torsdag 10 maj 2012

Pussel, lättnad och mys

"Jag undrar inte" säger sonen bestämt när vi lägger pussel på kvällen och jag frågar var Barbapapas ögon ska sitta. "Vad bra du undrar inte- du VET" säger jag och är noga med att hålla inne med fnisset. "Jaaa" säger sonen förnumstigt och trycker dit pusselbiten. Fyra pussel senare är det vällingdags medan vi tittar på "Fixa rummet" på barnkanalen. Härligt med barn TV som passar oss båda. Det snickras och sågas vilket sonen fascineras av och det blir färgglada kuddar och mjuka mattor vilket jag finner tillfredsställande på något drömmen-om-det -perfekta-rummet vis. Man kan anmäla sig om man vill såg jag, undrar om sonen är för liten kanske? 2,5 år med borrar, sågar och spikar? Och vad skulle han välja för tema då? Verkligen wild card. Han skulle kunna säga vadsomhelst, vill ha ett "jum" som en mask eller "lejonjummet" eller som en "ejefant, mamma". Nä jag vågar nog inte involvera honom i inredning än. Ett mask-rum, usch! Nej det vill jag inte. När jag var liten, typ 5-6 år var min högsta önskan att ha en pool i mitt rum. Behändigt.

Nu är det snart slut på eländet med Makens kursveckor. Tack. Jag hade inte fixat en enda vecka till nu.  Fruktansvärt slitigt att ta alla lämningar, hämtningar, jobba, fixa mat hela kitet. Han har visserligen kommit hem de flesta kvällarna fast sent, men som idag sover han kvar för att det blir för sen kvällstjänst. Maken fick ny tjänst här i höstas och har sen dess gått kurser för att uppnå behörigheten för tjänsten. Lite omvänt kanske men så blev det. Jag har fått gå ned i tid på mitt jobb och vi fick även ta hjälp av en nannyförmedling för att få allt att gå ihop. Jag tror det blev 16 kursveckor totalt eller nåt sånt. Inte i ett svep utan utspritt över 2 terminer, så 3 kursveckor och 2 hemma(på jobbet i stan alltså, inte ledig) har varit temat eller 1 kursvecka och ledig 2 och sen 2 nya osv i all evinnerlighet har det känts som. Men imorgon när han kommer hem. Då är det över. Äntligen. Jag fattar det nästan inte! Sen kommer det alltid vara något möte på annan ort och någon övernattning här eller där. Men skitsamma, det är ju lugnt. Men den här ständiga känslan av stress och dåligt samvete. När man känner sig dålig på jobbet för att man är där för lite och känner sig som sämsta mamman för att man hämtar för sent eller alltid är stressad. Den känslan! Den kan få dra åt..... Nu blir det min tid framöver tycker jag. Jag vill känna att jag har lite koll liksom. Att jag orkar med både jobb, son och Make och vänner och migsjälv.

 Imorgon är jag och sonen lediga. Vi ska äta croissanter och nutella till frukost och bara pyssla och mysa hela dagen. Sen ska jag hets-städa under hans förmiddagslur så att det ser lite beboeligt ut hemma också. Maken lär väl komma hem under eftermiddagen och är det då uppehåll får han ta med sig sitt barn ut medan jag fixar hemma. Vi ska ha gäster och behöver erbjuda något bättre än gårdagens kyckling i paprikasås och Marie-kex till dessert. Jag läste nånstans att man egentligen alltid borde köpa hem färdig mat när man ska ha gäster och strunta i städningen så att man bara kan fokusera på att ha trevligt. Så himla bra idé! Är inte riktigt där än, men nångång så. Jag är mer sån att det krävs att vi har gäster lite då och då för då blir det minsann städat som aldrig annars. Nån som känner igen sig?

Vad mysigt det är att sitta här med datorn i knät, tända ljus, höra det fridfulla surrandet från diskmaskinen och se hur regnet droppar mot fönsterrutan. En kopp örtté och lite mörk choklad sea salt är inte heller helt fel som sällskap(jag håller mig iallafall borta från mjölkchokladen, vår kärleksaffär får ta en paus och jag tänker hålla mig borta och verka otillgänglig). Sonen snusar i sin säng. Krävdes bara ett program av Roboten Rob(sonen förklarade att han är Rob och jag är Emma), en saga och 4 sånger. Det var väldans vad lätt jag kom undan. Han måste varit helt slut, låg bara där och nynnade lite när jag gick ut. Vad gör de på dagis egentligen?

Just precis nu så känns livet inte så tokigt. Men fråga mig igen imorgon när det croissant-smulor i hela köket, pysslet var avklarat på 15 minuter och sonen kör ett tasmanian-devil race runt lägenheten. Men det är morgondagen. Ikväll är det jag, min kopp tè och min dator.





Godkväll!

//Gemma

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar