Fuldag, bekännelser och hur man fångar en man

Idag är en ful-dag. Du vet en sån där dag när man känner sig plufsig, ful i håret(behöver desperat en frisör med vass sax och ett par liter färg att använda generöst på mitt huvud) och ser lite rödfnasig ut i hyn(tack gode gud för foundation, täckkräm och puder). Huvudvärken har gett med sig men anar ett visst motstånd i halsen vid varje klunk kaffe. Hmmm.... göra  korstecknet, kasta lite salt över axeln och ta i trä? Jag HAR INTE TID att bli sjuk. Jag har ett jobb att sköta, en unge att ta hand om och en Make att irritera mig(förlåt älska och hedra) på.

Har någon märkt hur konstigt det där är, appropå att irritera sig på sin partner? Att om man själv slarvar med något exempelvis lite kläder här och där så gör ju inte det så mycket. MEN om det är han som gör så, släpper strumpor mitt på golvet eller slänger av sig ett par leriga Converse mitt i hallen, DÅ är det nästintill grund för sova-på-soffan. Jag ser knappt när jag själv kladdar ner handfatet med smink och annat men om han skulle lämna spår efter sig i badrummet då är jag inte sen att påpeka det. Hmm, kanske borde jobba på en lite mer accepterande hållning hemma.

Eeh...förlåt för att jag är så jobbig, Maken. Det är bara mitt morgonhumör, min PMS, att jag är hungrig, kvällstrött eller bara allmänt deppig. Det är en sån fröjd att leva med mig.... hur lyckades jag bli gift överhuvudtaget? Jo just det, jag blev gravid. Hahaha.

//Gemma