Helgen: REA, rutiner och tårta

Hej, här kommer helgens lista. Har du haft en bra helg, kanske påbörjat semestern redan? Har allt gått enligt plan eller har du fått omplanera något hastigt och lustigt? Berätta gärna!


Den här är mina helg moments:

• Mest tur: För ett par veckor sen köpte jag en jättefin vit klänning på MQ som jag sen lämnade tillbaka. Tyckte den var lite för dyr och kände att jag redan shoppat tillräckligt. Men igår hittade jag den på inte mindre än  70%-rea!!!!! HURRA!! Äntligen har JAG lyckats göra ett klipp! Annars brukar rean vara rätt dålig och nu har jag kommit på varför. Jag kände knappt igen klänningen först. Den hängde slarvigt, var ostruken och hade jag inte provat den förut hade jag nog inte köpte den. Rea tilltalar inte mitt estetiska sinne, kläder ligger slängda i högar, allt är skrynkligt och ibland lite trasigt. Men det gäller att se igenom skrynklorna och känna igen diamanterna bland gruset. Den här gången lyckades jag. Triumf!

• Jobbigaste: Alltså det här med middagssovandet. Det var ju kul att jag iförrgår skrev värsta inlägget om hur exakt det skulle göras för att jag skulle lyckas lägga sonen. Igår var det dags igen. Efter EN TIMME gav jag upp. Jag och Maken turades om att sjunga, vagna, hota och be sonen sova. Till slut googlade jag problemet. Aha. Okej, i den här åldern brukar man sluta sova middag. Hmmm. Eller sova middag betydligt kortare typ 45 minuter. Inte 2 timmar. Frågade sonen lite försynt om vi skulle strunta i middagssovandet. Ungen FLÖG upp ur sängen, kastade napparna all världens väg och skrek: BARA LEEEEEKA! Okej då.

Istället för att sova middag blev det frisörbesök och glass.

Ser väldans oskyldig ut...

• Fusk: Varenda gång det erbjuds möjligheter till fusk så tar jag dem. Iallafall på helgen. Igår var det födelsedagsfirande. Jag intog med stor glädje: vin, tårta, chips och choklad. Hur gör du? Står du emot eller trillar du dit? Fuskade ju med shoppingen också, för jag skulle inte handla något ända fram till 31a juli. Men hallå klännigen på 70%??? Det måste man ju, eller?

• Träning: Lovar och svär att det blir träning i eftermiddag. På gymet, med vikter och allt.

• Pinsammaste: När svärmor ringer och vi alla sitter på balkongen. Plötsligt börjar sonen få fnatt och kastar grejer runt sig, lyssnar inte på mina milda förmaningar. Vad gör man? Måste ju säga till honom på skarpen men vill inte riktigt göra det så svärmor hör... Lösningen? Tog sonen under armen gick in i badrummet och gav TYDLIGA direktiv om önskvärt beteende. 

• Modigaste:  Sonen på vaccination. Modigt tog han emot sprutan, fick ett supermanplåster och konstaterade att hos doktorn gör det ont. 

• Bästa insikten: Att snart är det ju SOMMARLOV!! Bara 4 arbetsdagar kvar nu. Sen ska vi ha semester tills vi inte orkar mer!!!! HURRA!

//Gemma

En kamp utan dess like

Att lägga min son för middagsvila börjar bli en exakt vetenskap. Förut kunde jag bara lägga en trött unge i spjälsängen och sen somnade han och sov sina 2-3 timmar. En lyx, jag vet. Men nu är de dagarna räknade och han börjar bli stor nog att inom ett par månader klara sig utan vila på dagen. Det är bara det att vi är inte riktigt där än. En dag utan vila resulterar i en övertrött kille runt 15-16 tiden och sover han då, så sover han inte förrän sent på kvällen sen. Inget kvällsmys för oss föräldrar med andra ord. Vilket på ett sätt är bra rent bantningsmässigt för då åker inte skålarna med godsaker fram....

