Döden, dumheter och den perfekta vardagen

Idag har jag haft en AHA-upplevelse. Jag älskar såna. När saker och ting bara faller på plats i huvudet. Jag har den senaste tiden haft lite väl nära kontakt med döden. Inte jag själv men många runtomkring mig som blivit drabbade, folk har gått och dött knall och fall eller efter en kort tids sjukdom. Eller varit nära att dö men precis klarat sig. Läskigt... Jag blir lite låg av att tänka på hur skört livet är och hur dum jag är som inte fattar vilken tur jag har.

I ljuset av vetskapen om livets skörhet så börjar jag tänka på allt som jag vill göra och uppleva innan....ja innan allt är över. Vem vet när man själv drabbas av någon hemsk sjukdom eller tragik inom familjen eller bara blir överkörd av en buss/sopbil/traktor/ångvält....

Då vill jag ha kunnat checka av en del saker, som resor och upplevelser. Jag vill ha fått köpa den där väskan, det där överkastet, den där absurt dyra brandstationen till sonen... Fått resa över halva världen och haft tid att må bra, slappna av och bara finnas till. Alla soluppgångar och solnedgångar som jag måste få uppleva. Alla sommarlov som är kvar att njuta av... Allt som jag behöver få göra och den där boken som ska skrivas. Ångest...för jag har inte tiden, möjligheten eller ekonomin just nu.

Jag pratade om det här med en klok kollega imorse över en kopp kaffe. Det var hon som gav mig AHA-upplevelsen. Hon sade att när hon var yngre tänkte hon också mycket på allt hon behövde få göra innan det var kört, vilket man aldrig vet när det sker. Men även om man gör de där resorna och allt det andra så är det bara trevligt just då. När resan är slut så är den slut. Och om man ändå är missnöjd med sitt vanliga liv och knappt vill gå upp ur sängen på morgonen, då kan inga resor i världen ändra på det.

Så istället för att gå och längta efter resor(eller vad det nu är) kanske det stora uppdraget borde vara att: skapa den "perfekta vardagen". Alltså att skapa ett liv som är precis så som man vill ha det, varje dag. Ha ett jobb man gillar, göra sånt man är intresserad av, äta mat man tycker om och gå lägga sig bredvid den man älskar. Det är ju DET som är poängen. Varje dag. Det andra är bonus, det är punktinsatser som är trevliga och roliga. Men det är inte det som kommer göra dig nöjd med livet.

Word.

//Gemma

Badrumsångest del 2

Igår räddades kvällen av promenad, ett varmt bad och lite badrumsstädning. Funderar på att skaffa lite snygga trälådor och ett nytt tyg som ska täcka skräpet bredvid tvättmaskinen. Frågan är ska jag satsa på något färgstarkt eller ska jag välja ett mer neutralt tyg? Idéer någon?

Men fram till dess har jag iallafall lite mer ordning:

//Gemma

Utbildning, grått och klagomål

Idag är en sån där grå tisdag när allt känns lite småjobbigt.

Byxorna är för tighta, lunchen ligger som en geléklump i magen, luften i konferenslokalen tog slut vid 10.30 och en lätt huvudvärk har initierats. Åt en chokladmuffins som inte riktigt var värd besväret. Dagen innehöll för mycket koffein, för lite frisk luft och en känsla av otillräcklighet.

Hoppas på en lugn kväll innehållande följande: lätt middag, kvällspromenad, en lugn stund med sonen och en god kopp té framför TVn.

//Gemma

Badrumsångest

Idag orkar jag inte skriva om nedstämdheten, måndagsångesten eller det faktum att jag inte sprungit på över en vecka. Jag tar till flykt istället och fokuserar på något lättsammare: Mitt badrum.

Så igår när jag kvicknat till efter lördagskvällens konsumtion av rödvin, ungefär lagom till läggdags vid 21.30(ja vi är gamla och trötta i familjen, speciellt efter en ovanligt krävande eftermiddag med sonen som var alldeles 2-års trotsig)...såg jag mig omkring i badrummet. Och tänkte NEJ. Här har vi försökt få till det i ungefär 2 år och fortfarande känns det inte rätt. Det känns stökigt(kanske för att det är stökigt) och fel färger och fel...ja allt. Det som känns rätt är badrumsmattan. Och själva hyllorna över tvättmaskinen. Men färgerna känns fel, och plottrigt. Vad ska jag göra? Har en vän som är rätt haj på inredning hon brukar säga att man ska börja med att plocka bort det mesta. det är ju en poäng. Men sen då? Jag vill att det ska kännas harmoniskt här inne men ändå med något som bryter av. I exempelvis cerise eller orange eller nåt. Så hjälp... Jag vill känna mig harmonisk i mitt badrum inte få ett nervöst sammanbrott. Är det någon som har något tips? Hur skulle du göra om du med enkla medel fick styla mitt badrum?

