lördag 29 september 2012

Ned, ned, nedåt

Okej, så vad det än beror på har jag en dålig vecka. Borde vara en uppåt vecka eftersom ingen i familjen är bortrest, positiva besked från jobbet och ja, inga katastrofer har inträffat inom familjen.

Men jag känner mig sänkt, låst, trött och ful. Vad är det för fel? Är det fullmånen? En begynnande förkylning eller bara allmän höst-deppighet?

Ikväll ska jag ifall unna mig en snygg make-up, målade naglar, lite lockat hår och min nya favoritklänning. Jag ska iväg på en härlig tjejmiddag och hoppas att lite ensamtid med fina vänner kommer hjälpa mig att byta perspektiv. Får skuldkänslor över att vara deppig när jag absolut inte saknar något i hela världen. Så fånigt. Men ändå är det så. Ler och försöker se ut som vanligt. Vet inte om det lyckas.

//Gemma
Mamma, jag vill följa me....
Snövits-klänningen från Edith & Ella: http://www.edith-ella.dk/shop/frontpage.html
Rufsiga lockar, min favorit.
Sonen vill liva upp fotograferingen.

torsdag 27 september 2012

Fuldag, bekännelser och hur man fångar en man

Idag är en ful-dag. Du vet en sån där dag när man känner sig plufsig, ful i håret(behöver desperat en frisör med vass sax och ett par liter färg att använda generöst på mitt huvud) och ser lite rödfnasig ut i hyn(tack gode gud för foundation, täckkräm och puder). Huvudvärken har gett med sig men anar ett visst motstånd i halsen vid varje klunk kaffe. Hmmm.... göra  korstecknet, kasta lite salt över axeln och ta i trä? Jag HAR INTE TID att bli sjuk. Jag har ett jobb att sköta, en unge att ta hand om och en Make att irritera mig(förlåt älska och hedra) på.

Har någon märkt hur konstigt det där är, appropå att irritera sig på sin partner? Att om man själv slarvar med något exempelvis lite kläder här och där så gör ju inte det så mycket. MEN om det är han som gör så, släpper strumpor mitt på golvet eller slänger av sig ett par leriga Converse mitt i hallen, DÅ är det nästintill grund för sova-på-soffan. Jag ser knappt när jag själv kladdar ner handfatet med smink och annat men om han skulle lämna spår efter sig i badrummet då är jag inte sen att påpeka det. Hmm, kanske borde jobba på en lite mer accepterande hållning hemma.

Eeh...förlåt för att jag är så jobbig, Maken. Det är bara mitt morgonhumör, min PMS, att jag är hungrig, kvällstrött eller bara allmänt deppig. Det är en sån fröjd att leva med mig.... hur lyckades jag bli gift överhuvudtaget? Jo just det, jag blev gravid. Hahaha.

//Gemma

onsdag 26 september 2012

Maktlös, olycklig och ur gängorna

Har verkligen kommit in i en period när bloggen gör sig förtjänt av sitt namn, upp och ner. Det är en sån känslomässig bergochdalbana att jag börjar misstänka psykisk instabilitet. Har säkert någon latent diagnos som börjar komma upp till ytan...

Hela dagen har varit fel:


  • Vaknade sur....

  • Huvudvärken började någon gång efter frukost och inget kaffe i världen hjälpte.

  • Maken lämnade in vår bil som var på lagning av bromsar och sånt för en vecka sen(kostnad 12. 000:-), fick besked under eftermiddagen att det kommer kosta oss ytterligare ca 4.200:- att fixa något med handbromsen och någon form av service. Men det är ju helt okej, verkligen. Vi har ju bara precis köpt sommarstuga och ska precis börja ordna med den med avfuktare, målning och möbler. Och då gör det ju INGET att bilhelvetet precis kostat oss över 16. 000:- att fixa. Tack för den.

  • Livets onda sidor visar sig när min pappa måste operera sig och en kollegas man ligger på intensiven efter en olycka. Man vet ALDRIG vad som händer i livet. Man tror att man är så osårbar och stark. Men livet är skört. Det skrämmer mig....
Så en underbar onsdag med andra ord.

//Gemma


tisdag 25 september 2012

Höstvacker deppighet

Trött i hela kroppen, går och går och kommer aldrig fram. Det är långa möten om allt viktigt som ska sägas. Sägas en gång till av någon mer. Viktiga saker som ska leda till... Till en bättre värld? Men världen är bara en stadsdel i en stad i ett mindre land. Så kanske de viktiga sakerna inte är så viktiga som man tror ibland. Bara för att man jobbar på socialtjänsten.

Går och går och kommer äntligen fram. Till dagis. Sonen vill inte gå hem även fast jag fryser. Det är svårt när man leker båt och delfiner.

Vi ser ett vackert träd på vägen hem, det enda röda bland de andra gröna. Det motar bort lite av min höstdeppighet.

//Gemma

måndag 24 september 2012

Starkt ogillande, bitterhet och nya shoppingsynder

Så nu är det måndag igen, hjälp mig att ta mig igenom någon.... Hur mycket jag än gillar mitt jobb så ogillar jag kraftigt måndagar. När jag ändå är inne på vad jag ogillar kan jag fortsätta listan med:

  • Att sonen börjat vakna runt 06-snåret sedan i fredags. Det är INTE okej. Sov längre unge!!! PÅ vardagar är väckningen kvarti sju och på helger kan man få sova till efter 08. Vad är problemet? Det är höst, det är halvdåligt väder, det är mörkare ute, det behgligt svalt i rummet. Give me a break....
  • Att jag var för seg med att regga mig på Lindex-Missoni online VIP-shopping. Nu kommer ju allt fint vara slut innan jag får komma in och förse mig av godbitarna och spendera mina surt förvärvade pengar. F-N.
  • Att jag tog mig tiden att lacka naglarna igår och det blev....fult. Orkade inte lacka om så nu får jag gå med fula naglar 1-2 dagar till.
  • Att ha mensvärk. som idag t.e.x.
  • Att det är överjävligt kallt i på kontoret, överväger kraftigt att inhandla torgvantar för att kunna fortsätta knappa på tangenterna utan att förfrysa.
  • Att komma av sig i träningen och direkt känna hur jeansen blir för tighta och skapar en muffinkänsla när magen m.m. pöser över kanten. F-N igen.
  • Att den här och kommande 2 veckor på jobbet är hetsiga och långa....

Det som piggar upp mig i allt detta är att jag sålt min turkosa Odd Molly för 870:- och inhandlat en ny som kom med posten i fredags. Det tyckte jag var oerhört miljövänligt. En in och en ut. Oerhört nöjd med migsjälv. Ska i helgen gå igenom lite DKNY väskor som förtjänar bättre hem än min byrålåda.

Har du en okej måndag eller är du ungefär på samma känslomässiga ställe som jag?

//Gemma
Så fint var paketet som jag fick i fredags, blev glad bara av det!
Oerhört nöjd och självgod med hela Tradera-affären och nya inköpet.
Lyser upp i höstmörkret, mer mysiga höstkvällar ser vi fram emot.

söndag 23 september 2012

Små brokiga och många känslor

Igår förklarade jag för sonen att vi ska gå på bio någon dag under hösten. "Vem är bio"? undrade sonen då(såklart). Så jag förklarade att det är ett stort hus med flera stora rum och i varje rum finns en JÄTTE-stor TV och så får man sitta i fåtöljer på rad. När filmen börjar blir det mörkt och så tittar alla på filmen. Och så får man popcorn. "Gå NU på bion" tyckte sonen då. Helst med farmor och farfar. Jag förklarade att vi skulle gå en annan dag eftersom vi just idag skulle till farmor och farfar. Det var helt okej med sonen.

Den film jag vill ta med honom till är Stina Wirséns "Liten skär & alla små brokiga".  Lagom lång och så känner han igen alla eftersom vi flitigt läst alla de små böckerna om brokiga sen han var runt 8 månader. Jag älskar små brokiga, tycker de är helt fantastiskt söta, påhittiga och ärliga. Men lite synd att det blivit sån stor publicitet kring filmen.

INTE pga att hur rolig den(förhoppningsvis) är utan för att Wirsén haft mage att ha med en riktigt mörk brokig. Och den lilla brokiga(Lilla hjärtat) har dessutom flätor och fylliga läppar. Skandal....alltså. En litteraturforskare menade att det finns en försiktighetstrend i dagens barnlitteratur, ingenting får vara utanför ramen. Men ska verkligen en liten mörk figur vara utanför ramen? Måste det vara att ta ut svängarna? En annan i debatten menar att vadå en mörk figur måste inte avbildas med flätor m.m. utan titta på South Park, där finns det svart com är som vita. Är det så mycket bättre då?http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/affisch-byts-efter-debatt-om-rasism

Varför ska alla se likadana ut? Var det inte det som Wirsén ville visa upp? Små brokiga som ser olika ut, inte små brokiga som ser likadana ut. Nu är små brokiga inte små barn utan små fantasifigurer med drag av färger och form som finns i verkliga livet. Det finns VÄLDIGT många barn som har mycket rosa kläder, rosiga kinder, som har flätat hår varje dag, som har kanintänder, som har fylliga läppar, som har sneda ögon, som har runda kinder och runda magar. Som hoppar och far och låter och leker och som inte tänker på att alla borde se likadana ut. Let´s keep it that way(?)

Men hallå, hylla Wirsén för att hon till skillnad från oändligt många andra vita författare äntligen inkluderar mörka figurer tillsammans med ljusa och vita! Det är supersött med flätor, med fylliga läppar, med rosa klänning, små munnar, sneda ögon eller rosett i håret. Varför måste ni racka ner på det? Tänk vad ledsna de barnen blir som kände att men titta den där liknar ju mig! Och så ska massa vuxna säga att nä, det där det är bara fel och fult. Tråkig attityd.

Jag ska minsann ta med min son till bion med alla små brokiga och så hoppas vi att RÄTT sida vinner i den här debatten. Vi säger ja tilla färger och former. Våga mer alla barnförfattare, vi vill INTE bara läsa om små vita blonda ungar. Vi vill läsa om ALLA ungar. Vi gillar ungar. Vi gillar små brokiga.

Vad säger du?

//Gemma
Vi hejjar på Små Brokiga!!!
Alla får vara med!

onsdag 19 september 2012

En morgon ur Gemmas perspektiv

Morgonen rusar förbi, det är inte höst säger Metro. Det är bara 5 grader säger Maken. Vem tror man på och vilken jacka ska jag ta? Morgonens första beslut. Frukost i soffan och gemensamt tandborstande i badrummet. Han och hon i samma position: en hand på höften, bredbent och borstande med den andra meditativt. Som på film? Sonen vaknar och tar sig själv till en fåtölj där han nyvaket begrundar TV-nyheterna. "Det är inte kul" är kommentaren. Snabb puss och iväg till tåget. Tur idag och får sällskap av grannen. Igen som på film: 2 kvinnor kommer samtidigt ut ur varsinn dörr med varsinn soppåse, nyckelknippor och handväskor.

En kvart senare framme på jobbet. Äntligen kaffe!

//Gemma