Bikini, shoppinglistor och paranoida tankar

Nu slår den till igen. Shoppingångesten. Varje månad får jag för mig att jag inte har ett enda plagg som går att kombinera med ett annat och att jag VERKLIGEN behöver uppdatera min garderob. Det brukar resultera i att jag tar en shoppingrunda och kommer hem med 1 plagg som jag får användning för och 3 som var rena felköp. Maken som är världens snällaste säger alltid att jag köpt fina och bra saker, men jag kan tänka mig att han undrar hur många likadana H&M toppar en människa kan behöva.. Men de blir ju noppiga, eller tappar formen eller så får man en fläck som inte går bort för att sonen hällde juice i knät...

Sonen ville visa sin kärlek genom att först hälla ut juice och sen bre ut fläcken med en smörkniv. Lesson learnd: inte dricka juice i soffan!

Så då behöver man nya toppar. Och klänningar. Skor. Jeans. Och nu inför sommaren: BIKINI. Fan. Suck.. Ja då är det bara att planera in lämplig dag för årets mest förnedrande shoppingrunda, när man på vårkanten ska prova ut sin bikini för sommaren. Alltid är det samma sak, jag är blek på gränsen till grön/vit i hyn, har alltid fula underkläder och ser helt enkelt ut som en valross i allt jag provar. Problemet är ju också att om man köper en bikini som ser ok ut i provhytten så vet jag att när den kommer i kontakt med vatten så expanderar den. Jag vet inte hur det är för er andra. Men själv har jag varit med om vid flera tillfällen att jag tagit ett simtag och bikinitrosan....liksom inte följt med. Det blir som ett stort glapp mellan min rumpa och bikiniunderdelen. Inte snyggt. Inte ok. Följaktligen måste jag i år köpa en bikini som känns lite för liten. Och i sommar fort som tusan hoppa i vattnat så den töjs lite och ser ok ut. Jag lovar att INTE lägga upp en bild på eländet.

Det jag gjorde igår istället för att blogga på kvällen var att faktiskt gå igenom min garderob inför kommande shoppingrunda för att få en uppskattning över vad jag behöver. Intressant var det. Jag verkar ha en viss förkärlek för koftor i olika utformanden kan man säga. Bastoppar behöver jag inte heller för det har jag en miljon tydligen. Och jag har väldigt mycket rosa/cerise. Jag sorterade bort allt som kändes vinter/höst eller bara fel. Kvar blev 3 kategorier: fest, jobb och hemma/helg kläder. Enligt hur jag shoppat hittills vill jag tydligen ha jeans/kavaj/snyggare top alternativt kjol/top och liten söt kofta på jobbet. Hemma: tights och oversize top/skjorta. Scarfs till i princip allt. Jag älskar scarfsar, specielllt om jag lyckas matcha med nagellack eller skor. Imorgon kan jag avslöja även för den måttligt intresserade att det blir min favoritfärg denna vår: Mandarin på både naglar och scarf, kanske t.o.m. skor. Egentligen behöver jag inte så värst mycket kläder just nu. Men däremot inför sommaren. Och då är frågan, ska man handla shorts och klänningar nu? Eller kan man vänta? Tänk om de finaste tar slut? Det jag egentligen behöver men som är oändligt mycket tråkigare är sånt som ny mascara, hudfärgade strumpbyxor, bodylotion, nya linser. Det kostar en del men känns inte så kul att komma hem med. Inte så att man hänger in sina nya fina strumpbyxor i garderoben och lyckligt suckar över hur vackert glansiga de är...

Efter utrensningen..

I love Orange

Över till ett helt annat men ändå högst aktuellt ämne: En tjej på FB delade en länk idag som bekräftade mig i mina paranoida tankar. Det är väldigt vanligt med paranoida tankar har jag läst och hört, vissa är hypokondriker och andra är katastroftänkare och det finns säkert tusen varianter på temat. Jag är en katastroftänkare. Jag blir nästan orolig om jag ser en väska utan uppenbar ägare på ett tåg eller på en flygplats. Det är ju en bomb! Är det ingen annan som förstår att det är en bomb? Jag spanar efter ägare och väktare och förväntar mig nästa att få uppleva den slutgiltiga explosionen.

Jag tror även att jag kommer träffa på ett lik i skogen när jag är ute och springer. Ser jag en svart sopsäck i ett skogsparti eller på en gräsmatta, då tänker jag att " Där ligger liket, det är nog uppstyckat". Maken brukar titta på mig som att jag är helt från vettet när jag delar med mig av mina tankar. Högst oempatiskt tycker jag. Men så är han också den mest jordnära, fötterna-på-jorden människa jag känner. Fast han erkände en gång att han ibland när han är ute och kör spanar efter potentiella vägbomber. Ha! Jag visste det. Man kan inte vara helt fri från paranoida tankar. Då är man ju lite skum nästan.

 En till sak som jag rätt ofta tänker är att jag kommer bli attackerad när jag är ute och går. Eller ute och springer. Om jag ser någon som ser suspekt ut(Oftast män faktiskt, sorry men så är det. No offense)eller tittar på mig en tusendels sekund för länge, då tänker jag: "Jaha, nu kanske han drar fram en kniv och attackerar mig. Undrar om någon skulle göra något för att hjälpa mig då? Vem skulle hämta sonen från dagis? Hur lång tid skulle det ta innan någon började sakna mig? Och idag så blev jag faktiskt bekräftad att sånt här kan hända:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/motionslopare-knivattackerad_7183401.svd

Ser ni? Ser ni? Jag sa ju det! Läskigt.

Jag är också rädd för inbrott. Inte så mycket att någon skulle bryta sig och ta alla mina fina väskor(då får man ju bara köpa nya, även om det blir lite förlorat affektionsvärde) men däremot om någon skulle bryta sig in och se att jag var hemma och göra mig eller tusen gånger värre sonen illa. Jag och Maken hade nästan ett bråk om det här med inbrott. Jag luftade mina farhågor när vi var nyinflyttade och han tyckte jag var fånig. Men hallå! Så får man ju inte säga. Jag sitter där och bekänner mina rädslor och han tycker jag är fånig och överreagerade. Vadå, jag frågade ju bara om han kunde ta med ett tjänstevapen hem. Inte helt på allvar men för att belysa min oro. Då gick han i taket och jag blev arg. Maken menade att det finns ingen som helst risk för inbrott, vi har säkerhetsdörr och bor högt upp i huset. Nemas problemas. Men jag är ju paranoid!!! Då hjälper inte logik. Kan han inget om psykologi?! Nä det kunde han inte. Bara om krigsföring, cross-fit och annat sportigt och hemmafix-aktigt. Det hjälper inte alls i den här situationen.

Gissa vad som hände bara ett par veckor efter denna diskussion? Jo, flera grannar hade inbrott!!! Men JAG SA JU DET!!! Hallå!! JAG SA JU....Ingen går säker! Och visst, de bodde på nedre botten och hade inte låst dörren och det var visst såna där smash and grab-inbrott( där de tar allt av värde i hallen typ plånbok, mobil, väskor m.m.) Men ändå!

Jag har ställt en liten flaska hårspray i sovrummet. Den får funka som tårgas. Just in case.


God kväll!

PS Är inte helt hemma med allt tekniskt kring bloggar och facebook och gu vet allt. Men jag har en sida på Facebook och om man vill få upp på sitt nyhetsflöde att jag gjort ett inlägg i bloggen kan man bara trycka på "Gilla" knappen. Det var väl smart och behändigt?
http://www.facebook.com/gemmablogg

//Gemma