Helgen har varit jobbig... Känts som att jag kämpat mig igenom en dimma av regn, irritation över relationer och uppgifter som ska göras. Projekt som känns omöjliga och ångest över tiden som inte räcker till.
Räkningar betalar sig inte själva, huset städas inte på egen hand och vill man få till drägliga rutiner med sin vilt testande-av-den-fria-viljan sonen så får man jobba för det.
Anna Wahlgren skriver i sin kända och ökända bok, Barnaboken att vill man ha en nöjd och tillfreds 2-åring så måste man bjuda på social gemenskap och sysslor att hjälpa till med. Förutom lite lek och trams varje dag, vilket alla mår bra av. Det är faktiskt sant. Iallafall för oss. Får sonen hjälpa till med disk, matlagning, städning eller vadsomhelst så är han rätt nöjd. Det gäller bara att välja rätt saker som är "enkla" att hjälpa till med. Exempelvis för oss är bädda sängen en sån bra grej. Har du något tips på bra hjälpa till syssla för 2-åringar?
Wahlgren skriver också om att 2-åringen ska inte få domdera hemma med omöjliga beställningar typ: "Sitt där....NEJ! Inte där... " eller "Gå och göm dig pappa. NEJ! Inte bakom dörren, bakom skåpet..." Man ska visa sin 2-åring att man är vuxen och hur det går till i världen. Exempelvis att man sitter på sina platser vid bordet, att man går och lägger sig en viss tid och att man klär på sig på ett visst sätt. Om man har sönder något så städar man upp m.m. Låter ju rimligt. Men att det ska vara såna konflikter hela tiden... Jag blir helt matt. Kan ungen fylla 3 snart eller? Orkar inte ha en diktator hemma... Hur kan man vara så lurig, bestämd, söt som socker och helt hopplös på en och samma gång?
Så, men nu är det måndag och början på ny vecka. Vem vet den kanske blir helt fantastisk?
//Gemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar