Rivstart, matvägran och lyckligt slut?

Ähm....måndag igen. Härlig start med sonen som vaknade strax efter 06.00 och klampade in i sovrummet och krävde sin morgonvälling. Underbart. Morgonen fortsatte med inställda pendeltåg p.g.a. sommartidtabell och jag kom in en halvtimme senare än planerat. Tack SL för att ni stal en halvtimme av mitt liv.

Jobbdagen bara försvann i möten och skrivande och hämtningen på dagis gick över förväntan. Hmm.. Något säger mig att kvällen inte lär bli riktigt lika smärtfri. Dagis har nämligen fått strikta restriktioner om att sonen inte får sova en SEKUND längre än 45 minuter. Nu är jag less på det här. Varenda dag är det fight mellan mig och sonen vid läggning. Jag vinner alltid men det är liksom ingen kul avslutning på dagen. Så kortare vila på dagen är receptet. Har jag bestämt.

Mycket riktigt var det världens tröttaste son vid 1805. Jag hade tillagat ett av matkassens barnrecept md supergod kokoslax och ris, fanns t.o.m. grönsaker på bordet(efter det att jag på något vis hamnat på en sida om statliga förmaningar gällande barnkost och fick ett dåligt samvetet i storleken Mount Everest....). Ungen åt: 2 tuggor broccoli, 3 tuggor röd paprika och en halv deciliter mjölk. Smakade en droppe kokossås, ett risgryn och en gnutta lax. Vet inte hur det är för dig om du har barn och de vägrar maten. Men för mig är det bland det mest frustrerande som finns. Jag blir nästan aggressiv. ÅÅÅÅÅH!!! Kan du bara äta UNGE??? Nej så säger jag inte, men tänker...

Men yoghurt, det går alltid ned.... Hur äcklig mat lagar jag egentligen? Man kan ju få dåligt självförtroende för mindre..

Sen var det bara gnäll, tårar, skrik och elände i en halvtimme. Tills vi gav upp gav sonen nappen och lät honom sitta i min famn och se på TV. Läggningen var det inget snack om. Jag gav sonen en blick som tydligt förmedlade att jag MENAR ALLVAR. Tandborstning, 2 böcker, en saga i sängen och ett glas vatten. Inget spring. Märkligt det där. Så fort man har bestämt sig och har en hel plan för hur man ska bete sig om sonen konstrar. Då lägger han sig som ett litet lamm. Bara ett enda litet halvhjärtat rymningsförsök. Men hallå? Du kan ju åtminstone kämpa emot lite ordentligt så jag kan visa vilken fantastisk plan jag hade? Men nej.

Nu ligger han och nynnar för sig själv. Konstigt att man alltid tycker att ens barn är världens finaste, sötaste och underbaraste. När han sover.

Nu är True Blood som väntar. Vem vill inte se snygga blodtörstiga elaka snyggingar eller stora starka varulvar? Nä precis!

//Gemma