Jag blir precis som alla andra mammor alltid lite orolig vid sjukdomar. Det liksom hugger till lite i hjärtat och plötsligt står man där och tänker på allt hemskt som ens barn skulle kunna vara drabbad av.. Som hjärnhinneinflammation eller tarmvred eller nåt annat högst obehagligt och läskigt. När de är så små och ynkliga och den vanliga glimten i ögat inte finns där. Då önskar jag inget hellre än att han ska vara sitt vanliga jag igen, kasta lite blomjord eller klättra upp på bordet och klippa blommor eller bara tjuta och leka och busa som den 2-åring han är.
För att lindra min mamma-oro brukar jag göra en liten analys av situationen: fungerar blåsa och tarm? Finns det någon aptit? Gör det jätteont om jag klämmer på mage, ben, öron, hals? Nu drack sonen en hel flaska välling och 3 glas smoothie här på morgonen, kroppsliga funktioner verkar vara igång och inga direkta smärtor vad jag förstår. Så det blir ingen VC idag. Får se hur det utvecklar sig ett par dagar framöver. Förra gången vi genomled ett VC besök hade vi inte behövt göra oss besväret. Diagnosen var enkelsidig öroninflammation och det man ska göra då är: vara hemma från dagis(nä förskola), ge barnet alvedon/ipren och ja ta det lite lugnt en vecka. Sonen fick ett gult plåster och en ny Bamse-stickers till sin pall och var rätt nöjd på det stora hela.
Ut på morgonen med liten i pyjamas |
Hämta hem fler stickers till pallen. Bara att gå till VC.... |
Jag ska kurera sonen med ipren, färgstarka smoothies och mycket vila så får vi se hur han mår imorgon.
Igår regnade det inte och jag hade inga som helst ursäkter till att inte åka in till stan och prova bikini/baddräkt. Så jag rev av plåstret helt enkelt. Jag brukar alltid köpa badkläder på de vanligaste affärskedjorna och har hittills satsat på kvantitet över kvalitet. Men förra året bestämde jag mig för att 2012 då ska jag köpa mig något mer exklusivt. Som jag kan ha fler än 1 säsong. Jag vet att jag har lagt på mig ett par onödiga kilon här och jag vet att jag inte kommer se fantastisk ut i provhytten jag är alldeles för VIT helt enkelt och har inte riktigt mål-formen än. Men jag satsade på make-upen och en snygg hästsvans innan jag gick hemifrån och i provhytten sög jag in magen och frammanade bilden av migsjälv, fast 3 kilo lättare. Det gick rätt bra. Jag såg lite ut som en knubbsäl. Varför?
Därför.... |
Vill ni se bildbevis på resultat av shoppingrunda? Inte? Då får ni blunda....
Ibland när man har småbarn att jaga och underhålla vill man INTE springa runt i bikini. Saker och ting kan ramla ut... |
Men på semester med Maken, då finns möjligheter att ligga ned och sola. I mer än 5 minuter. |
Jag skulle inte kunna ha på mig detta imorgon eller nästa vecka. Jag ser inte ut som det timglas jag skulle vilja. Än... Men det behöver jag inte heller, utan jag har 6-8 veckor på mig. Det fixar jag! Har redan bestämt vilken diet jag ska kliva på när jag har sprungit Vårruset(inga dieter innan dess, det pallar jag inte). Dieten heter CINCH och låter som något jag skulle kunna leva på ett tag. Det man äter på en dag: 4 måltider och du får välja när du vill äta vilket mål. Välj mellan smoothie, äggröra/omelett, matig sallad med kyckling eller lax och yoghurt med musli. Perfekt! Jag tänker inte göra exakt som det står i receptet utan jag tar mina egna recept. Men konceptet gillar jag. Maken rullade lite med ögonen när han hörde om det senaste i dietväg men lovade att stötta mig och höll med om att det inte lät helt tokigt. Förra året fick han genomlida så många olika dieter att han fick ett bryt och svor över alla konstigheter som drabbade hushållet. Inte minst humör när behovet av choklad inte tillfredsställdes...
Appropå timglas. Sanden i mitt timglas inför Vårruset håller ju på att rinna ut. Jag fattar inte!! Nyss var det 2 månader kvar och nu är det... Herregud, det är bara 16 dagar!! Oj. Eeh...jag har inte hunnit med riktigt. Så nu får jag ta hjälp av en expert här: Maken. Vet inte om jag nämnt det men han är lite av en elitidrottare. Dels pga jobbet som militär då det tydligen ingår en massa fysisk övning, dels pga intresse. Han har sprungit, klättrat, cyklat och orienterat så man blir alldeles snurrig. Och nu är han helt och hållet insnöad på cross-fit. Är det något han kan så är det träning. Jag har varit lite stingslig när det gäller träningstips från Maken. Har velat visa att jag kan själv. På mitt sätt. Men nu när det verkligen gäller, då är det bara inse: det vore dumt att inte fråga om lite handfasta tips från en som faktiskt kan. Så idag lägger vi upp min plan inför Vårruset. Jag vet, jag vet det är inte Marathon vi pratar om här utan 5 kilometer. Men jag säger det igen, för mig handlar det om HUR jag tar mig igenom. Jag ska springa hela vägen. Och inte i samma takt som tant Agda, 85 år.
Nu ska jag planera mat för veckan. Och den listan blir ju kort eftersom: Vi har MATKASSEN! Hurra! Den kommer ikväll så enda måltiden som ska planeras blir just kvällens. Eeeh......låt se nu....Pasta pesto blir det. Så. Klart! Perfekt då kan jag surfa lite till istället....
God måndag!
//Gemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar