Söndagspanik...

Jaha så var vi här igen, söndag kväll och inget är ordnat inför kommande vecka. Jag önskar nu att jag haft vett nog att planera veckans middagar och handlingslistan till dem. Men nej, inget sånt. Och ingen matkasse nästa vecka heller. Mat och kläder kräver ungefär samma engagemang från min sida. Om jag inte på förhand bestämt vad jag ska äta eller ta på mig, så är det kört. Det spelar ingen roll hur mycket jag har i garderoben/frysen, jag kommer ändå uppleva att det inte finns någonting att äta/ ta på sig. Till mitt enda försvar kan jag säga att när jag spenderat hela helgen med att städa, fixa, laga mat m.m. så tog min energi slut. Maken har inte heller haft någon kraft över till matplanerandet. Vilket jag mycket väl kan förstå. Han och sonen hade en mycket trevlig campingutflykt med 3 andra pappor och ungar i olika storlekar, det utforskades grottor, fiskades, roddes båt, siktades hjort m.m. Och när kvällen kom stupade alla i respektive sovsäck runt 20-tiden. Alla utom sonen. Det var första gången som sonen sov ute i tält och inte i en spjälsäng eller vagn. Så han var väldigt pigg på att utnyttja alla fördelar med detta som att peta andra barn i öget, knuffas med sin pappa, och krypa runt som en liten mask. Maken berättade sjuttielva sagor, sjöng trettifem vaggvisor, resonerade och vädjade. Tills slut fick han brotta ner sin 2-åring och hålla fast honom i ett milt men stadigt grepp till sömnen kom smygande och gjorde resten. Maken bekände att han varit 5 minuter ifrån att packa ihop sitt och ta med sig ungen tillbaks till stan. Men sen löste det sig iallafall. Puh! Vet inte om jag hade fixat det där riktigt... Tycker han är modig som utsätter sig och nästa gång kommer det säkert gå bättre. Maken frågade mig om jag ville komma med på nästa campingutflykt varpå jag skrattade så jag fick ont i magen. Efter den storyn?! Skulle INTE tro det...

För min del började söndagen började härligt med sovmorgon och sen frukost ihop med en av mina bästa vänner. En skogspromenad och cafébesök senare möttes jag av glada tillrop i hallen. Pojkarna återvända och infann sig i badrummet där de glada ropen förvandlades till avgrundsvrål när sonen fick sitt hår tvättat och sköljt.

När den krisen var glömd var det bara att ta tag i uppackandet av de 100-tals väskor, pryttlar och attiraljer som tvunget som skulle tas med på gårdagens skogs- och campingutflykt. Så in med ännu mer tvätt i maskinen och stuva undan väskor m.m. Sen såg jag mig runt i bostaden och bara accepterade kaoset. Pommes frites under bordet, leksaker i hela vardagsrummet och ett nytt berg med disk på köksbänken. Sweet.

Ah well, familjelivet är sådant. Tur att man kan pausa med en dvd ibland och mysa med sonen i soffan en stund. Då spelar inte ett par pommes under bordet så stor roll längre. Hur högt tempo det än är och hur man än blir galen ibland så uppväger alla skratt som familjen och särskilt sonen ger upphov till.

Min son: Bam Bam

Nästa vecka är Makens sista vecka iväg på kurs, bara att hålla ut för sen kommer livet bli så himla mycket enklare. Jag bestämmer att det här ska bli en bra vecka, jag ska inte stressa på jobbet, jag ska springa minst 3ggr och jag ska låta bli all form av ljus choklad och smör på mackor. Det borde jag klara. Tror jag.. Och veckan efter denna då är det både matkasse och weekend på hotell utan barn som väntar! Sweet på riktigt.

Önskar alla trevlig start på veckan!

//Gemma