Att ha semester med sin make

Efter 4 veckors gemensam semester kan man säga att vi har haft dagar som varit upp, ner och uppochner. Det är ju härligt att få vara lediga tillsammans och göra vad man vill. MEN... Sen är det också så att när man ska planera precis ALLT varje dag ihop med sin älskade man. Då finns det hög risk för friktion. Jag älskar Maken med hela mitt hjärta och tycker att han är världens bästa människa. Men som alla vet har även solen fläckar. Vet inte hur det är för er men vi har iallafall haft ett par dagar där vi nog båda undrat över hur det ska vara egentligen... Jag är ju inte heller direkt felfri. Bara nästan... Våra största konflikter har konstigt nog sammanfallit med behov av mat, sömn och toaletter... Hm. Anar mönstret här.

Ett axplock av våra sommarkonflikter:

När Maken 2 dagar i rad tog på sig fel skor i skogsterräng och fick skavsår. Skoval: gummistövlar utan strumpor och dag 2 flipflop. Men ärligt? Han är ju ändå militär... Kan man inte förvänta sig liiite mer då?

När Maken körde fel på väg hem från Skåne. Det kostade oss över en timme extra i en varm bil med en missnöjd son. Jag menar bara att skyltarna mot Stockholm är relativt stora....

När vi ska iväg och Maken far runt som ekorre på speed och jag och sonen står och trampar i hallen...

Sen är det ju hundra andra saker som vi gnabbas om varje dag som ex att förbereda mat, vem som får gå på toa ifred, vem som ska utföra vilken hushållssyssla mm. Men äh det hör ju till.

Bäst är ju ändå när kan bli sams sen.

Känns det igen?

//Gemma