Pirates of the caribbean, mamma-ångest och mutor

Fest på dagis idag och " barnen får gärna klä ut sig, även ni föräldrar". Ähm... Va?!? Jag vet inte vad som hände men detta har skapat en sån prestationsångest hos mig. Man skulle kunna tro att det handlar om examinationsdag istället för trevlig sommarfest.

Jag har grubblat, tänkt, nojat och haft nästintill ångest inför den här dagen. Vad ska jag klä ut sonen till? Ska jag också klä ut mig? Vad finns i den PERFEKTA picknickkorgen? Ja jag vet ju inte?? Jag låg faktiskt och funderade över hur jag skulle få dit ett skägg på sonen hela kvällen igår, rita med tuschpenna, vattenfärg, mascara? Vad kommer bli snyggast och vad kommer han gå med på?

Till slut togs gemensamt beslut(av Maken) att han fixar korgen och det blir pirattema. Inga hattar eller dolkar och vill sonen inte ha sminkat skägg så slipper han. Okej då. Nu är sonen incheckad på dagis efter morgonens utklädnad som enbart gick vägen tack vare mutor. I form av kex.

"Med bjommorna mamman!"

En Instagrammad pirat med skrubbis på hakan och hemmagjorda tatueringar. That´s my boy!

Jag återkommer ikväll med mer bilder på de små festande utklädda

Ha en härlig dag!

//Gemma

Hinder och elände

Det är ingen hejd på de hinder som kommit i min väg den här veckan. Har befunnit mig på olika platser varje dag, men ändå mött ett oresonligt utbud. Vem är det som konspirerar MOT mig? Det här är helt oacceptabelt. Här försöker man vara karaktärsfast och hålla sig undan. Och vad möts man av?

Jag kommer inte klara min diet om denna massiva fika- kampanj fortsätter. Det räcker inte att bara fota hemskheterna längre. Hjälp!!

Det här är ju bara min favoritchoklad, vad gör det att den befunnit sig 2 meter från mig hela dagen...

Citronmuffins med cheesecake-topping, anyone? 

Jag tog en bit vattenmelon.

Jag är sur, hungrig och retlig. Vad gör man inte för klännings-helv*tet som ska på bröllop på lördag? Men det är FARLIGT nära att jag går ner till affären, köper en 200grammare schweizernöt och sväljer den hel. 

Hur går det själv inför beach 2012?

//Gemma

Måndag, bortgjord och sur

Hemsk måndag. Alldeles fruktansvärd. Och än är den inte slut. Jag har någon halv-galen idé att om jag  känner mig nöjd med vad jag har på mig och nöjd med hår och smink, då är det inte mycket som kan gå fel. Min rustning. Men idag funkade inte den typen av magi mot måndagsexemplaret av mig själv. Började med att jag blev sen till den heldagskonferens som stod på schemat. Redan där blev det fel. Tydligen var det inte den vanliga formen av konferens där man tyst sitter i rader och lyssnar en hel dag. Där man kan kolla kalender, FB, mail, Instagram och nästan göra ett blogginlägg helt obemärkt. Inte för att JAG gör sånt. Men jag vet dem som gör...

Men nej. Redan från första stund var det bordsplacering och krav på interaktion med den påtvingade gruppen. Inte mindre än 4 gruppdiskussioner stod på schemat. Och jag gjorde bort mig redan vid första. Ni vet hur det kan bli, man öppnar munnen och allt som kommer ut blir fel eller tolkas fel. Idag tog jag på mig rollen självisk ego-bitch, bara sisådär. Jahapp. Hur räddar man upp den? Jag menade inte att gå in och ta just den rollen, hade hellre tagit den proffsiga/kunniga och oerhört trevliga. Men så blev det inte.

En kombination av att jag var rastlös, ville komma igång med diskussionen, blivit placerad med personer utan minsta aning om mitt område(vilket konferensen utgick ifrån) och gick in en yttepytte-liten smula för tidigt med förslag om rollfördelning(vem pratar för gruppen: jag. vem antecknar: inte jag.). Det sågs inte med blida ögon(konstigt) och när jag sedan vid diskussion nr 3 höll ett brandtal om att vi är där för våra klienter och ingen annan samt avslutade med ett påstående som jag inte hade belägg för(vilket genast visade sig) då stod jag inte högt i kurs.

Dessutom kom jag som sagt sent, gick tidigt(hämtning på dagis) och gick igång när nivån på diskussionen var så låg att jag nästan fick en stroke. Så... jag kunde nästan höra applåderna när jag lämnade lokalen. Man kan inte säga att jag solade mig i glansen idag.

Sen fortsatte dagen med hämtning på dagis av övertrött son och eftersom jag själv inte heller var på topp kan du säkert räkna ut hur kvällen gick. Fick dessutom ett sms från Maken vid 1730-tiden med meddelande om att han kommer sent. Great. Nattningen själv också. JAG ORKAR INTE... Och jag jag vet det finns de som har det värre, det finns den som har 5 barn och är ensamstående, det finns de som mår psykiskt dåligt på riktigt och det finns de som inte har mat för dagen. I know. Men idag är det måndag och jag har en skit-dag.

Det här är en NEDFÖR-dag om någon missat det.

Men snart är måndagen iallafall ÖVER.

Det enda jag längtar efter är:

//Gemma

Depp, diet och shopping

Usch. Den här dagen känns lite trist, har huvudvärk och känner mig deppig värre. Ingen lust med nåt. Men det spelar ingen roll när man har en pigg och glad 2,5-åring som behöver utlopp för allt spring i benen. Maken är iväg på svensexa och kommer hem inatt. Så här blir inga pauser förutom just nu när han äntligen somnat(tror jag, jag vågar inte glänta på dörren för att kolla). Så bara att ta en alvedon, dricka massor med vatten och försöka vara en "kul" mamma. Som tur är har vi en playdate i eftermiddag, det är svårt att vara deppig när all fokus går till TVÅ yrväder. Ser fram mot tiden när de kan leka utan översyn, i nuläget funkar det som bäst 5-10 minuter. Sen är det nån som slår nån/tar bästa leksaken eller sämsta för den delen eller nån som ramlar. Suck!

Humöret har nog lite att göra med att jag bytt ut lunchen mot en Nutrilett-shake. Gjorde det igår också... Men jag MÅSTE komma i klänningen på lördag och då blir det lite uppoffringar. Men ikväll ska jag unna mig en sushi och ett glas Rosé. Och till dessert 4 bitar:

Igår hade jag ett återfall i shopping. Jag är ju helt SÄMST. Gick in på Lindex och hittade 4 perfekta sommar-linnen. Sen gick jag in på H&M och hittade en perfekt topp till nästa AW med Maken och ett par nya tights. Dags att klippa korten?

Okej, men ärligt fr.o.m. idag är det ingen mer shopping alls som gäller t.o.m. 31/7. Det är mitt mål(undantag är strumpbyxor och hygienartiklar).

Tänkte på det med vikten efter graviditeten. Jag gick upp 20 kilo ungefär och det var inte bara bebis om man säger så. Det tog mig ca 1 år att gå ned igen. Jag var inte en av de lyckliga som kunde amma bort överflödet, för överflödet satt som berget. I början av graviditeten längtade jag ihjäl mig efter en stor synlig kula på magen. Kunde ingen sagt att den kommer efter 6-7e månaden? Jag ville "hjälpa magen på traven" så jag åt ca 1 ballerina-paket om dagen. Give or take. Och tog ALLTID jordgubbsmilkshake till hamburgaren på McD. Kan säga att det blev några stopp där under gravid-tiden. Blir jag nånsin gravid igen ska jag hålla kosten bättre än nånsin, för jag vägrar gå igenom den ångesten jag kände då när sonen kommit och jag månad efter månad drog på de där extra kilona. Jag har aldrig känt mig så degig och oattraktiv i hela mitt liv. Jag mår som allra bästa på min trivselvikt mellan 64-65 kg. Just nu är jag inte heller där men närmar mig, har envisa 1-3 kg som bara vägrar ge med sig. Har testat allt: Detox, LCHF, Viktväktarna, tallriksmodellen, GI, Nutrilett och bara sunt förnuft(ät inte choklad, chips, grädde, kakor m.m. och drick inte alkohol). Men problemet är att jag lessnar på allt efter ca 2 veckor. Jag VET att jag mår bättre av en kombination mellan tallriksmodellen och GI samt måttlig konditionsträning, men ändå så händer något efter 2 veckor och då är det kört. Vad funkar bäst för dig? Har du något super-knep? Ska fundera på det här till imorgon och se om kommer på analysen av problemet.

Ha en underbar lördag!!

//Gemma

Bitches, beslutsamhet och belöning

Har läst ett helt fantastiskt inlägg som i sin korthet belyser ett viktigt ämne: Varför ses framgångsrika kvinnor som bitchiga/knepiga/besvärliga? Läs de här raderna om du har någon minut över: http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/knepiga-besvarliga-kvinnor/#comment-97947

När jag blev projektledare fick jag också känna på att jag minsann inte var "en i gänget" längre. Jag har fått höra ett och annat som sagts bakom min rygg både då och i min nuvarande tjänst som metodutvecklare. Jag fattar att det säkert är mycket värre för de modiga kvinnor som driver egna framgångsrika företag, blir chefer eller på annat sätt får en makt-position. Jag tycker Jantelagen börjar lukta lite unket och gammal räv. Vad är problemet? Att vissa av oss tjejer, kvinnor och damer vet vad vi vill ha och inte är rädda för att gå ut och försöka skaffa fram det? Eller är hur rädda som helst men ändå fortsätter, trots alla rädslor och trots alla som vill dra ner dem. Det kallas mod. Varför ska kvinnor vara blyga, söta, timida, omtänksamma och generösa? Varför är det så oerhört fult att vara kvinna och ta för sig, tala sin mening, vara rättfram, och rak på sak?

Om jag hade stått och velat och inte satt en fot framför den andra trots ALLA hinder(och tro mig det var inte få) i min väg då hade inte följande hänt:

Den här karln hade inte varit min make om inte jag hade uppmärksammat honom på det uppenbara den där fredagen  ute på stan.

I 9:de månaden, vems förslag var det tror ni?

Ren beslutsamhet skapade det här miraklet.

Att gå ned 20 kg efter "miraklet" tog i princip ännu mer för att inte säga ALL beslutsamhet...

Många saker i livet, på jobbet och annat hade jag inte fixat utan stöd från fina vänner och kollegor! Tack för att ni finns!

Jag ville till Rom och köpa mig en äkta Fendi. So I did. 

Att hålla sin relation vid liv kräver insatser när man har småbarn. Man måste aktivt boka in city weekends, SPA-helger eller bara en taco/film kväll hemma UTAN barn. Inget händer av sig själv, DU måste boka barnvakten, DU måste boka aktiviteten och ibland är det t.o.m. DU som får köpa blommorna tlll dig själv. 

Beslutsamhet och mod krävs för att våga säga vad man tycker och sträva efter det man helst vill göra. Inte alla vill bli chefer, jag har faktiskt fått förfrågan en gång men tackat nej. Jag vill hellre jobba med det gör jag nu och utveckla det ännu mer. Vill bara säga till alla er starka, underbara och helt fantastiska kvinnor därute: Go for it!!! Man ångrar bara det man inte prövat(förutom sånt som är rent destruktivt förstås).

Ett axplock av sånt jag gjort och inte ångrat:

• Tagit min examen: socionom/OBM-konsult
• Satsat på det förhållande som verkade oerhört svårt att få ihop till en börja p.g.a. utlands-jobb och boende. Blev ju en make och son av det hela!
• Lämnat dåligt förhållande och varit bostadslös under 1 månad(kul att bo hos mamma när man är över 25...)
• Hoppat fallskärm.
• Hoppat på projekttjänst utan att veta framtidsutsikterna.
• Bestämt en metod för att få bebin att sova och hållit mig till den. Det var inte lätt men ungen har sovit 12 timmar/natt sedan 6 månader(med undantag för sjukdomar/tänder)
• Lärt mig snorkla trots kraftig rädsla för att ha huvudet under vatten.
• Börjat springa trots att det var en ren pina i början. Och klarat av Vårruset på 30 min!!!
• Tagit alla möjliga former av jobb som jag varit helt livrädd för: från att städa sjukhus till hemtjänst till butiksansvarig till socialsekreterare på försörjningsstöd. 

Heja oss och låt inte dina egna ELLER någon annans rädslor för vad du kan/inte kan komma i din väg!!!

//Gemma

Svårbloggat, dagens outfit och 10 i topp-listan

Det är inte helt lätt att blogga. Är ju väldans ny på det här och har säkert inte fattat hälften av bloggvärldens vett och etikett. Dagens outfit verkar vara en vanligt fenomen? Eller så är det skit-tråkigt, vad vet jag. Här kommer den iallafall, gilla eller gilla inte:

Svarta pumps Tamaris, chinos H&M, blå tubtopp H&M, scarf gammal favorit från Åhléns.

Jag ska avslöja en sanning om migsjälv och efterleva mitt sanna jag lite bättre fr.o.m. idag: Jag älskar listor. Jag tänder på såna där fåniga rubriker om 10 sätt att få en platt mage till midsommar, 10 sätt att göra ditt barn/make/hamster lycklig, 10 sätt att få högre lön o.s.v. Jag är själv mästare på att ge andra tips och råd i tid och otid. Det är nästan tvångsmässigt, som vid förkylningar eller om någon har en bebis som inte sover eller vill gå ned i vikt... Då kommer fenomenal-fixaren Gemma fram med sina listor. Min stora idol-bloggare Meekatt har nyligen skrivit en lista över 10 saker som är bra med att ha en bebis. www.meekatt.com. Hon är vansinnigt kul och jag vill inte härmas, men vill iallafall ge min version av de 10 bästa sakerna med att ha en 2,5 åring:

1. Du behöver inte ha tråkigt. Det hinner du inte eftersom du ständigt behöver: springa efter ditt barn som tror sig vara helt osårbart, titta på ALLA bilar/flygplan/myror/människor/blommor i hela världen, serva med mat och dricka var 5:e minut, släta över alla bråk om leksaker med andra barn, leka/läsa/bygga, plåstra om, tvätta av eller natta din lilla skatt. 
2. Du behöver inte laga mat. Ungen vill ju ändå bara ha leverpastejsmörgås eller fil eller risgrynsgröt. De gånger man insisterar på näringsriktig och ekologisk mat med grönsaker och rubbet, då äts det 1-3 tuggor och sen förklarar hjärtegullet att han/hon är mätt och vill se på Alfons/Bärgarn/Bolibompa.
3. Egentligen behöver man ju inte träna, det är bara att följa med rytmen: alla dagishämtningar, 5 minuters middagar och spring i parken borde ju täcka behovet. Kämpa inte emot, go with the flow.
4. Perfekt ursäkt om du vill softa hemma en lördag: barnet behöver sova ut under dagen. Låt ungen sova 2-3 timmar och njut av din TV/kaffe/man/ godispåse utan något som helst dåligt samvete. Ränna runt på massa besök eller inne i stan kan man ju göra en annan gång.
5. Alla underbara uttryck, barnet har äntligen börjat snacka så man förstår ett och annat. Underbart kul, speciellt entusiasmen för:" En BÅT!!!" "En TRAKTOR!!!" "En HUND, den vill kjama mig mamma."
6. Varenda promenad är som en tur till ett nytt land, precis ALLT är spännande. Tog med sonen in till stan på nationaldagen, ögonen var stora som tefat. Det var flaggor, folk, bilar, hundar, McDonalds, affärer... 
7. Du behöver aldrig nånsin skämmas över ditt yttre framför 2-åringen. De märker inte sånt iallafall. Förutom om man har ett hål i en strumpa eller på byxan eller nåt. Det har de sten-koll på och upplyser dig gärna om. Allt annat kan man strunta i. 
8. Ungen är äntligen så stor att han/hon kan kolla på TV en längre stund. Det innebär att du kan få äta middag ifred under ca 15-20 minuter om du tajmar in det väl.
9. Inga problem med sömnrubbningar, du somanr helt utmattad varje kväll efter en lång dag fylld med jobb, dagis, skrik, skratt, gråt, ilske-utbrott och gosande i soffan.
10. Det absolut bästa med en 2,5-åring är att du får de finaste pussarna i hela universum. Jag vet, jag vet det är fånigt. Men inget går upp mot den där plut-pussen... Då är allt förlåtet, no matter what.

