Jag har kört på en hel del dieter genom åren. Eller fan, strunt i omskrivningen jag har BANTAT. Jag har viktväktat, GI:at, LCHF:at, räknat kalorier med hjälp av en sån där gå-ned-i-vikt-sida och jag har druckit shakes och ätit bars. Är jag smal som en sticka? Nope. Men jag är inte tjock heller. Det beror vem jag ska stå brevid: Anna Book: smal(no offense Anna), Hannaf Graaf: tjock eller åtminstone knubbig. Snälla låt mig aldrig stå bredvid någon Graaf och känna mig som en annan knubbsäl... Hursomhelst, jag har en teori om att jag aldrig kommer bli tjock om jag bantar lite ett par gånger om året. Jag överäter ju varje år runt jul och påsk så då kanske det jämnar ut sig om jag underäter ett par perioder också. Som brukar inträffa direkt efter jul och påsk när byxorna orsakar en..... ja en muffintop helt enkelt. Jag har också en teori om att löpare inte är knubbiga och inte har celluliter. Det är inte så ofta man ser överviktiga joggare/löpare, eller hur? Nä de brukar vara smala, lyckliga personer som susar fram. Eller nåt i den stilen. Nu får ingen tro att jag ser ned på överviktiga människor eller tycker det är höjden av olycka på något vis. Så är det inte.
Jag ska genast avslöja sanningen bakom jakten på smalhet: JAG har varit en tjockis. När jag var runt 10-13 så var jag rund, iklädd mjukisdressar och hade tjocka glasögon. Förnedrande foton finns kvar men kommer aldrig uppvisas. Sen blev jag 14 och började äta ingenting i princip, skaffade linser och jeans och en pojkvän. Sen blev det en del tonårsdramatik med krossade hjärtan och en väldigt massa glass med chokladsås. Och vips var jag där igen... Så började jojo-andet med dieterna. Nu senast var det ju spåren efter graviditeten och att jag trodde man kunde äta ett paket ballerina om dagen utan att det skulle straffa sig bara för att man var gravid. Hahaha... jag betalar fortfarande på den skulden.
Jag är mycket svag för artiklar där man hänvisar till forskning, studier och evidens för olika saker. Åh vad det tilltalar mig! Bara ordet evidens låter så seriöst och fint. Jag köper allt om det finns evidens. Som exempelvis att man gav råttor blåbär och deras midjemått minskade, mandel ger perfekt hy och man blir OTROLIGT smart av fisk. Senast idag läste jag om råttor på yoghurtdiet: de blev tydligen alldeles glansiga i pälsen och hanarna fick större....eh ja alltså..kulor. Och blev kaxiga till på köpet. Genast gick jag ned och inhandlade yoghurt och musli till lunch, pga det där med pälsen inte kulorna. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/moss-pa-yoghurtdiet-far-storre-testiklar
Jag såg framför mig att genom ett regelbundet yoghurt-intag kommer jag få hår som Eva Longoria. Tyvärr kollade jag inte på socker-innehållet för lunchen iförväg... Så väldigt nyttigt blev det nog inte. Men gott!
Det här med reklam på bloggen. Jag förstår ju inte riktigt hur det funkar. Kan bero på att jag bara haft den här sidan i 1 vecka. Men hur funkar sökmotorerna eller vad det kan kallas för att selektera reklam som ska visas på just min sida? Sluta visa singelsidor och rakartiklar!!! Det är inte det jag vill marknadsföra! Jag vill ju promota nagellack, choklad, SPA, Junibacken. Ja såna roliga och liksom relaterade ting. Kanske om man skriver ett ord jättemånga gånger här? Choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad choklad
choklad!!!!
Tänk vad härligt om något chokladföretag ville komma hit och sponsra mig, och man skulle få en massa gratisprover på ny choklad. Det kan ju inte räknas rent kalorimässigt om man skulle bidra till någon sorts chokladprovning. Det tror jag inte.
Appropå choklad så gick dagen relativt abstinensfritt men på väg hem från dagis med sonen var han närapå att förstöra allt genom att visa mig Marabous nya mjölkchoklad Jordgubbe. "Titta Ma en Jodjubbe!" Varpå han grabbade tre stycken 100grammare från hyllan. Men jag lyckades sansat förklara att ja det var en fin bild men vi ska inte köpa. Det gick bra. Men varför allt godis direkt innan kassan? Sonen vet inte så mycket om godis än men jag ser hur ögonen blir stora av allt färgglatt som finns där. Snart kommer han fatta. Det är en tickande bomb. Jag bävar inför det som kommer när man står där i kön helt fullastad med grejer och sonen slänger sig på golvet i ett sånt där härligt jag-vill-ha-godis-nu!!!!-utbrott. Ok, men vi är inte där än. Tack gode gud.
Just nu är vi inne i en jättebra fas. Innan jag fick barn hade jag ingen aning om alla faser som gås igenom jämt och ständigt. Vi har precis haft en alldeles fruktansvärt jobbig fas när 2-råingen visade att han var en 2-åring och inget annat. Han vaknade på dåligt humör på helgen och for runt som en jackrussel på uppåttjack(eller vad det heter) och bara gjorde allt han inte fick. Banka hårda leksaker i golvet, kasta ut blomjord, bitas och bara helt enkelt bete sig som en vettvilling. Och en dag gick det över. Sen blev han hur mysig och solig som helst, såklart med vissa undantag men på det stora hela ett charmtroll. Hoppas det håller i sig lite till. Och snälla snälla låt honom få vara frisk nu, vi har haft varannan vecka VAB sen nyår. Jag orkar inte mer....
Hoppas ni andra också genomlevt måndagen!
Godkväll
//Gemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar