Trött i hela kroppen, går och går och kommer aldrig fram. Det är långa möten om allt viktigt som ska sägas. Sägas en gång till av någon mer. Viktiga saker som ska leda till... Till en bättre värld? Men världen är bara en stadsdel i en stad i ett mindre land. Så kanske de viktiga sakerna inte är så viktiga som man tror ibland. Bara för att man jobbar på socialtjänsten.
Går och går och kommer äntligen fram. Till dagis. Sonen vill inte gå hem även fast jag fryser. Det är svårt när man leker båt och delfiner.
Vi ser ett vackert träd på vägen hem, det enda röda bland de andra gröna. Det motar bort lite av min höstdeppighet.
//Gemma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar