Ja! Vi överlevde resan med bil ner till Skåne. Trots pms och sonens anlag för illamående. Har knappt något sarkastiskt att säga alls. Sonen satt som ett litet ljus i baksätet första timmarna och såg på film. Sen åts det lunch på det mest underbara lilla stället. Ni kanske känner till det? Kallas Donken tydligen och sonen bara älskade deras cuisine.
Sonen sov sedan nästan 2 timmar, sen stannade vi på ett sånt myyysigt litet fik och tog varsin isglass på årets varmaste dag. Stället hette Stat. Eller om det var Statoil. Hursom så hade de goda glassar: Piggelin o Solero. Nästan som förra veckans hemlagade italienska gelato. Nästan.
Väl framme belönades vi med grillat och goda viner och fantastiskt väder. Alltså. Något måste gå fel. ungefär som att sonen bestämmer sig för att morfadern som fullkomligt avgudar honom är: Läskig.... Morfar får inte se åt ungen. Det tog 1,5 dygn innan det började ordna sig litet grann. Vilket innebär att sonen började prata lite lite grann med den stackars förkrossade morfadern. Vägen till framgång var en uppblåsbar pool.
Imorgon blir det 60 mil hemåt igen. Hurra?
//Gemma
MEN då kunde vi ju setts!!!
SvaraRaderaAha! Nu är vi hemma igen, men nästa gång vore det supertrevligt!! :)
SvaraRadera