Springa, feltänk och snabba lösningar

Jag måste bara skriva ett par rader om mitt sista träningspass inför Vårruset. Sent ska syndaren vakna, i det här fallet är det jag som är syndaren. Jag har ätit god mat, härliga såser, choklad, chips, cookies och muffins hela hösten och vintern. Jag har unnat mig varje helg och ibland även på en onsdag eller torsdag. Jag har struntat i träning och inte haft ett uns skuldkänslor. Det lustiga är att mitt i frossandet så har jag även varit tok-stressad och förkyld minst 8 veckor(inget skämt) och då har jag hållt vikten iallafall. Mycket intressant hur kroppen verkar och funkar. Sen en dag vaknade jag upp och undrade vad den där molande skamsna känslan handlade om. Jo just det, jag har betalat för ett gymkort varje månad och knappt gått dit. Jag har signat upp för Vårruset och struntat i konditionen och jag har förmodligen inte en muskel kvar i hela kroppen. Hmm, undrar varför jag blev sjuk hela tiden och inte Maken? Så då började ta itu med migsjälv, fick inspiration av grannen att börja med box på gymet och började tänka lite på vad jag åt. Sen kollade jag kalendern och nästan hicka. Bara 2,5 månad till loppet!!! What the f'ck? Så jag började på darrande ben jogga lite, springa lite och sen när det var ca 3veckor kvar tog jag mig äntligen för att be Maken om hjälp med taktiken. Jag har nämnt det förut men Maken är något av en expert på träning. Han har gjort nästan allt: sprungit i berg, orienterat i flera dagar i sträck, sprungit maraton, cyklat lopp som jag inte kan stava till, spelat undervattens rugby och hoppat fallskärm(är det en sport?). Så han om någon vet hur man ska bete sig inför ett lopp. Jag vet ju inte det och är lite av en quick-fix person. Jag löser saker till 80% och oroar mig i efterhand. Det innebär att jag får väldigt mycket gjort men också att jag missar en del ibland. Igår exempelvis missade jag att lyssna klart på Makens instruktioner inför mitt sista löppass inför loppet.

Vi satt på balkongen och hade grillat och ätit klart och Maken berättade hur jag skulle springa intervaller för att få igång pumpen ordentligt. Okej, det är ju inte så svårt tänkte jag och lyssnade med halft öra samtidigt som jag lekte tittut med sonen och förhindrade att han kastade ned sina bilar från balkongräcket. Maken sade ungefär: först springa 30 sek, sen gå/lunka blablabla sekunder, sen igen och blablabla och avsluta med 2 minuters intervall, det är den längsta. Got it!

Okej, så imorse sprang jag ut, värmde upp och började med intervallerna. Jag tänkte att jag måste nog springa 5-6 km för att ha gjort det en gång till innan loppet som är just 5 km. Så jag körde på den långa sträckan. En intervall och två och tre, kändes superbra. Snabb som vinden och alldeles underbart...ända tills det tog...stop. Tvärstop. Eeh jaha. Vad gör jag nu då? inte ens halvvägs på långa varvet och helt bara helt slut. Vad sade han egentligen igår? Hur långt skulle passet vara egentligen? Har jag världens sämsta kondition som inte orkar med det här? Så jag lunkade, linkade, joggade och pressade mig till att faktiskt springa sista 2 km. Sen höll jag på att dö i närmsta buske.

Kom hem och berättade och Maken tittade underligt på mig medan jag stretchade och sonen mumsade pannkakor med nutella(lyckans unge). Men hur skulle jag gjort då? Jaha, jag skulle BARA gjort ca 5-6 intervaller och sen gått hem. Det skulle vara ett KORT pass. Jaha. Tack för den informationen, jag höll ju bara på att DÖ därute! Nu har jag fått strikta order om att inte göra ett enda dugg till innan tisdag. Så går det när quick-fix Gemma inte lyssnar och kör på 80% lösningar.

Undrar hur det här kommer kännas imorgon? Nä, nu tänker jag ett break från allt funderande kring träning och kost. Vi ska på barnkalas och här är en som tänker äta tårta så det står härliga till!

Ha en underbar lördag!!!

//Gemma

http://intressant.se/intressant