotellbilder:

Lite lunch i solen? Ja tack

Kaffe i solen...



Rummet


Vitt och ljusrosa


Med bubbelkopp... och i badrummet fanns förutom hårtorken även en plattång!





En rund säng och parfymer att låna..


Mellanmål: Rosé och Rocky road. Thats right, denna helgen äter jag vad jag känner för! Men nästa vecka är det på´t igen.



Min bättre hälft


Bubbel & bubbel


Lounge-häng i punchverandan


Väntar på middag. Då tar vi väl ett kort helt enkelt....


Lite frukost, anyone?


Mmmmmm...


Och till slut... frukost i solen? Ja tack!