Trixet att få honom att sova middag när vi är hemma(för på dagis går han som en klocka tydligen...Hur gör de egentligen: klubbar ner samtliga barn innan de stoppas i vagnen?) är att det måste vara EXAKT rätt tid. Klockan måste vara över 12, gärna närmre 1230. Annars har vi en kamp utan dess like. Som idag exempelvis. Såhär gick det till:

Mamman: Nu är det dags att nanna.
Sonen: NEEEJ JAG JILL INTEEEEEE!
Mamman: Jo. Det här är en sån sak som mammor och pappor bestämmer.
Sonen: NEEJ Jag BESTÄMMER!!!
Mamman: Jo nu är det så, vem ska sova med dig? Lejonet kanske?
Sonen: Och ekojjen. Och lilla...björn.

Så långt allt väl och sonen placeras i sin säng med uppräknade djur och 3 nappar(varken mer eller mindre: en i munnen och en i var hand). Sen börjas det.

Sonen: Sung sången mamma....
Mamman: Okej. När trollmor har lagt de 11 små trollen osv.

Sången sjungs ca 8 ggr medan sonen snurrar runt i sängen, sitter upp, avbryter i sången med varierande frågor och kastar nappar på golvet som sen ska återhämtas och placeras. Jag tappar tålamodet efter en kvart och hotar med att lägga honom i vagnen. Sonen fortsätter och vagnen hämtas in och sonen placeras där. Jag vagnar lite halvhjärtat och sonen snurrar runt. Vagnandet intensifieras. Kanske inte så ro-givande nu när jag tänker på saken... Fötterna sticker rakt upp, cyklar runt i luften, sen vänder han sig till magläge, sticker ut händerna och hoar och för liv. Sen börjar sätter han sig upp och skrattar. Där tappar jag tålamodet.

Mamman: NU LIGGER DU NER OCH SOVER!!
Sonen: HAHAHAHAHA!(det var det roligaste HAN hade hört på hela dagen tydligen)
Mamman: Neej nu lägger du dig i sängen och ligger du inte still kommer jag hålla fast dig tills du somnar.(Hot kanske funkar?)
Sonen: Mamma bli galen?(Ähm...jag har råkat säga så vid något tillfälle när jag blev arg och nu undrar sonen ofta om jag blir galen. mycket pedagogiskt)
Mamman: Nej men.. ÅÅÅH. Kan du bara sova eller?
Sonen: ......

Sonen lägger sig i sängen och kampen börjar på nytt. Till slut är båda helt utmattade. Sonen lägger sig med huvudet vid fotänden, napparna på plats och jag håller i ena handen. Sonen sjunger sången för mig om Bäbä vita lamm gick på restaurang och bajsade under bordet.... Jag lyckades med konsten att inte skratta. Då ÄNTLIGEN ser jag hur han blir sådär lite glasartad i blicken. Jag sitter blickstilla och ignorerar begynnande kramp i ena foten samt stickningar i armen som börjar domna bort. Efter 5 minuter sover han.

Tid: 43 minuter.

Sen fick jag själv gå och lägga mig.

Nu ser jag fram mot eftermiddagens Afterdagis med grannarna.

Ser fram mot belöningen för hårt slit iform av vin och jordgubbar.

Hoppas ni alla får en härlig helg!

//Gemma

1:a gångsföräldrar och alla ni andra

Idag har jag funderat kring det här med att vara 1:a gångsförälder. Jag menar att jag är ju det och sonen är idag lite över 2,5 år. När jag pratar med vänner som är gravida eller har små bebisar så får jag ibland en slags Aha-upplevelse. Som i Aha det är så flerbarnsföräldrar eller svärmödrar, farmödrar och mormödrar(ja naturligtvis farfädrar m.fl. också men det blir så långt...) tänker om oss. Den där blicken man får ibland av äldre eller iallafall mer erfarna mammor och pappor.  Numer fattar jag vad ni tänker: Suck! Men kom igen nu... ALLVARLIGT?

Somnade han inte exakt på klockslaget för middagsluren? Sov hon 2 timmar mindre inatt? Åt han en näve sand? Ville hen inte äta middag utan åt bara ketchup? Oj då VERKLIGEN.

Man ser nästan det fejkade intresset från 4-barnsmamman eller från svärfar. De liksom...FATTAR inte vad man försöker säga! Men nu börjar istället jag fatta deras sida av saken. Pinsamt nog. Jag som själv varit så oerhört logisk innan sonen kom till världen. Jag har ojjat mig och faktiskt GRÅTIT över följande situationer: första tecknet på röd rumpa, första förkylningen(trodde han skulle dö), första febern, första blodutgjutelsen(som jag själv orsakade när jag skulle klippa små yttepytte naglar, jag grät längre än sonen....) Jag var orolig för att sonen skulle vakna i bilen, för vad gör man då? Tänk om han är hungrig. Då kommer han ju....ju....GRÅTA. Jag var orolig för att jag inte var tillräckligt pedagogisk: läste lite böcker, sjöng sånger. Men han brydde sig ju inte? Hm... Kan det vara för att han var EN MÅNAD GAMMAL? Jesus..... Vad trodde man egentligen?

Han lyckades faktiskt klara sig genom både förkylningar, kräksjuka, dagisinskolning och OSS.

Jajamän. Det har hänt att han fått en chokladboll större hans eget huvud till mellanmål.

Let´s face it, ingen bryr sig om när barnet får godis första gången, om du slarvat med kosthållningen någon dag, om barnet stannade uppe och illvrålade i ren protest till midnatt, aldrig släpper snuttefilten eller en ny tand stack upp. Det kommer uppenbarligen andra situationer som slår det. Vänta bara... första besöket på akuten(för mer allvarlig åkomma än 3 dagars febern eller en konstig prick). När ens barn är sjukt på riktigt eller blir mobbat eller mobbar andra eller börjar hänga i fel gång eller är med om en olycka. Har man varit med om sånt då är det svårt att se problematiken i om barnet får smaka godis när det är 1 år eller 3 år. Ungen kommer till slut att få i sig godis. Det är inte likamed fetma, hjärt & kärlsjukdomar och ett allmänt dåligt liv som hemlös.Men ändå blev jag hur arg som helst på min mamma som gav sonen för mycket choklad i påskas. Nu skäms jag lite...  Förkylningar kommer avlösa varandra, ibland äter inte barn men de svälter inte ändå, ibland sovs det mindre och ibland har små barn dåligt humör en eller två dagar. Ingen stor grej liksom.

Men även om jag börjar förstå allt det här är det ändå likadant så fort jag hamnar i en ny situation med sonen. Det är ju första gången något händer? Oron hugger till direkt när något verkar galet. Som nu senast när vi var på akuten och trodde sonens fot var bruten. Det röntgades, klämdes och kändes. Sonen illvrålade. Doktorn förklarade till slut att det förmodligen var en lite minimal stukning. Ta en Ipren och gå hem. Typ. Och igen det där lite höjda ögonbrynet och förmodligen tankar i stil med: Suck..Men kom igen nu... ALLVARLIGT?

Nån som känner igen sig??


//Gemma

www.intressant.se/intressant

Soffpotatis vs. Träningsfreaks

Det är inte lätt att vara en soffpotatis bland träningsfreaks. Överallt är de, det går inte att komma undan. Maken är som jag nämnt tidigare ett träningsfreak utan gränser. Förutom de som sattes i och med vårt äktenskap och gemensamma barn. Numer begränsar han sig så att inte sonen och jag blir lidande för att han känner för att dra iväg och bestiga något berg, orientera sig halvt fördärvad i något träsk i 3 dygn eller åka rollerblades ett par mil om dagen. För mig låter ju inte det riktigt....sunt. Men det är ju bara jag och JAG är en soffpotatis som helst vill sitta skönt nedbäddad i min mysiga soffa bland mina fina kuddar och kolla filmer, mumsa chips och dip och hetsäta choklad. Men det kan man ju inte göra på regelbunden basis för då skulle jag inte komma i jeansen. Igen.


