Baglady, appar och fredagsmys

Jag är en baglady kom jag på idag under planeringsdagen för chefer. Uppenbarligen satt jag och hade tankarna på annat håll ett par minuter, vilket jag hoppas inte syntes eftersom jag faktiskt höll i dagens övningar och diskussioner. Anyways, så sneglade jag ner på mitt nyköpta armband och det slog mig plötsligt hur träffande märket var. Jag är ju faktiskt en baglady. Jag älskar väskor. Näst intill osunt är det. Som exempel: Vissa människor får smycken i morgongåva av sin äkta make, jag fick en Mulberry Bayswater. I love it! Har en rätt hyfsad kollektion DKNY väskor som jag började införskaffa för ca 10 år sen. Sen har smaken utvecklats och nu är det andra designers i blickfånget. Andra dyrare designers. Min ekonomi tillåter inte riktigt vad mitt hjärta vill ha, så viss planering krävs. Har siktat ett par otroligt vackra saker men får nog vänta ett tag. Tills vi har sparat ihop till ett hus skulle nog min make säga.

En annan insikt som kom till mig under dagen, eller rättare sagt morgonen som jag inledde med att ställa mig på vågen. Jag har gått upp ett par kilo sen sist, och det sved till i egot. Varför skulle jag ställa mig där det första jag gjorde, makes no sense... Sen under dagen har jag funderat på vilka synder som lett till detta. Jo, det kan jag räkna upp: choklad, choklad och kakor, lunchpizzan och våfflorna gjorde sitt och sen var det ännu mera choklad. Va f-n, nu får det räcka! Jag har laddat ner en app som ska hjälpa mig att motstå frestelserna. Det är Alectas: Det är mänskligt att vara kortsiktig. Fantastisk sak: man tar en bild på det man ska motstå och sen får man räkna upp för- och nackdelar OCH meddela sitt beslut om man motstår eller inte. Så nu ska det fotas! Vet dock inte om det kommer hjälpa, nästa så att jag kommer få skriva ett kontrakt med matlöften som Maken får förvara eller nåt. Tänker Lyxfällan kontraktet fast om kalorier och choklad istället. Vi får göra en chokladbudget. Och så kommer jag få stå där och skämmas över att jag överkonsumerat medan Maken ser sträng ut och frågar hur jag tänkt att det skulle gå ihop. Det handlar ju bara om att bestämma sig. Varför ska det vara så svårt?!

Mitt första steg mot det nyttigare och bättre livet var fredagsmyset som jag och sonen avnjöt för en stund sen: smoothie på bär, banan och lättyoghurt. Det smakar som mjukglass om man gör den på frysta bär. Sonen var mycket förtjust där han stod på sin kökspall och drack smoothie med sugrör ur ett decilitermått. Det var han värd efter att ha stannat Maken på vägen hem och bestämt talat om att blommor skulle plockas till mamman. Två små vita blommor fick jag! Maken fick inget förutom en handlingslista näven och high-five i dörren. Eftersom han och sonen ska iväg på utflykt imorgon måste helgens handling ske idag. Fredagseftermiddag. Undrar om han är ensam om det?

Fick precis sms: "Det är kaos i affären, men nu står jag iaf i en kö." Eh...nähä. Flera som ville handla? Men ibland har man inte så mycket att välja på, som den här gången exempelvis.

Sonen är i startgroparna för att sluta med napp. Hans bästis och även granne "Iam" som bor 4 meter från oss har precis slutat med sin. Sonen är inte riktigt med på noterna om att han också borde "trappa" ner. Så vi har ständiga diskussioner om att han bara ska ha den på natten. Sonen är inte dummare än att han vet om att nappis finns ofta i sängen. Eftersom vi glömmer att plocka bort den rätt ofta. Så nyss sa han: "Gå in på mitt jum mamma. Tänga dörren." Det innebär att han ska in och försöka pilla ut nappen ur spjälsängen. Han brukar lyckas. Och mycket riktigt, ut kommer han med en illgrön napp fast förankrad i munnen. Jaja, han får väl ha den en stund... Men snart måste vi ju bara komma till skott och ge bort nappen till tuppen. Det har sonen bestämt. Tuppen ska ha napparna. Ok, vad som än funkar tänker jag.

Nä nu måste jag börja med maten. Och hoppas på att Maken lyckas boxa sig fram i kön, så han kommer någon gång.

Ha en härlig fredagskväll!

//Gemma