Uppenbarelser, trötthet och vardagsmirakel

Jag är trött, tröttare, tröttast. Okej, nu kan Maken ta och komma hem igen. Nu börjar jag känna tyngden av att vara ensamstående. Han åkte innan vi vaknade i söndags och sen dess har det varit jag och den lille.....älsklingen. Han är fruktansvärt söt min son, vilket är tur för honom med tanke på hur busig, envis och bångstyrig han kan vara. Nu när jag tagit allt här hemma i 5 dagar(dagis hämtningar, lämningar, matlagning, tvättning, badning, blöjor och lek och uppfostran) så har ett par saker blivit tydligare för mig.

1, Jag har en underbar son. Ibland glömmer jag bort i all vardagsstress. Men nu när vi varit så mycket med varann så upptäcker jag att bakom det där yttersta som handlar om en dagistrött unge så finns han ju där. Den söta, uppfinningsrika, smarta pojken med glimten i ögat. När han skrattar så smälter jag. Jag gillar egentligen inte att leka men han lockar med mig ändå. Och han lägger sina saker i mönster och rullar på sina r(brrrrrandbilen...) och säger små söta saker på ett så roligt sätt att det är svårt att hålla sig för skratt. Jag ska inte låta vardagen komma emellan oss. Jag ska låta vardagen visa all små mirakel istället.

2, Tack gode gud för min fina granne och hennes underbara son som är helt fenomenal på att leka. Min livräddare den här veckan har utan tvivel varit att jag och sonen fått hänga med grannarna i 3 av 5 dagar. Tack för att ni finns!! Och tack för alla kloka råd och all uppmuntran. Det har underlättat mitt liv och hållit mig från att sitta hemma själv, isolerad och deppig. Jag har lätt för att tycka synd om mig, om det undgått någon. Och då äter jag, företrädesvis choklad och chips. Och då är det sedan svårt att komma i jeansen... Men nu har jag alltså inte gjort det varje kväll. Bara ett par...

3, Träning är viktigt för mig. Speciellt när jag är stressad. Måste ta friskvård varje vecka och komma ut och springa. Det tar udden av stressen. Hellre 20 minuter än inget. Denna vecka blev det 2 pass, är väldigt nöjd med det.

4, Jag uppskattar min Make väldigt mycket. Det är en lyx att vara 2, att vara ett par. All cred till alla ensamstående föräldrar. Det är tufft, det är mycket, det är slitigt, det är ibland helt galet. Så jag uppskattar det jag har, men inte bara för att dela på vardagens slit utan för att han är han. Precis så som han är. Underbar, för snäll, kunnig, lojal, händig, vältränad och lika svag för choklad som jag(nästan).

5, Det är viktigt när man är själv att man håller efter sin bostad och sina hushållsinköp. Släpper man bara lite, lite taget. då är det kört sen. Och det mår ingen bättre av. Ren kaos väntar runt hörnet. jag lovar.

Men pust, stånk och stön nu längtar jag till söndag när hjälpen kommer. Även om hjälpen är jet-laggad.

//Gemma