Att ha semester med sin make

Efter 4 veckors gemensam semester kan man säga att vi har haft dagar som varit upp, ner och uppochner. Det är ju härligt att få vara lediga tillsammans och göra vad man vill. MEN... Sen är det också så att när man ska planera precis ALLT varje dag ihop med sin älskade man. Då finns det hög risk för friktion. Jag älskar Maken med hela mitt hjärta och tycker att han är världens bästa människa. Men som alla vet har även solen fläckar. Vet inte hur det är för er men vi har iallafall haft ett par dagar där vi nog båda undrat över hur det ska vara egentligen... Jag är ju inte heller direkt felfri. Bara nästan... Våra största konflikter har konstigt nog sammanfallit med behov av mat, sömn och toaletter... Hm. Anar mönstret här.

Ett axplock av våra sommarkonflikter:

När Maken 2 dagar i rad tog på sig fel skor i skogsterräng och fick skavsår. Skoval: gummistövlar utan strumpor och dag 2 flipflop. Men ärligt? Han är ju ändå militär... Kan man inte förvänta sig liiite mer då?

När Maken körde fel på väg hem från Skåne. Det kostade oss över en timme extra i en varm bil med en missnöjd son. Jag menar bara att skyltarna mot Stockholm är relativt stora....

När vi ska iväg och Maken far runt som ekorre på speed och jag och sonen står och trampar i hallen...

Sen är det ju hundra andra saker som vi gnabbas om varje dag som ex att förbereda mat, vem som får gå på toa ifred, vem som ska utföra vilken hushållssyssla mm. Men äh det hör ju till.

Bäst är ju ändå när kan bli sams sen.

Känns det igen?

//Gemma

Att vara på landet

Hur kan det komma sig att bara jag åker ut ca en timme med bil och landar i en stuga så sker en viss.... förvandling? Plötsligt kan jag gå i fulaste shortsen, oduschad och osminkad utan att bry mig det minsta. Jag är så fånig, jag vet. När jag är hemma även på helger står jag fast vid mina rutiner. Det innebär dusch, fönat hår och en lätt touch av förskönande produkter. Jag brukar byta om innan middagen och är väl vad man kan kalla rätt så mån om mitt yttre. Fåfäng alltså. Men här på landet får jag en paus. För när det saknas speglar, tillgången på vatten är begränsad och de enda som ser mig är familjen och myggen. Då liksom ja, äh vem bryr sig? Det är nästan som om hela mitt hem KRÄVER att jag fixar till mig när jag är hemma. Det finns för många speglar, det är för välordnat och jag har för många valmöjligheter i min garderob. Men här där det är enkelt, lantligt och lite för mycket insekter. Här krävs jag inte på nåt. Det är befriande härligt. Jag måste ta med mig den här känslan i en liten burk och spara den under hösten. Vad behöver man egentligen? Behöver man plattat hår, 15 minuters makeup, en matchad outfit och nya plagg varje månad? Näää. Jag tror nog inte det. Det jag behöver är lite lugn och ro, färre måsten och mer enkla lösningar. Jag behöver en egen sommarstuga, en liten enkel boning där jag kan släppa på ytligheterna och slippa känslan av att ständigt bli bedömd. Har du känt så någon gång? Att du blir nästintill betygsatt på vad du har på dig, vilka skor, vilken väska, vilket boende du har? Jag har målat in mig i ett hörn där det förväntas av mig att jag ska se ut på ett visst sätt och det krävs en del att hitta en balans i det. Det har liksom eskalerat på något vis, för nu känner jag nästan en stress i att hinna med migsjälv. Är lite less på det och vill försöka hitta den där gyllene medelvägen. Låter det helt galet eller är det någon som upplevt detsamma?

Egentligen, hur svårt ska det vara? Kan man inte bara andas, leva och vara glad? Uppskatta allt man har?

Äh, nu blir jag bara sur på migsjälv för att jag är en sån navelskådare. Imorgon ska jag skriva om de äktenskapliga friktionsmomenten under semestern istället. Vilken cliffhanger va ?

//Gemma

Bilder på olika grader av spackel, skala 0-8.

Sommaren fortsätter med hyrd stuga

Äntligen på plats i stugan på Värmdö! Efter 2 dagars kaos kan jag äntligen pusta ut. Återresan från Skåne var bara en mardröm och jag kommer aldrig mer prova en kvällskörning med sonen. Jo men det är så bra med barn då kan de sova hela vägen om man kör på kvällen. Ellerhur.... Sonen hade noll stubin och ville inte sitta fast. När han somnat vaknade han och grät var 20e minut. Och Maken körde fel, så det blev 8 timmars resan istället för 6,5. Great. Igår var packningshetsen fr.o.m. Hell. Och Maken var tvungen att jobba 4 timmar.... På världens stressigaste dag. Underbart. Så efter lite krishantering och ca 4 utbrott(ja från min sida....) så kom vi äntligen iväg och nu är vi här! I världens mysigaste stuga. Alla stortrivs! Så denna vecka blir det mest bilder här.

Kram på er!