Några tillägg? Kom gärna med fler förslag på "bästa med min unge-listan"!

Trevlig kväll!

//Gemma

http://www.bloggregistret.se/button.php?u=gemmauppochner

Firande, icke-dieter och hinder

Förlåt, förlåt! Jag har inte glömt bort bloggen, tog bara ett litet uppehåll här med anledning av helt fullspäckade dagar. Ingen ursäkt jag vet och jag ska lära mig blogga från mobilen också..

Jag kör en bästa och sämsta för att uppdatera läget:

Bästa:

• JAG gjorde det!!!! Fr.o.m. i måndags är jag nu certifierad OBM-konsult, finns bara 37 stycken i landet och jag är en av dem! Hurra!
• Haft ett underbart firande med mina 4 kollegor igår som också klarat av detta konststycke.
• Även Maken och sonen firade mig. Sonen skrek GATTIS! i hallen när jag kom hem och Maken hade fixat en present(vilket jag inte visste och var sur över fram till att jag fick den imorse...måste vara skit-kul att köpa presenter till mig. Not.)
• Ledig idag utan regn och med nationaldags-firande på Djurgården och lyxig lunch på Eken när sonen sov i sin vagn. Mycket lägligt.

Presenten: "Holy Love" by Efva Attling

Lyxiga lunchen

På Djurgårdsfärjan, sonen var först väldigt exalterad att få åka båt. Sen ändrade han sig och blev livrädd...

Med mitt diplom

Nu firar vi!!! Skål!

Och sen till det sämsta:

• En av mina kollegor vrickade foten under certifieringsdagen. Ovilliga personalen ville inte fatta läget. Att man alltid ska behöva bli PMS-arg för att få lite service! Dåligt.
• Jaa, allt detta firande. Sätter sina spår. På mitt midjemått. F*n, jag som ska ha min fina Karen Millen klänning om bara några dagar på bröllopet. Hur ska det gå?
• Mina fötter gillade inte alls att jag gått typ en mil idag i orange(a?) mocka ballerinas. Så imorgon när jag ska på AW med Maken kan jag inte ha högklackat. Och jag ser ut som en knubbsäl utan lite höjd. F*n igen.
• Jag har umgåtts i en hel dag med Make och son på utflykt och är helt slut. Hur sjutton ska vi klara av 5 veckor ihop? Aaaah!!! Jag blir galen!!! Det är stökigt, rörigt, smutsigt, otvättat, matlagning sjutton gånger om dagen och ärligt talat: De går mig på nerverna. Bägge två. Visst just nu är de ju söta när de sitter och små-busar i soffan. Men för 2 timmar sen var jag redo att checka in på hotell...
• Jag har såna enorma skuldkänslor för att jag inte varit ute och sprungit på 1 vecka. Allvarlig ångest. 
• Är det nån som kommer ihåg att jag skrivit att jag skulle börja på CINCH-dieten efter Vårruset? HAHAHAHA. Om jag hade sagt sluta träna och börja dricka vin varannan dag-dieten hade det varit mer sanningsenligt. 

Alltså det jag måste göra är: lägga upp en handlingsplan för kost och löpning. Hitta någon form av acceptans av rörighet och smuts innan sommaren och hålla igång bloggen med uppdatering minst varannan dag. 

Hinder i min väg: det är så många AWs nu och Rosé-säsongen är ju här, det är svårt att kombinera med träning... Sociala tillställningar som Bröllop och födelsedagsfirande är också svårt att kombinera med dieter... Acceptansen vet jag inte ens var man hittar. Är det någon som kan hjälpa mig? Tips och goda råd, bring it on!!!!

//Gemma

http://intressant.se/intressant