För det borde jag ju inte. Jag borde vara så oerhört tacksam över att jag fått ett friskt och vackert barn tillsammans med den fantastiska Maken. Men efter 5 veckors semester börjar jag bli lite.... ja vad ska man säga? Alltså inte otacksam, men iallafall lite eftertänksam? Lite glad att dagis är igång igen liksom. Jag blir bara så TRÖTT när jag inte får äta middag sittandes i lugn och ro i en sammanhängande kvart(det ska hämtas saker, det ska svaras på frågor, mjölk ska torkas upp och när sonen är färdigäten efter 3 minuter ska RÄTT film sättas igång....) När barnet sen ska läggas springer han upp ca 25 ggr med 30 sekunders intervaller. Jag blir gråtfärdig.
Är tanken sen att man ska skaffa en till? För att citera en av mina bloggfavoriter "Skjut mig"...(Meekatt)
 |
| Tro mig, skenet bedrar.... |
 |
| De där ögonen... Har du sett Mästerkatten? Ungefär så.... |
Är jag ensam om såna här känslor? Hur är det för dig(om du är småbarnsförälder)
//Gemma
Åh känner detsamma,och det blir bara värre tycker jag har en 10åring som jag blir galen på är arg jämt,läxor och städa rummet uppkäftig och jag blir galen,sen har jag 7årig dotter som är lättare,men dom bråkar jämt.suck.
SvaraRaderaSuck! Jag som hoppades att det skulle bli bättre med åren... Tack för att du delade med dig, då vet jag iallafall att jag inte är ensam :)
RaderaNej vännen du är inte ensam! Och det är inte otillåtna känslor. Slår var om att alla föräldrar känner så emellanåt. Du är en av de bästa mammorna jag vet! Tillåt dig själv att känna så, snart blir det bättre <3
SvaraRaderaStor stor stor kram till dig!!!
Ovan inlägg är från grannen, glömde skriva det ;-)
RaderaTack grannen :) Du är så snäll!
SvaraRaderaNej då du är INTE ensam. Inte alls.... Just det där med att alltid behöva gå hem direkt efter jobbet och aldrig få vara i fred när man behöver det.... suck.
SvaraRaderaJa vissa dagar känns det så tröstlöst... Tack för att du bekräftade mig i att det är fler än jag som kan känna såhär!!
Radera