//Gemma

Skåne och läskig morfar

Ja! Vi överlevde resan med bil ner till Skåne. Trots pms och sonens anlag för illamående. Har knappt något sarkastiskt att säga alls. Sonen satt som ett litet ljus i baksätet första timmarna och såg på film. Sen åts det lunch på det mest underbara lilla stället. Ni kanske känner till det? Kallas Donken tydligen och sonen bara älskade deras cuisine.

Sonen sov sedan nästan 2 timmar, sen stannade vi på ett sånt myyysigt litet fik och tog varsin isglass på årets varmaste dag. Stället hette Stat. Eller om det var Statoil. Hursom så hade de goda glassar: Piggelin o Solero. Nästan som förra veckans hemlagade italienska gelato. Nästan.

Väl framme belönades vi med grillat och goda viner och fantastiskt väder. Alltså. Något måste gå fel. ungefär som att sonen bestämmer sig för att morfadern som fullkomligt avgudar honom är: Läskig.... Morfar får inte se åt ungen. Det tog 1,5 dygn innan det började ordna sig litet grann. Vilket innebär att sonen började prata lite lite grann med den stackars förkrossade morfadern. Vägen till framgång var en uppblåsbar pool.

Imorgon blir det 60 mil hemåt igen. Hurra?

//Gemma

Bästa bilderna från Sicilien och hämtning av sonen

Okej, jag vet. Jag är sämst på att uppdatera mig här. Men lovar och svär bot och bättring. Vi är nu hemma, har hämtat sonen och hunnit med följande: bråkat om hur familjelivet på semester borde se ut(vissa tycker städa och avloppsrensning medan andra tycker sol och dammråttor), städat, varit på stranden med sonen, handlat, haft middag med grannarna, packat om och förberett 3 dgrs resan till Skåne som nu följer. Vi kommer hem fredag och sen har vi hyrt stuga en vecka. Så bara att packa om, andas lite och iväg igen. JAG VILL HA EGEN sommarstuga. Folket får komma till MIG iistället. Jag orkar inte med den här resehetsen. Nä nu blir det på allvar att söka en stuga att husera i bäst jag vill. Nästa år ska det vara verklighet. Det är ett måste... När ska man annars varva ned? När man börjar jobba igen? HA!

Måste ju bara säga ett par ord om att återse sin son efter 9 dagar. Åh vad vi längtat och saknat den lille ögonstenen. Återseendet var helt underbart med en glad 2,5-åring som sprang in i famnen och stannade kvar. Länge. Hela första dagen var underbar med kramar och lek och mys. Dag 2 d.v.s idag, was hell. Sonen har enligt sina farföräldrar var ett under. Han har sovit, ätit, lekt och inte varit ledsen någon enda gång. Vi kan säga såhär, han tog igen ALLA 9 dagarna idag. Sur, ledsen, trulig och ingenting var bra. Det sovdes inte, det skulle knappt ätas och hur mycket vi än lekte och tröstade blev det liksom inte bra. Jag var färdig att sälja ungen till högstbjudande på Blocket. Nu sover han och känslorna lugnar ned sig. Fattar ju att han bara testar sig fram och har saknat oss väldigt mycket. Men ändå....

Nä nu lägger jag upp lite bilder och sen måste här sovas eftersom världens kuligaste bilresa bär av imorgon... Sonen som blir åksjuk, Maken som sammanbitet kör, och jag som är lite av en bitch på pms just nu. Lär ju bli livat värre. Håller er uppdaterade om nåt intressant händer.

Bilder var det!

Sista strandpasset

Dags att byta ut saltvatten, het sol och italienskt vin mot svenska nöjen. Vi pressar sista timmarna vid havet och ikväll är det hemresa. Jag satsar alla kort på sololjan medan Maken kör på redig solkräm. Gissa vem som är brunast? Maken skulle nog säga: Gissa vem som kommer leva längst? Men det lilla problemet tar vi den tycker jag. Just nu har min mage kulör: Nutella. Benen är några nyanser under, men jag känner mig ändå hyfsat nöjd. Alltid magen som får snyggast färg, så nu överväger jag en snabb Nutrilettkur och sen uppknutna tischor resten av sommaren. Det enda som står i min väg är det svenska sommarvädret och möjligtvis lite självrespekt. Är det så att jag kommer hem till 15 grader och regn till mina sista veckor? Då blir jag fan deppig. När jag nu ÄNTLIGEN fått till färgen måste den visas upp. Annars är det ju liksom det där trädet i skogen som ingen hörde... Eller hur det nu var. Så nu håller vi alla tummarna för vackert väder i vårt fina land. Är ni med mig?

Enda jobbiga den här underbara veckan av ledighet har naturligtvis varit min saknad av sonen. Men imorgon! Då kommer han inte undan, det ska pussas och kramas LÄNGE. Det får han bara stå ut med, ungen.

Nu tillbaka till havet...

//Gemma

Snart slut på utlandssemestern

Vet att jag inte ärat min blogg dessa dagar. Det beror på att jag haft för varmt, för dålig uppkoppling och varit alldeles för upptagen med att jobba på brännan. Det är jag, Hawaiian Tropic, en hemsk deckare och den sicilianska solen. Under den här vuxen veckan har det solats, vilats, ätits och planerats. Allt från sonens nya säng till kommande semestrar och hur man egentligen vill ha julen. Träning och sunda vanor återupptages vid hemkomst. Lite bilder på det?