Antidepressiva och lördagsgodis

Har analyserat migsjälv och kommit fram till ett par saker i livet som funkar antidepressivt. För min del alltså, se bilderna!

För sonens del är humörhöjarna: choklad, glass, spöket Laban, Liam och att bli kittlad.

Maken är enklast av alla: ett riktigt tufft träningspass och sen är han "happy as a hippo".

Vad får dig att bli glad även fast det regnar och är tråkigt?

//Gemma

Vanor, nya tag och funderingar kring mental status

Jag är en sån klyscha ibland. Här sitter jag på t-banan och försöker känna mig smal och lyckad(?) Till min hjälp: svarta tighta jeans(för att se smal ut)en Nutrilettbar(för att bli smal)och min Mulberry (för att känna mig som en framgångsrik karriärkvinna, fast eftersom jag fått den i present kanske det snarare är ett mått på någon annans framgång?). Det går sådär. Blir lite trött på migsjälv... Suck... Jag orkar inte med storstadshetsen. Längtar tillbaka till sommarens: duscha varannan dag, inget smink och samma shorts i en vecka.

Lyfta blicken från shopping och andra ytligheter kanske? Framöver ska jag äta gott, inte shoppa varje månad och istället lägga energin annat(samtidigt så vet ju jag att det är det där med kluvenheten, äta gott OCH inte gå upp i vikt? Inte shoppa men samtidigt känna sig nöjd med det man har på sig?). Jag har ju en del reflektioner kring det här med mina 2 sidor, se: http://gemma-uppochner.blogspot.se/2012/07/lyxdonna-och-white-trash-morsa.html

Ja vad sjutton gör man? Det är så himla lätta att falla tillbaka i gamla vanor. Nutrilett bars som lösning på allt överätande till helgen exempelvis...

Kanske vara lite snällare mot sigsjälv också? Varför tror jag att lyckan ligger i att känna sig smal och snygg? Den ligger nog nån annanstans misstänker jag. Äsch ibland känns det ju som att man är helt instabil... Vilka frågeställningar.

Hur är det för dig, känner du igen dig i det här nånstans?

//Gemma

Bäst och sämst en tisdag

Bäst och sämst denna tisdag:

Bäst:

• Sonen som kommer springande över hela dagisgården med solskensleende och öppna armar när han ser mig. Åh den känslan! Den förtas inte ens av vitlökspussen som följde...(han alltså inte jag)
• Att jag tog mig ut på en 5,5 km löptur här på kvällen. Högst otippat.
• Maken som belönade mig med O'boy och rostemacka när jag kommit hem från löpandet.
• Att det faktiskt var löpande och inte promenerande som åstadkoms idag.

Sämst:

• Att vara beroende av andra människors uppgifter för att kunna nå en deadline. Speciellt när de andra människorna uppenbarligen inte tar deadlines lika "seriöst" som jag. Kom igen folk!!! 
• Att hösten anlände igår. HELT utan förvarning. Hallå? Vi var liksom på stranden i söndags? Hösten är jättemysig, men den ska ju komma lite gradvis. Det är halva charmen...
• Det är bara tisdag.... Hela 3 dagar till helg. Sonen tittade på mig idag och frågade allvarligt: "Kom du håg när jag köpte glass...Mamma?" Ja det var i fredags...en evighet sen.
• Att ta fram handdukar från en hylla och höra KRASCH!! Just det, det var där jag hade gömt ett doftljus i ett glas. Smart Gemma. Smart.

Var inte det här typ igår? Vad hände?

Åh semester... Var tog du vägen?

Och hur förklarar man för sonen att nu får du inte bada ute igen på 1 år?

//Gemma

Sysslor, trams och diktatorer

Helgen har varit jobbig... Känts som att jag kämpat mig igenom en dimma av regn, irritation över relationer och uppgifter som ska göras. Projekt som känns omöjliga och ångest över tiden som inte räcker till.

Räkningar betalar sig inte själva, huset städas inte på egen hand och vill man få till drägliga rutiner med sin vilt testande-av-den-fria-viljan sonen så får man jobba för det.

Anna Wahlgren skriver i sin kända och ökända bok, Barnaboken att vill man ha en nöjd och tillfreds 2-åring så måste man bjuda på social gemenskap och sysslor att hjälpa till med. Förutom lite lek och trams varje dag, vilket alla mår bra av. Det är faktiskt sant. Iallafall för oss. Får sonen hjälpa till med disk, matlagning, städning eller vadsomhelst så är han rätt nöjd. Det gäller bara att välja rätt saker som är "enkla" att hjälpa till med. Exempelvis för oss är bädda sängen en sån bra grej. Har du något tips på bra hjälpa till syssla för 2-åringar?

Wahlgren skriver också om att 2-åringen ska inte få domdera hemma med omöjliga beställningar typ: "Sitt där....NEJ! Inte där... " eller "Gå och göm dig pappa. NEJ! Inte bakom dörren, bakom skåpet..." Man ska visa sin 2-åring att man är vuxen och hur det går till i världen. Exempelvis att man sitter på sina platser vid bordet, att man går och lägger sig en viss tid och att man klär på sig på ett visst sätt. Om man har sönder något så städar man upp m.m. Låter ju rimligt. Men att det ska vara såna konflikter hela tiden... Jag blir helt matt. Kan ungen fylla 3 snart eller? Orkar inte ha en diktator hemma... Hur kan man vara så lurig, bestämd, söt som socker och helt hopplös på en och samma gång?

Så, men nu är det måndag och början på ny vecka. Vem vet den kanske blir helt fantastisk?

//Gemma

Fredag och uppfostranstankar

Äntligen fredag! Har haft en fullspäckad dag med konferens och ska nu skynda hem till dagishämtning och utlovat glassinköp. Sen är det trevligheter att se fram mot. Födelsedagsmiddag hos vackra V, lunch på stan med fantastiska L imorgon och på söndag firande av min kära mor som fyller år.

Men det viktigaste är nu glassinköpet. Sonen har bestämt hävdat varje dag sen i tisdags att nu är det fredag. Nu ska vi köpa glass! Och blivit väldigt besviken över alla onsdagar och torsdagar på vägen dit. Men nu så!

Jag läste igår Wahlgrens avsnitt om trotsålder i Barnaboken. Säga vad man vill om damen, men det här har hon koll på. Kände mig så bekräftad och lättad över hennes perspektiv så nu känns vardagen lite mer hoppfull igen. Nu ska jag bli en pedagogisk och konsekvent mamma framöver. Lovar att uppdatera om resultaten!

Ha en härlig fredag!!

//Gemma

Dålig löpning och sommarstugor

Okej, så det här med träningen måste jag ju ta tag i igen. Under sommaren kan jag räkna ihop att jag tränat 6ggr. I 2 intervaller. Så det är rätt många veckor som jag bara softat och druckit rosé om kvällarna. Och nu betalar jag priset. Kan man säga...

Jag provade lite försiktigt att ta mig ut i spåret i förra veckan, varvade rask promenad med jogging. Det kändes rätt bra. Den här veckan har jag varit ute 2ggr och joggat/promenerat. Vadå promenera? Förut kunde jag ju springa för sjutton? Nu är jag nere på gå-tempo. Det här suger.

Jag vill kunna gå ut och springa en vända på 5-6 km utan att det känns som att lungorna ska sprängas, att jag vill lägga mig ned och dö eller att jag tuggar fradga när jag pinat mig igenom. Det här är liksom inte kul. Hur lång tid tar det att ta få upp konditionen egentligen? Ja det lär jag ju märka, så jag lovar att hålla er uppdaterade.

Nu till dagens höjdpunkt: Vi har köpt sommarstuga!!!! HURRA!!

Äntligen har vi hittat ett litet hus som vi har råd med och som med hjälp av viss förbättring(läs vit målarfärg) kommer bli hur mysigt som helst. Tar ca en och en halv timme med bil från oss och vi får tillträde mitten av oktober. Bring on the målarjobb! Sen hur vi ska lösa det med en målarglad 2-åring kring fötterna är ett annat bekymmer. Det tar vi då.

Huset är ca 50 kvadrat, har 2 små sovrum och en liten gäststuga. Det behöver lite färg invändigt, lite nygamla möbler, lite småfix i köket och en del träd ska sågas bort. Sen kan man ju hålla på med det i flera år fram med att förbättra trädäck, badrum m.m. Men det är väl så det ska vara.

Ser fram mot somrar utan lägenhetsångest framöver!

Har du något sommarstugetips vad gäller inredning m.m. så skriv gärna!

//Gemma

Firande!

Idag firar vi bröllopsdag, så det blir bara lite bilder:

//Gemma

Även sonen var med och skålade(i vatten)

Jag tar'en..