Så jag är gift med ärke-freaket i träningsväg, det slutar inte där. Flera av bästa vännerna bestämde sig för att de minsann kan springa en mil. Så nu gör de det flera ggr i veckan, är smala som stickor och har välsvarvade ben. Bara att gratulera. Hoppas ni inte blir attackerade av en galen grävling eller en ilsken älg när ni springer runt därute i spåret. Det kan faktiskt vara farligt att ständigt vara ute och springa i onaturliga miljöer som skog och mark. Bara säger.

Men det slutar inte där heller naturligtvis. På jobbet är de också träningsgalningar. Det springs och cyklas till och från jobbet, det simmas och zumbas och nu är det även Ruffie på programmet. För alla som inte hört talas om det kan jag upplysa om att det är det senaste i träningsväg. Glöm zumba, box, cross-fit. Nu ska man träna stenhårt i par, hoppa upp på varann, göra någon form av avancerad skottkärra och brottas och slåss. Tills man i princip spyr. Låter ju kul. Mycket bättre än att softa...? Eller? Folk är så träningsberoende att det nästan är lite panik över det hela, det är nästan så de blir deppiga om de inte får komma iväg på sina pass.

Är det någon som känner igen sig i det här eller vill försvara sitt träningsfreakande kanske? Jag kan väl inte vara den enda smyg-softaren, det vet jag att jag inte är men skulle vara skönt om någon mer bekänner... Säg nu ärligt är du ett träningsfreak men egentligen en mys och moffare när du får chansen?

Som nu alla säkert förstår är det oerhört svårt, för att inte säga olidligt att vara omringad på det här sättet av alla hurtfriska människor. Under mitt som jag ser det VÄLFÖRTJÄNTA träningsuppehåll har jag känt mig lite....utanför. Betraktad som lite udda nästan. Jaha. Vad gör man? Faller för grupptrycket? ALDR....eller jo. Jag erkänner, är tillbaka i gamet nu. Sprang 5 kilometer i söndags och var på gymet igår för lite intervaller. Fredag blir nästa träningspass, förmodligen med sonen i joggingvagnen. Hur är det för dig, har du blivit utsatt för den här typen av grupptryck?

Uppenbarligen sinnesförvirrad av alla endorfiner. 

Det är liksom inget att sätta emot den här massiva träningskampanjen som pågår. Bara att foga sig, in i fållan och bidra till den allmänna träningshysterin. Beach 2012? Jodå om ett par veckor är det en varm och solig strand som väntar mig.

Sååå sista rycket nu fram till dess. Det fina är att EFTER beach 2012 så kommer vinter 2012. Och DÅ!! Då kommer satsningen: Fram med oversize-tröjorna, jeggingsen, chipsskålen och mjölkchokladen(för den är godast ingen kan övertyga mig om något annat) säger jag bara. Måste ju ladda batterierna inför nästa års prövningar!

Vem är med mig på satsningen vinter 2012?


//Gemma

Veckans sämsta dag, olust till allt och varför

Måndag, ösregn, diet och trist. Någon som missat att jag absolut avskyr måndagar? Jag är omotiverad till ett flertal saker: att jobba. Att äta för lite mat för att se snygg ut i bikinin. Att tänka och planera för hösten. Vadå hösten? Skit på dig hösten, jag vill ha sommarlov! Det jag känner mig motiverad till: att göra listor inför semestern, att köpa solkräm inför Sicilienresan, att äta middag på balkongen utan tjock-tröjan och paraplyet, att göra mysiga utflykter med sonen och Maken, att dricka Rosé "like there´s no tomorrow" och att läsa deckare och äta chips och choklad. Suck....dubbel-suck. Men bara 2 små veckor till sen är jag där! Minus chipsen, chokladen och överflödet av vin då. Annars lär jag få på mig bikinin med hjälp av kofot. Och ärligt talat, hur snyggt skulle det kunna bli?

För att undvika det scenariot har jag återupptagit löpningen fr.o.m. igår. Ingen kanske märkte något men jag tog ett litet uppehåll här från träningen efter Vårruset och examinationen m.m. Men nu är det på igen. Flebbet får liksom inte ta sig för stora friheter runt midjan för då är jag rädd att det kommer få fäste på riktigt. Bekämpar det som ogräs helt enkelt. Inte lätt när jag har disciplin som en 3-åring vad gäller att motstå livets goda.... Men samtidigt så märker jag vilken skillnad det är i mitt humör när jag äter vettigt och tränar. Lite ambivalens fortfarande men sakta och säkert rör jag mig mot vuxenvärlden och hörsammar förnuftets röst. Det kanske blir en hälsosam människa av mig med endera dagen?

För att pigga upp mig denna trista trötta måndag har köpt blommor. Och möblerat om. Lite spontant sådär, men det blev bra tror jag. Snart är den över och jag kan se fram mot tisdag, onsdag, torsd...HELG!!!! Det finns inget fredagsmys säger vissa: www.meekatt.com. Jag säger det finns massa fredagsmys bara ungarna somnar någon gång! Fram med vin, snacksen och bring it on.

Bilder på blomster som förgyllde min dag:

Någon som undgått att jag gillar färg?





Hoppas din måndag varit okej!

//Gemma

Midsommar 2012

Tillbaka igen efter midsommarfirandet. Sjukt nöjd med att jag inte stressade ihjäl mig på torsdagen med hembakat, svårslagna presenter och nya outfits. Jag inhandlade lyxig tvål till värdparet, strök den vita klänning jag haft de senaste 3 årens midsomrar(eller Maken strök egentligen) och packade lite halvhjärtat. Gissa vad? Vi överlevde och hade det väldigt trevligt. Note to self: man behöver inte anstränga sig till bristningsgränsen varje gång. Man kan unna sig att bara ha trevligt.

Vi kom fram till Fridens, Värmdö vid 10-snåret. Gick tillsammans med en av de andra barnfamiljerna ned till sjön för att hjälpa till med midsommarstången(läs titta på när andra gjorde jobbet, jag vet inte ens hur man skulle göra för att hjälpa till skulle säkert bryta av någon viktig gren eller nåt). Ungarna somnade mycket lägligt precis till midsommarlunchen. Det är helt suveränt att få äta lunch ute med andra vuxna och inte behöva stressa, springa runt, torka av och underhålla barn samtidigt. Solen stekte och vi hade det väldigt trevligt. På eftermiddagen var det sedvanligt firande och dansande och sedan bjöds vi på lax till middagen. T.o.m. tipsrunda hade vännerna konstruerat. Pluspoäng för det! Men jag vann inte.. Hela dagen var mysig och trevlig och sonen var helt fascinerad av vatten, låtsas-fiske, nya kompisar och att få äta festliga saker som chips och jordnötsringar och pistagenötter.

Enda lilla misstaget var att glömma "barnvakten". Sonen sov i en stuga ett par meter från huset där middagen hölls. Vad gör man? Vi chansade och gick tillbaka till stor-stugan. Det visade sig inte vara rätt val.... När Maken skulle ned och titta till sonen behövde han inte gå hela vägen ned eftersom sonen återfanns mitt i blåbärsriset på väg till oss. Pyjamas och till och med sandaler på, lite ledsen men väldigt rådig. "Jag är JAKEN!"(vaken) var enda kommentaren. Det löste sig fint till slut och sonen somnade om och vaknade inte förrän 07.30 morgonen efter. 

Lite bilder på dagen:

Fiskarna

Top och byxa H&M, skor Ecco

Sonen på väg ut på bus med nyfunnen kompis.

Spanar på trollsländor och fiskar

2:a vinst på chokladhjulet

Kast med liten son. Bästa leken tycker sonen. Jobbigaste leken tycker pappan och mamman.

Har man sett, det blev en nästan likdan skapelse även i år!

Ha en härlig fortsättning!!

//Gemma

Galna idéer, midsommarångest och att höra röster

Ett par funderingar denna morgon. Vi ska åka till midsommarfirande hos vänner imorgon, eller rättare sagt vännernas föräldrar. Vi fick ett par uppdrag som ska tillföras midsommarbordet: prinskorv och köttbullar. Varför är den första tanken som slår både mig och Maken: Vad kan vi laga själva? Varför inte bara svänga förbi affärn plocka upp lite färdiga förpackningar och vara nöjd och glad? Näpp. Det går ABSOLUT inte. Det måste vara något hemlagat, annars...annars....ja det blir pinsamt.

Så igår gick kvällen åt att fundera och bolla idéer, vad ska vi nu ha med oss för present till värdparet: hembakat bröd, egengjord marmelad, en bricka från Svenskt Tenn, snitsig olivolja, en hamster? Ska vi göra köttbullarna själva? Och korven? Det är ju inne nu att göra egen korv. Vi skulle kanske svänga förbi någon specialist-affär och köpa en sån där korvstopnningsmaskin. Eller? Och ska vi baka något kanske? Det är ju trevligt, lite såna där Leilas cookies eller cupcakes i regnbågens färger? Det är ju inte så svårt. Egentligen. Vad ska vi ha på oss???? Hur ska vi hinna shoppa? AAAH.....!

"Ähm...ursäkta, galna paret i soffan. Det här är förnuftets röst som talar. Lägg sakta ned anteckningsblocken.......LÄGG NED DEM sa jag!!!! Just det sakta och försiktigt. Och pennorna!"

Så, nu tar vi det från början igen. Lämplig present: en flaska vin eller något åt det hållet. Släpp alla idéer om hemlagad korv, lika "pinsamt" som det är med Scans prinskorvar är det om inte ännu mer med något fult, hemlagat som kanske inte är särskilt...åh jag vet inte...gott? Hemlagade köttbullar, men i såfall den enkla varianten som blir klara i ugnen. Baka inget!!! Ta ett stort steg iväg från de söta muffinsformarna, förlåt cupcakes-formarna. Ta på er det ni hade förra midsommarn. Ingen kommer märka något. JAG LOVAR!

Förra midsommar.

Mitt verk, vad är oddsen att någon kommer skapa något liknande 2012?

Ge pojken en mugg med vatten, en napp och lite kottar och pinnar så är han nöjd. En stund.

Ingen bryr sig om hemgjorda kakor, välstrukna byxor och specialoljor. Det blir ju bara jobbigt, smuligt, nya veck och fläckar iallafall. Ta med det på listan och en present. Chilla lite. Och ta för guds skull inte med en hel IKEA-kasse med leksaker som sonen ändå inte kommer vidröra eftersom han kommer vara fullt upptagen med allt nytt.

Ärligt talat, stressa upp sig på det sättet. Släng ned lite oömma kläder i någon väska, ta med blöjor och nappflaska till ungen och våga slappna av lite så löser sig resten. Tanken med att åka någonstans är ju för att ha trevligt inte för att visa upp någon konstig fasad som inte stämmer med verkligheten. Lägg det på rätt nivå, folk.

Så, då är vi överens? Ta med ambitionsnivån typ 10 steg och njut av långhelgen istället!

Ha en härlig midsommar, jag är tillbaka och bloggandes på söndag. Med bilder.

//Gemma