//Gemma

Den fantastiska tvätt och sköt-avdelningen



Korgarna döljer spännande saker som tvättmedel och schampo.



Det trista badkaret

Tjejmiddag med iPhones

Hade en mycket trevlig kväll igår, tack Hille, Carolina och TinTin! Vi har bestämt att vi kör en tjejmiddag i kvartalet ungefär och en gång om året är man själv ansvarig för kalaset: 3-rätters, vin, alkoholfritt och ett hem fritt från makar och barn(om de inte ammas). Det är alltid trevligt och alltid högt i tak.

Men igår blev det nästan lite komiskt när vi sitter där och skrattar och äter och gråter. Och....Instagrammar? På allvar sitter vi där alla 4 med iPhones i högsta hugg och fotar, googlar, kollar Facebook och gudvetvad. Men hallå? Nästa gång inlämnas vänligen alla smartphones i entrén och sen inleder vi med en övning i mindfulness. Att bara vara och uppleva och förlora sig i stunden utan att meddela omvärlden vad jag åt, vad jag hade på mig och hur kul det är(var). Snacka om produkter av vår tid.... Glöm frågan om vem som hörde trädet falla i skogen. Nu är det mer på tapeten om något verkligen hänt om det inte har instagrammats om, facebookats och twittrats över. Det är SVÅRT att inte föreviga en snygg outfit, en vacker dessert eller det roliga sällskapet. Men frågan är om det förhöjer upplevelsen eller förtar en del av den?

Iallafall var det precis vad jag behövde, en kväll med vänner. Prata om vad som är viktigt i livet, vad som inte är viktigt i livet och få höra alla olika perspektiv och få förklara sitt eget. Har ju känt mig deppig här ett tag men blev påmind om den större bilden igår.

Det gäller att hålla kvar medvetenheten om att livet är ändligt, och vad vill jag då göra av det? Vad är viktigt för mig? Hur vill jag leva?

Värt att tänka på...

//Gemma

Citronmarängpaj

Ja här satt vi och fotade, och fotade och sen kunde man äntligen få ta en bit(eller 3). Ja den var lika god som den ser ut, och helt mjölkfri dessutom.

Ned, ned, nedåt

Okej, så vad det än beror på har jag en dålig vecka. Borde vara en uppåt vecka eftersom ingen i familjen är bortrest, positiva besked från jobbet och ja, inga katastrofer har inträffat inom familjen.

Men jag känner mig sänkt, låst, trött och ful. Vad är det för fel? Är det fullmånen? En begynnande förkylning eller bara allmän höst-deppighet?

Ikväll ska jag ifall unna mig en snygg make-up, målade naglar, lite lockat hår och min nya favoritklänning. Jag ska iväg på en härlig tjejmiddag och hoppas att lite ensamtid med fina vänner kommer hjälpa mig att byta perspektiv. Får skuldkänslor över att vara deppig när jag absolut inte saknar något i hela världen. Så fånigt. Men ändå är det så. Ler och försöker se ut som vanligt. Vet inte om det lyckas.

//Gemma

Mamma, jag vill följa me....

Snövits-klänningen från Edith & Ella: http://www.edith-ella.dk/shop/frontpage.html

Rufsiga lockar, min favorit.

Sonen vill liva upp fotograferingen.

Fuldag, bekännelser och hur man fångar en man

Idag är en ful-dag. Du vet en sån där dag när man känner sig plufsig, ful i håret(behöver desperat en frisör med vass sax och ett par liter färg att använda generöst på mitt huvud) och ser lite rödfnasig ut i hyn(tack gode gud för foundation, täckkräm och puder). Huvudvärken har gett med sig men anar ett visst motstånd i halsen vid varje klunk kaffe. Hmmm.... göra  korstecknet, kasta lite salt över axeln och ta i trä? Jag HAR INTE TID att bli sjuk. Jag har ett jobb att sköta, en unge att ta hand om och en Make att irritera mig(förlåt älska och hedra) på.

Har någon märkt hur konstigt det där är, appropå att irritera sig på sin partner? Att om man själv slarvar med något exempelvis lite kläder här och där så gör ju inte det så mycket. MEN om det är han som gör så, släpper strumpor mitt på golvet eller slänger av sig ett par leriga Converse mitt i hallen, DÅ är det nästintill grund för sova-på-soffan. Jag ser knappt när jag själv kladdar ner handfatet med smink och annat men om han skulle lämna spår efter sig i badrummet då är jag inte sen att påpeka det. Hmm, kanske borde jobba på en lite mer accepterande hållning hemma.

Eeh...förlåt för att jag är så jobbig, Maken. Det är bara mitt morgonhumör, min PMS, att jag är hungrig, kvällstrött eller bara allmänt deppig. Det är en sån fröjd att leva med mig.... hur lyckades jag bli gift överhuvudtaget? Jo just det, jag blev gravid. Hahaha.

//Gemma