Smoothies, kärringstrumpor och avundsjuka

Eeh, jag jag känner minsann att jag lever idag. Varenda millimeter gör sig till känna när jag a, rör mig, b, sitter stilla och c, andas. Att träna är att dö en smula...eller hur var det nu. Nu är planen att komma ut och springa en gång till helgen också och sen vila 2 dagar inför loppet. Det jag tycker är himla konstigt i allt det här tränandet och springandet är min vikt. Jag borde ju gått ner 5 kilo minst med tanke på  hur mycket jag rört på mig. Okej kanske inte 5 kilo med tanke på hur jag kompenserat med choklad, vin och fika... men mer än 1 kilo iallafall. Jag har gått från att inte träna alls på flera månader(jag skojar inte, har knappt rört mig alls förutom dagishämtnig/lämning) till att träna 2-3 gånger i veckan. Kom igen! Hallå kroppen, bli lite fast och snygg nu då. Hur länge ska man behöva vänta? Jag fattar att det är något jag gör fel. Och jag tror jag hittat felkällan. Brödet. Jajamän, harmlösa mackor till frukost, ibland till mellanmål och även en kvällsmacka har slunkit ned. Nu är det nog! Det blir smoothies eller yoghurt på morgonen och på kvällen på sin höjd en knäckemacka. Jag ska unna mig något riktigt gott i helgen men i rimlig mägd och sen i veckorna är det färdigfestat med choklad och bullar och mackor om vartannat. Annars kommer jag inte i bikinin utan att se ut som en ur Barbapapa-familjen. Inte den look jag eftersträvar.

Frukost på jobbet: mango/jordgubbs smoothie, en lätt-latte och ett glas vatten.

Lite skavsår på det?

Den här underbara sommarvärmen som intagit stan är ju helt fantastisk. Det som är mindre fantastiskt är skoskaven på mina hälar som brutalt tvingats ner barfota i ballerinaskorna. Ännu en sak som jag aldrig lär mig. Man ska ha plåster eller kärringstrumpor(tunna strumpor som slutar under knät, ni vet vilka jag menar...) tills skorna är ingådda. Inte pang på med bara fötter i skorna, det går ju hål i skinnet. På mig alltså, inte skon. Det är så oerhört oskönt när man känner den där brännande och efter en liten stund smått akuta och skärande känslan. Det är ett av de absolut ondaste små-såren man kan ha. Det är enormt osexigt med kärringsstrumpor, jag vet. Speciellt om man har lite kraftiga vader som jag och det blir såna fina röda märken där strumporna suttit. Great. Men det lindrar skoskaven något enormt och därför ska man ju stå ut. Men nu är det för sent och här sitter jag med plåster på bägge fötter. F*n.

Medan jag kämpar på för att bli smal, undgå skoskav och bli färdig med min rapport inför OBM-konsult certifierng får vissa gå ut och festa. Vissa är i det här fallet Maken som ska ut med kollegorna på AW och fest. Kul. Jättekul. Verkligen. Jag är inte det minsta avundsjuk. Det är så trevligt att vara ensam hemma. Man kan äta middag i lugn och ro medan sonen illvrålar, man kan städa upp alla miljoner leksaker själv medan soner häller ut dem lika snabbt och man kan brotta ner sonen i sin säng 500 gånger. Sen kan man kolla minst 2 ny avsnitt av Big Love(är man inte hemma får man skylla sig själv) äta knäckebröd i sängen och lämna disken framme. Kan man. Om man nu är sådan.

Nejdå det är lugnt,  Maken ska njuta av sin kväll för det kommer andra kvällar när frun i huset får komma ut också. Och dessutom kanske det inte alls blir en sån där hopplös kväll med ett skrikande barn och hundra små kriser. Det kanske blir en sån där lugn trevlig kväll när jag och sonen kan mysa i soffan och varva ned tillsammans efter en lång hård dag i sandlådan/kontorslandskapet. Maken brukar dessutom vara så ordentlig när han är ute, han blir inte alldeles plakat och han kommer ihåg sina nycklar och andra viktiga saker. Blir så full i skratt när jag tänker på ett par kompisar där mannen i förhållandet kroniskt glömmer sina nycklar. Frun är dessutom som jag lättväckt och vill gärna sova med öronproppar. Så nu 3:e gången på ett halvår när mannen kom hemrumlandes efter en minst sagt lång kväll ute på stan hade hon gått och lagt sig och hörde inte ett dugg. Han hann bli lite smått desperat när han ringde för 11:e gången och ingen svarade. Som tur var kände hon väl på sig att något var galet och kollade mobilen lagom till 12:e samtalet, så det löste sig. Men jag tror han fick sova på soffan den natten....

Nu håller jag tummarna för härligt väder imorgon så jag kan sola på balkongen medan sonen sover middag. Sen blir häng i parken och kanske t.o.m. hembakat fika.

Ha en härlig kväll!

//Gemma


http://intressant.se/intressant