Vanor, nya tag och funderingar kring mental status

Jag är en sån klyscha ibland. Här sitter jag på t-banan och försöker känna mig smal och lyckad(?) Till min hjälp: svarta tighta jeans(för att se smal ut)en Nutrilettbar(för att bli smal)och min Mulberry (för att känna mig som en framgångsrik karriärkvinna, fast eftersom jag fått den i present kanske det snarare är ett mått på någon annans framgång?). Det går sådär. Blir lite trött på migsjälv... Suck... Jag orkar inte med storstadshetsen. Längtar tillbaka till sommarens: duscha varannan dag, inget smink och samma shorts i en vecka.

Lyfta blicken från shopping och andra ytligheter kanske? Framöver ska jag äta gott, inte shoppa varje månad och istället lägga energin annat(samtidigt så vet ju jag att det är det där med kluvenheten, äta gott OCH inte gå upp i vikt? Inte shoppa men samtidigt känna sig nöjd med det man har på sig?). Jag har ju en del reflektioner kring det här med mina 2 sidor, se: http://gemma-uppochner.blogspot.se/2012/07/lyxdonna-och-white-trash-morsa.html

Ja vad sjutton gör man? Det är så himla lätta att falla tillbaka i gamla vanor. Nutrilett bars som lösning på allt överätande till helgen exempelvis...

Kanske vara lite snällare mot sigsjälv också? Varför tror jag att lyckan ligger i att känna sig smal och snygg? Den ligger nog nån annanstans misstänker jag. Äsch ibland känns det ju som att man är helt instabil... Vilka frågeställningar.

Hur är det för dig, känner du igen dig i det här nånstans?

//Gemma