Hämtning, måndagsmiddag och tvivelaktig sång

Måndag, sega måndag.... Imorse ville jag bara ha semester, längtade inte ett dugg efter jobbet. Inte så att jag direkt längtar efter jobbet i vanliga fall heller på en måndag men det brukar alltid vara något som gör att jag ser fram mot att ta mig dit. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen kontoret som nämnt i tidigare inlägg. Men på en måndag? Nä. Inte ens jag. Solen skiner, det är sommarvarmt och det enda jag vill är att ligga på en filt i parken bredvid en kylväska med godsaker(choklad, jordgubbar, goda mackor, rosévin...)och en underbar bok i handen. Men det kan jag ju önska tills jag somnar igen. Bara att släpa sig till jobbet. Dagen bara försvann och vips var det dags att hämta sonen på dagis och fundera kring middagen. För ännu en gång har jag och Maken duckat för den där handlingslistan och veckomenyn som borde ha tillverkats igår. Vi såg på vår TV-serie Big Love istället. Maken reflekterade över att det är konstigt hur man kan titta på något och hysa sympati för helt knäppa personer bara för att det finns ännu knäppare karaktärer med. Inte så att jag skulle heja på mannen med 3 fruar och lika många hus i vanliga fall. Men visst sätt honom i konflikt med gubben som har 14 fruar varav den yngsta är 13 så... Då är ju 3-fruars mannen värsta helylle killen. Jag måste bara följa serien och se hur det slutar. Det kan ju bara inte gå väl. Jag såg på Maken och frågade om han kunde tänka sig att ha 2 såna som mig till. Han såg smått skräckslagen ut. Hahaha. Nä det hade nog inte varit så lyckat. Inte för nån. Det är som sagt Maken som faktiskt är den bättre hälften.

Okej, det här med middagar denna vecka blev löst på 15 minuter. Jag tog en lerig men lycklig son från dagis, körde en kort vända till parken och gick sen förbi lilla affären på vägen hem. Slängde ner en förpackning köttfärs, ett pizzakit och lite jordgubbar(mitt substitut för choklad). Perfekt, veckan är räddad. Idag: grillkorv, spaghetti och halloumi. Imorgon pannbiff och onsdag pizza. Torsdag sushi för mig som jobbar sent och fredag den sista rätten från föregående veckas matkasse(tur att man kan frysa in vissa grejer). Klart! Jag orkar bara inte med någon storhandling... Nästa vecka är det ju en ny matkasse. Yeyh!

När jag och sonen kom in från affären börjades det genast med skrikandet i trapphuset. Sonen har fått för sig att så fort vi kommer in så ska han skrika. sen vänder han sig om med ett stort leende och förklarar stolt som en tupp: "Jag skiiker mycke". No shit. När vi kommit upp med hissen möts vi av grannen Vackra V och hennes son som går under "Iam". Sonen förklarade att "Iam komma in här" och pekade in till oss. Hm.. med tanke på hur mycket det bråkades igår eftermiddag kände jag mig lite tveksam, men visst en stund funkar säkert. Barnen sprang in, gick tålmodigt med på mammornas tvätt av händer och leriga ansikten och begärde sedan "Bärgaarn" i kör. Sen gick det faktiskt väldigt bra. Sonen körde bara en enda springa fram och skrika "Iam "rakt  i ansiktet varpå "Iam" kontrade med ett enda "NEEEEEJ" och en tydlig knuff i bröstet. Sonen körde en italiensk filmning och  fejk-grät lite och tyckte att han blivit slagen. Det hade han inget för. Pojkarna satte sig fint i soffan och avnjöt 3 episoder av Bärgarns historier. Då kom bägge pappor hem samtidigt och ställde sig lydigt vid varsinn spis i varsinn bostad. Mycket smidigt.

Sonen vid middagsbordet var inte riktigt lika smidigt. Italienska tårar p.g.a. för varm korv, spaghetti pulades ner i mjölkglaset och till slut var det bara halloumin som dög. Sen skulle det ätas medan sonen sprang runt bordet alternativt stod på sin stol och hoppade upp och ned. Jag drömde mig tillbaka till helgens 4 barnfria måltider... När alla var mätta och glada(?) kastades sonen i badet och Maken agerade badvakt. Jag hörde hur sonen trallade på en liten sång därinne och log för migsjälv. Men vänta nu...vad sade han? För det lät precis som att han sjöng: "gäva, gäva o det, bajsa under bordet, sen kom lisen la la la la" Jo, det var vad han sjöng. Men alltså. Andras ungar sjunger Bä bä vita lamm eller blinka lilla stjärna eller annat sött och iallafall rumsrent. Vad får jag höra första gången han faktiskt sjunger en sång hemma? Bajs under bordet? Tack dagis. Glöm att jag ska säga Förskola nu. Lär min son sjunga fint annars får ni heta dagis för alltid på denna blogg!

Nu vägras vällingen och sen belönas jag och Maken med en nerkissad soffa för att vi var så snälla och lät sonen sitta utan blöja. "Lilla älskling kan du säga att du vill kissa pottan nästa gång?" Sonen tittar på mig som om jag vore knäpp och begär sen att få titta på kisset igen innan pappan torkar bort. Okej, nu kollar vi på Charlie & Lola och sen är det nanna som gäller.

Ha, jag lyckades iallafall lura i honom lite välling här på slutet. "Titta älskling nu är den kall" var det vinnande argumentet tydligen. Kall välling, mmmm gott. Va? Men det tycker sonen som är inne i en fas där allt som är varmt bränns. Även ljummet klassas som varmt... Suck. Ibland är det inte helt lätt att vara en 2-åring till lags.

Nu är det dags för lite nedvarvning och en kopp té med lite jordgubbar vid sidan av.

Godkväll!

//Gemma

http://intressant.se/intressant