Tjejmiddag med iPhones

Hade en mycket trevlig kväll igår, tack Hille, Carolina och TinTin! Vi har bestämt att vi kör en tjejmiddag i kvartalet ungefär och en gång om året är man själv ansvarig för kalaset: 3-rätters, vin, alkoholfritt och ett hem fritt från makar och barn(om de inte ammas). Det är alltid trevligt och alltid högt i tak.

Men igår blev det nästan lite komiskt när vi sitter där och skrattar och äter och gråter. Och....Instagrammar? På allvar sitter vi där alla 4 med iPhones i högsta hugg och fotar, googlar, kollar Facebook och gudvetvad. Men hallå? Nästa gång inlämnas vänligen alla smartphones i entrén och sen inleder vi med en övning i mindfulness. Att bara vara och uppleva och förlora sig i stunden utan att meddela omvärlden vad jag åt, vad jag hade på mig och hur kul det är(var). Snacka om produkter av vår tid.... Glöm frågan om vem som hörde trädet falla i skogen. Nu är det mer på tapeten om något verkligen hänt om det inte har instagrammats om, facebookats och twittrats över. Det är SVÅRT att inte föreviga en snygg outfit, en vacker dessert eller det roliga sällskapet. Men frågan är om det förhöjer upplevelsen eller förtar en del av den?

Iallafall var det precis vad jag behövde, en kväll med vänner. Prata om vad som är viktigt i livet, vad som inte är viktigt i livet och få höra alla olika perspektiv och få förklara sitt eget. Har ju känt mig deppig här ett tag men blev påmind om den större bilden igår.

Det gäller att hålla kvar medvetenheten om att livet är ändligt, och vad vill jag då göra av det? Vad är viktigt för mig? Hur vill jag leva?

Värt att tänka på...

//Gemma

Citronmarängpaj

Ja här satt vi och fotade, och fotade och sen kunde man äntligen få ta en bit(eller 3). Ja den var lika god som den ser ut, och helt mjölkfri dessutom.

Ned, ned, nedåt

Okej, så vad det än beror på har jag en dålig vecka. Borde vara en uppåt vecka eftersom ingen i familjen är bortrest, positiva besked från jobbet och ja, inga katastrofer har inträffat inom familjen.

Men jag känner mig sänkt, låst, trött och ful. Vad är det för fel? Är det fullmånen? En begynnande förkylning eller bara allmän höst-deppighet?

Ikväll ska jag ifall unna mig en snygg make-up, målade naglar, lite lockat hår och min nya favoritklänning. Jag ska iväg på en härlig tjejmiddag och hoppas att lite ensamtid med fina vänner kommer hjälpa mig att byta perspektiv. Får skuldkänslor över att vara deppig när jag absolut inte saknar något i hela världen. Så fånigt. Men ändå är det så. Ler och försöker se ut som vanligt. Vet inte om det lyckas.

//Gemma

Mamma, jag vill följa me....

Snövits-klänningen från Edith & Ella: http://www.edith-ella.dk/shop/frontpage.html

Rufsiga lockar, min favorit.

Sonen vill liva upp fotograferingen.

Fuldag, bekännelser och hur man fångar en man

Idag är en ful-dag. Du vet en sån där dag när man känner sig plufsig, ful i håret(behöver desperat en frisör med vass sax och ett par liter färg att använda generöst på mitt huvud) och ser lite rödfnasig ut i hyn(tack gode gud för foundation, täckkräm och puder). Huvudvärken har gett med sig men anar ett visst motstånd i halsen vid varje klunk kaffe. Hmmm.... göra  korstecknet, kasta lite salt över axeln och ta i trä? Jag HAR INTE TID att bli sjuk. Jag har ett jobb att sköta, en unge att ta hand om och en Make att irritera mig(förlåt älska och hedra) på.

Har någon märkt hur konstigt det där är, appropå att irritera sig på sin partner? Att om man själv slarvar med något exempelvis lite kläder här och där så gör ju inte det så mycket. MEN om det är han som gör så, släpper strumpor mitt på golvet eller slänger av sig ett par leriga Converse mitt i hallen, DÅ är det nästintill grund för sova-på-soffan. Jag ser knappt när jag själv kladdar ner handfatet med smink och annat men om han skulle lämna spår efter sig i badrummet då är jag inte sen att påpeka det. Hmm, kanske borde jobba på en lite mer accepterande hållning hemma.

Eeh...förlåt för att jag är så jobbig, Maken. Det är bara mitt morgonhumör, min PMS, att jag är hungrig, kvällstrött eller bara allmänt deppig. Det är en sån fröjd att leva med mig.... hur lyckades jag bli gift överhuvudtaget? Jo just det, jag blev gravid. Hahaha.

//Gemma

Maktlös, olycklig och ur gängorna

Har verkligen kommit in i en period när bloggen gör sig förtjänt av sitt namn, upp och ner. Det är en sån känslomässig bergochdalbana att jag börjar misstänka psykisk instabilitet. Har säkert någon latent diagnos som börjar komma upp till ytan...

Hela dagen har varit fel:

• Vaknade sur....

• Huvudvärken började någon gång efter frukost och inget kaffe i världen hjälpte.

• Maken lämnade in vår bil som var på lagning av bromsar och sånt för en vecka sen(kostnad 12. 000:-), fick besked under eftermiddagen att det kommer kosta oss ytterligare ca 4.200:- att fixa något med handbromsen och någon form av service. Men det är ju helt okej, verkligen. Vi har ju bara precis köpt sommarstuga och ska precis börja ordna med den med avfuktare, målning och möbler. Och då gör det ju INGET att bilhelvetet precis kostat oss över 16. 000:- att fixa. Tack för den.

• Livets onda sidor visar sig när min pappa måste operera sig och en kollegas man ligger på intensiven efter en olycka. Man vet ALDRIG vad som händer i livet. Man tror att man är så osårbar och stark. Men livet är skört. Det skrämmer mig....

Så en underbar onsdag med andra ord.

//Gemma

Höstvacker deppighet

Trött i hela kroppen, går och går och kommer aldrig fram. Det är långa möten om allt viktigt som ska sägas. Sägas en gång till av någon mer. Viktiga saker som ska leda till... Till en bättre värld? Men världen är bara en stadsdel i en stad i ett mindre land. Så kanske de viktiga sakerna inte är så viktiga som man tror ibland. Bara för att man jobbar på socialtjänsten.

Går och går och kommer äntligen fram. Till dagis. Sonen vill inte gå hem även fast jag fryser. Det är svårt när man leker båt och delfiner.

Vi ser ett vackert träd på vägen hem, det enda röda bland de andra gröna. Det motar bort lite av min höstdeppighet.

//Gemma

Starkt ogillande, bitterhet och nya shoppingsynder

Så nu är det måndag igen, hjälp mig att ta mig igenom någon.... Hur mycket jag än gillar mitt jobb så ogillar jag kraftigt måndagar. När jag ändå är inne på vad jag ogillar kan jag fortsätta listan med:

• Att sonen börjat vakna runt 06-snåret sedan i fredags. Det är INTE okej. Sov längre unge!!! PÅ vardagar är väckningen kvarti sju och på helger kan man få sova till efter 08. Vad är problemet? Det är höst, det är halvdåligt väder, det är mörkare ute, det behgligt svalt i rummet. Give me a break....
• Att jag var för seg med att regga mig på Lindex-Missoni online VIP-shopping. Nu kommer ju allt fint vara slut innan jag får komma in och förse mig av godbitarna och spendera mina surt förvärvade pengar. F-N.
• Att jag tog mig tiden att lacka naglarna igår och det blev....fult. Orkade inte lacka om så nu får jag gå med fula naglar 1-2 dagar till.
• Att ha mensvärk. som idag t.e.x.
• Att det är överjävligt kallt i på kontoret, överväger kraftigt att inhandla torgvantar för att kunna fortsätta knappa på tangenterna utan att förfrysa.
• Att komma av sig i träningen och direkt känna hur jeansen blir för tighta och skapar en muffinkänsla när magen m.m. pöser över kanten. F-N igen.
• Att den här och kommande 2 veckor på jobbet är hetsiga och långa....

Det som piggar upp mig i allt detta är att jag sålt min turkosa Odd Molly för 870:- och inhandlat en ny som kom med posten i fredags. Det tyckte jag var oerhört miljövänligt. En in och en ut. Oerhört nöjd med migsjälv. Ska i helgen gå igenom lite DKNY väskor som förtjänar bättre hem än min byrålåda.

Har du en okej måndag eller är du ungefär på samma känslomässiga ställe som jag?

//Gemma

Så fint var paketet som jag fick i fredags, blev glad bara av det!

Oerhört nöjd och självgod med hela Tradera-affären och nya inköpet.

Lyser upp i höstmörkret, mer mysiga höstkvällar ser vi fram emot.

Små brokiga och många känslor

Igår förklarade jag för sonen att vi ska gå på bio någon dag under hösten. "Vem är bio"? undrade sonen då(såklart). Så jag förklarade att det är ett stort hus med flera stora rum och i varje rum finns en JÄTTE-stor TV och så får man sitta i fåtöljer på rad. När filmen börjar blir det mörkt och så tittar alla på filmen. Och så får man popcorn. "Gå NU på bion" tyckte sonen då. Helst med farmor och farfar. Jag förklarade att vi skulle gå en annan dag eftersom vi just idag skulle till farmor och farfar. Det var helt okej med sonen.

Den film jag vill ta med honom till är Stina Wirséns "Liten skär & alla små brokiga".  Lagom lång och så känner han igen alla eftersom vi flitigt läst alla de små böckerna om brokiga sen han var runt 8 månader. Jag älskar små brokiga, tycker de är helt fantastiskt söta, påhittiga och ärliga. Men lite synd att det blivit sån stor publicitet kring filmen.

INTE pga att hur rolig den(förhoppningsvis) är utan för att Wirsén haft mage att ha med en riktigt mörk brokig. Och den lilla brokiga(Lilla hjärtat) har dessutom flätor och fylliga läppar. Skandal....alltså. En litteraturforskare menade att det finns en försiktighetstrend i dagens barnlitteratur, ingenting får vara utanför ramen. Men ska verkligen en liten mörk figur vara utanför ramen? Måste det vara att ta ut svängarna? En annan i debatten menar att vadå en mörk figur måste inte avbildas med flätor m.m. utan titta på South Park, där finns det svart com är som vita. Är det så mycket bättre då?http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/affisch-byts-efter-debatt-om-rasism

Varför ska alla se likadana ut? Var det inte det som Wirsén ville visa upp? Små brokiga som ser olika ut, inte små brokiga som ser likadana ut. Nu är små brokiga inte små barn utan små fantasifigurer med drag av färger och form som finns i verkliga livet. Det finns VÄLDIGT många barn som har mycket rosa kläder, rosiga kinder, som har flätat hår varje dag, som har kanintänder, som har fylliga läppar, som har sneda ögon, som har runda kinder och runda magar. Som hoppar och far och låter och leker och som inte tänker på att alla borde se likadana ut. Let´s keep it that way(?)

Men hallå, hylla Wirsén för att hon till skillnad från oändligt många andra vita författare äntligen inkluderar mörka figurer tillsammans med ljusa och vita! Det är supersött med flätor, med fylliga läppar, med rosa klänning, små munnar, sneda ögon eller rosett i håret. Varför måste ni racka ner på det? Tänk vad ledsna de barnen blir som kände att men titta den där liknar ju mig! Och så ska massa vuxna säga att nä, det där det är bara fel och fult. Tråkig attityd.

Jag ska minsann ta med min son till bion med alla små brokiga och så hoppas vi att RÄTT sida vinner i den här debatten. Vi säger ja tilla färger och former. Våga mer alla barnförfattare, vi vill INTE bara läsa om små vita blonda ungar. Vi vill läsa om ALLA ungar. Vi gillar ungar. Vi gillar små brokiga.

Vad säger du?

//Gemma

Vi hejjar på Små Brokiga!!!

Alla får vara med!

En morgon ur Gemmas perspektiv

Morgonen rusar förbi, det är inte höst säger Metro. Det är bara 5 grader säger Maken. Vem tror man på och vilken jacka ska jag ta? Morgonens första beslut. Frukost i soffan och gemensamt tandborstande i badrummet. Han och hon i samma position: en hand på höften, bredbent och borstande med den andra meditativt. Som på film? Sonen vaknar och tar sig själv till en fåtölj där han nyvaket begrundar TV-nyheterna. "Det är inte kul" är kommentaren. Snabb puss och iväg till tåget. Tur idag och får sällskap av grannen. Igen som på film: 2 kvinnor kommer samtidigt ut ur varsinn dörr med varsinn soppåse, nyckelknippor och handväskor.

En kvart senare framme på jobbet. Äntligen kaffe!

//Gemma

Onsdag från morgon till kväll

En alldeles vanlig onsdag i casa di Gemma:

• Sonen som vaknar lite för tidigt avkräver den sminkande modern en flaska välling.
• Det går som en dans att lura av sonen pyjamas, nattblöja och krångla på en ny, och kläder för dagen.
• Det kinkigaste momentet med själva jacka och mössa och ner i vagnen avhjälptes denna morgon av mjukiskaninen Alfred som för ovanlighetens skull fick hänga på till dagis.
• En käck av-vinkning senare kunde jag gå hemåt igen för att starta dagen med en förmiddags planering av arbetet hemifrån. 
• Lunch intogs i gott sällskap i arbetsrummet in progress på kontoret. Nya möbler på plats men kartonger trängs med ett fult element och vi inväntar med spänning nya stolar och en ny dörr. 
• Hela eftermiddagen i lång sittning med chefer för mera planerande.
• Maken hämtade sonen och fixade middagen, skönt. Jag flängde hem och kastade i mig maten för att kunna umgås med sonen.
• Bara det att diskmaskinen svämmade i princip över och bordet var lite...ja. Så lite hushållsarbete innan lekdags alltså.
• Lek med Thomas tåg och nya tågbanan.
• Maken åker till Coop och storhandlar.
• Sonen kräver Laban-film. 
• Sonen mutas med löfte om en kaka om jag får duscha honom. Det funkade! Till och med huvudet(för en vecka sen skrek han som en stucken gris om man närmade duschen norr om magen)
• Sonen förses med 2 ballerina cheesecake-kex och Laban-film.
• Jag kan blogga och kolla hur det går på Tradera. Jodå, 2 bud än sålänge. 
• Nästa steg: på med nattblöja, pyjamas, välling, saga, ner i sängen och godnatt. Sen blir det ett glas onsdags-vin till mig och Maken och ett avsnitt av The newsroom.

//Gemma

Hemkomsten, presenterna, utförsäljningen & irritationen

Maken återvände i söndags morse, glad att se oss och bärandes på presenter. Ordningen är nu återställd.... INTE.  Därför att jag hade ju ordning när han var iväg, och sen kommer han hem och efter 10 minuter är det överfullt med smutstvätt, stökigt och grejer överallt och ja. Ingen ordning alls. Sonens rutiner negligeras istället för att upprätthållas. Och istället för att börja ta itu med tvätten när tid finns ställer sig karlsloken och skrubbar diskhon. Skrubbar disk.....??? Eh...ursäkta mig. URSÄKTA MIG.  Tycker Maken kanske att jag inte hållit efter diskhons glans här under ensamstående veckan? Det kan bero på att jag hade lite annat att göra också. Exemplevis jobbat, sett till att alla sonens behov tillgodoses att han inte går till dagis i pyjamas eller med snor under näsan, att rena kläder finns tillgängliga och mats finns på bordet varje dag. och inga dammråttor tog över lägenheten. Men visst. Jag GLÖMDE skrubba diskhon. Jag kan säga såhär, vi en liten pratstund om vad som kan förväntas av en Make som inte varit hemma på en vecka. Vi kom överens om(jag talade om) vad som rimligtvis skulle prioriteras och sen blev vi sams igen .

Presentöppningen var rolig men resulterade i överstimulerat barn som vägrade sova middag sen. Sonen blev överlycklig över Thomas tåg startset med tågbana och tillhörande lok/vagnar samt Blixten och Bärgarn i någon special edition och ett litet flygplan som blinkade och lät(grannpojken fick ett likadant som tur var).

Jag blev överlycklig över vinterkläder till sonen, jacka, byxa och stövlar för nästan inga pengar alls samt söta tröjor och en sjörövar-pyjamas. Maken hade även fyndat underkläder till mig(det kan ju låta spännande, men han är så bra och vet vad jag använder så det blev inget i spets utan såna där bra T-shirt-BHar i svart, hudfärgat och trosor i boxer modell som sitter bra och är snygga) och massor med bodylotions, dofter och bubblor till badet. Och en luvtröja från A&F, marinblå och enkel som kommer följa med varenda helg vart jag än åker. Jag hade hoppats på lite choklad och annat gott från Tax-freen också. Men nej. På Tax-freen var det i princip bara lite sprit och ett par vykort som såldes. För de byggde om. Vad f-n.... Vad byggde om? Snuvad på konfekten, bokstavligt talat.

Han hade även hittat grejer till sigsjälv som jeans, Converse, tröjor m.m. Så det var en lyckad resa allt som allt. Jo och tydligen var konferensen bra också. Jag hade tänkt be honom köpa en Marc Jacobs väska, men kom sen på att snart får vi en sommarstuga att inreda så det kanske inte är läge att i år inhandla dyra väskor som kostar lika mycket som IKEA soffan vi planerar köpa till stugan. Det tycker jag var mycket moget av mig.

Vid närmre insepktion av min garderob och befintliga höstkläder kom jag fram till att jag ska börja sälja sådant som jag inte använder. En kompis sålde sin Odd Molly kofta på Tradera häromdagen och fick 1000:- för den! Suveränt. Ska verkligen inspireras och börja se över vad jag har för märkeskläder som jag inte använder av någon anledning och börja se om jag kan få något för det. Det första som läggs ut är en turkos Odd Molly. Håll tummarna för att jag få lika bra pris som kompisen. Har även ett par DKNY väskor som ska vidare till nya ägare... Men en sak i taget.

//Gemma

Den var faktiskt inte så god. Inget slår originalet. Jo förretsen en Marabou Dukat och/eller Schweizernöt slår Geishan any given day.

Det börjar arta sig på fin-hyllan i badrummet. Den där Maken han kan minsann välja bodylotion som ingen annan.

Sonen blev nästan gladare för nya tandborsten än nya tågbanan. Ungar, vem förstår hur de resonerar egentligen?

Ut på Tradera med dig... Helmysig, men fel färg på mig.

Det bästa är att kunna överlämna en kinkig och trött son till Maken och själv sjunka ned i ett bad med väldoftande bubblor och en trevlig bok(eller ja, eh en bok som handlar lite intima detaljer och eh.....samspel och lite S&M, men jag hoppar självklar över de bitarna, läser bara om själva dramat. Varför köpte Maken den?)

Bröllop, brudsminkning och hets

Idag gifter sig mina grannar och jag assisterar med markservice så att de ska kunna slappna av och ha en bra dag. Jag känner mig alldeles förväntansfull själv eftersom jag vet att de kommer få en sån fin dag. För 2 år sedan var det jag som fick support av fina vänner och sedan begav mig till stadshuset(precis som grannarna ska nu) för att säga JA till Maken.

Här började morgonen kl 07.13(helt okej, all väckning efter kl 0700 tycker jag är okej med småbarn) då sonen kom in och smög sig upp i sängen och placerade 2 kalla små fötter på mina lår. Där myste vi under täcket i 2 hela minuter! Det artar sig... förr var det ca 10 sekunder. Sen började morgonens förberedelser: fort ut med sopor och bajsblöjor från badrummet, tända ett doftljus, i med lite kaffe(i migsjälv alltså), snabb städa badrum och dra upp alla persienner. Sen kom grannen ca 08.00 och då hanterade jag hennes sminkning. Det var oerhört nervöst. Jag har sminkat vänner förut och blivit ombedd flertalet gånger så jag tolkar det som att folk tycker att jag är rätt bra på att kleta dit foundation och ögonskugga. Men nu var det liksom en brudsminkning.... Inte samma lika. Ingen press här inte. Så jag andades, tog min tid på underlaget och höll händerna stadiga, lyckades även få dit lös-ögonfransar och hoppas de håller hela dagen. Hon fick extra lim med sig. Var helt svettig när jag var klar. Det blev bra, hon är ju vacker i grunden min granne så med lite fransar och lite skugga så var hon oförskämt snygg. Men så ska det ju vara också.

Sen var det att underhålla 2 små pojkar så att mina grannar kunde komma iordning, hon till frisören och han till strykbrädan och duschen. Det gick fint men det är som bekant aningens intensivt med 2 st 2,5 åringar. Nu sover de middag och jag har snurrat ihop chokladbollar som de ska få avnjuta under kvällen. Ett par timmar nu på eftermiddagen är jag och sonen själva då hela grannfamiljen plus släkt firar vigsel. Sen ska vi hämta grannpojken från tågstationen(ja alltså han får eskort av sin morbror så han åker inte själv, lugn) och sen är det fullt ös här hela kvällen. Jag och pojkarna bus är själva och ska styra upp lek, middag, mys, läggning. Har aldrig nattat de där båda samtidigt förut så håll tummarna för mig nu! I värsta fall får vi väl slockna tillsammans i stora sängen.

Här kommer lite foton från gårdagens äventyr: Junibacken. Sonen ville aldrig gå hem och jag ville bara bli hemtransporterad liggandes på en bår med kaffe intravenöst. Barnen är ju helt okej på lekställen som detta men föräldrarna.... Suck. mammor, morfädrar och farmödrar i vägen överallt och "hjälpandes" sina barn i överkant. Men visst, vi kommer nog få åka dit igen. Men nästa gång får Maken åka.

//Gemma

Det röda äpplet.

Jag kör till Legoland, mamma!

Mest spännande var Mårran.

Ja ni fattar, vilket barn vill gå hem härifrån?

Sonen fullkomligt älskar Lööfs böcker, så han är i extas när det var tema: Jan Lööfs sagor. 

Uppenbarelser, trötthet och vardagsmirakel

Jag är trött, tröttare, tröttast. Okej, nu kan Maken ta och komma hem igen. Nu börjar jag känna tyngden av att vara ensamstående. Han åkte innan vi vaknade i söndags och sen dess har det varit jag och den lille.....älsklingen. Han är fruktansvärt söt min son, vilket är tur för honom med tanke på hur busig, envis och bångstyrig han kan vara. Nu när jag tagit allt här hemma i 5 dagar(dagis hämtningar, lämningar, matlagning, tvättning, badning, blöjor och lek och uppfostran) så har ett par saker blivit tydligare för mig.

1, Jag har en underbar son. Ibland glömmer jag bort i all vardagsstress. Men nu när vi varit så mycket med varann så upptäcker jag att bakom det där yttersta som handlar om en dagistrött unge så finns han ju där. Den söta, uppfinningsrika, smarta pojken med glimten i ögat. När han skrattar så smälter jag. Jag gillar egentligen inte att leka men han lockar med mig ändå. Och han lägger sina saker i mönster och rullar på sina r(brrrrrandbilen...) och säger små söta saker på ett så roligt sätt att det är svårt att hålla sig för skratt. Jag ska inte låta vardagen komma emellan oss. Jag ska låta vardagen visa all små mirakel istället.

2, Tack gode gud för min fina granne och hennes underbara son som är helt fenomenal på att leka. Min livräddare den här veckan har utan tvivel varit att jag och sonen fått hänga med grannarna i 3 av 5 dagar. Tack för att ni finns!! Och tack för alla kloka råd och all uppmuntran. Det har underlättat mitt liv och hållit mig från att sitta hemma själv, isolerad och deppig. Jag har lätt för att tycka synd om mig, om det undgått någon. Och då äter jag, företrädesvis choklad och chips. Och då är det sedan svårt att komma i jeansen... Men nu har jag alltså inte gjort det varje kväll. Bara ett par...

3, Träning är viktigt för mig. Speciellt när jag är stressad. Måste ta friskvård varje vecka och komma ut och springa. Det tar udden av stressen. Hellre 20 minuter än inget. Denna vecka blev det 2 pass, är väldigt nöjd med det.

4, Jag uppskattar min Make väldigt mycket. Det är en lyx att vara 2, att vara ett par. All cred till alla ensamstående föräldrar. Det är tufft, det är mycket, det är slitigt, det är ibland helt galet. Så jag uppskattar det jag har, men inte bara för att dela på vardagens slit utan för att han är han. Precis så som han är. Underbar, för snäll, kunnig, lojal, händig, vältränad och lika svag för choklad som jag(nästan).

5, Det är viktigt när man är själv att man håller efter sin bostad och sina hushållsinköp. Släpper man bara lite, lite taget. då är det kört sen. Och det mår ingen bättre av. Ren kaos väntar runt hörnet. jag lovar.

Men pust, stånk och stön nu längtar jag till söndag när hjälpen kommer. Även om hjälpen är jet-laggad.

//Gemma

Den vackra höstdagen

En underbar konstig dag. Höstvärme, solskenshumör, nya stövlarna ger inte ens skav, livet virvlar och vrider och vänder. Det går UPP, UPP och NER och sen UPP igen. Ljummen vind genom stylat hår, en fantastiskt god lunch och det flyter på. Jag ser den. Jag ser vägen igen. Den är ju precis där, det är bara att promenera på. Investera sin tid i värdefulla ting, hitta sitt inre ljus och glädjas åt andra mer framgångsrika. Jag har sett migsjälv och ser att den där, hon kan ju något. Så underbart. Det finns hopp.

//Gemma

Glädjespridare

Förhöjning av arbetsmoral

Humörhöjare

En sån där dag

Veckan startar med ensam mot världen. Med en nyvaken pojke som sovavarm klamrar sig fast och inte vill lämna en skön säng. Inte vill lämna en stressad mamma. Inte lämna ett TV-program som precis startat.

Stressen som ilar som små silverfiskar i benen. Arg på ett tåg med för många människor. Trött på att vara uppskattad men inte värderad på ett jobb som kunde vara mer. Orkar inte låtsas.

Springer snabbt, snabbast. Når ett mål. Men gläds för kort stund. Sen hämtas, matas, tvättas och byts. Soffan och TVn omfamnar en trött pojke och hans mamma. Pappan inte här, men på en annan kontinent utbyts lärdomar.

En sån där dag. En måndag.

//Gemma

Middag

Färdiglekt

Det är kväll nu.

Höst, städning och svåra problem

Vill inleda med att låta lite positiv. Till skillnad från mitt vanliga vardagsgnäll. Kommer dit sen ändå.

Det är höst. Förutom sommaren så är hösten en stor favorit för mig. Höst betyder vackra färger, nystart, födelsedagar( både jag och Maken) och det blir lagom mörkt ute. Man kan tända ljus och sitta och mysa under fn filt helt berättigat. Det kan regna och storma och man kan strunta i att gå ut på en hel dag. Har förstärkt med lite höstfärger hemma för att verkligen hå in känslan.

Nu till gnället. Varför får jag städfnatt så fort någon ska komma över på en fika? Varför måste jag styla bostaden, baka en kaka och sminka mig? Som att någon bryr sig.... Förmodligen skulle samtliga gäster vara lika glada att hälsa på även om det låg lite damm i hörnen, klädhögar på sängarna och ett fat med ballerinakex stod på bordet. Problemet är att jag blir rätt ångestfull bara jag tänker tanken. Får nästan hjärtklappning. Inte städa...? Inte baka...? Inte.... Inte .... SMINKA mig? Nä det går inte. Kan bara inte förmå mig. Måste nog jobba med delmål här.

Ska klura på det, har du något råd så säg till. För det är ju lite jobbigt också. Med allt städ och fix. Vill bli lite mer soft.

//Gemma

Lycka(?)

Okej, nu har jag varit lite filosofisk och lite nere. Nu räcker det. Tittade in i min inre garderob idag igen(alltså jag satt och tänkte). Det var stökigt, det var oordning och det doftade lite...dammigt? Kunde riktigt se framför mig hur ett par mockasandaletter fräste åt mig:" Ryck upp dig för fan!" skämdes lite för att all negativitet fått ta överhand. Så in med alla filosofiska tankar i den mentala tvättmaskinen.

En vän bloggade om sånt som gjort henne lycklig igår. Det inspirerade mig till att vara uppmärksam på vad som gör mig lycklig idag. Följande:

1, Sonen var helt fantastisk igår och imorse. Inget gnäll, inga protester, inget strul. Inte ens när blöjan läckt igenom och det blev spontant duschande på morgonen. Blev alldeles paff över detta samarbetande! Och lycklig då.

2, Att kunna lägga upp min arbetsdag som jag vill. Att som idag kunna sitta i en fåtölj hemma och läsa, planera och lägga upp min tid.

3, Nagellack. Kan inte nog poängtera hur mycket jag gillar dagens nylackade naglar.

4, Tanken på vårt lilla hus! Snart, snart får vi börja göra fint och flytta dit våra saker. OCH köpa nya fina saker och nygamla saker för att skapa en mysig stämning.

5, Jag har fattat ett klokt och moget beslut idag. Jag ska inte försöka mota bort de där sista kilona med en ny bantningskur. Det känns som en lättnad. Ingen bantning! Bara ren och skär balans.

6, Det är FREDAG!!! Sweet. Bara att korka upp vinet och känna helgstämningen!

Vad har gjort dig glad eller lycklig just idag?

//Gemma som önskar dig en trevlig och avkopplande helg

Ps
Har 2 bloggtips till dig om du vill, Googla:

Enaoandra( om träning, familjen och allt runtomkring)

In i veggen( om att bli vegetarian för en månad, reflektioner och recept)

Frukost i lugn och ro...

Nyvaken, nyklädd och ändå i god form. det är man ju knappt själv på morgonen.

Fredagsfärgen

Min fina Lindex-top. Lindex har verkligen kommit tillbaka med stil. Ser fram mot Missoni-kollektionen. Om man nu lyckas få tag på något....

Ensamstående, risk för haveri och insamling av tips

Sååå. Då tar vi och andas. Samlar ihop tankar, känslor, input och output och vardagsgnissel. Sorterar i den inre garderoben och tar på mig något skönt och mysigt. Dags för reflektion och planering.

Nästa vecka är jag och sonen solo medan Maken roar sig på världskonferens i det fantastiska landet av ALLT och INGET: USA. Det innebär att jag måste hård-prioritera min tid. Jag måste planera och få livet att fungera ändå. Inga konstigheter, massa människor är ensamstående föräldrar och klarar det galant. Men ärligt, det är liiite jobbigt att göra allt själv. Så han är skyldig mig lite egentid när han kommer hem igen. Kan man säga.

Men den riktiga utmaningen blir lördag när mina grannar gifter sig och jag ska ha både sonen och grann-sonen hela em och kvällen samt övernattning. Med skräckblandad förtjusning ser jag fram mot denna dag. Det lär ju bli intressant och kan gå precis hursomhelst. Fantastiskt bra eller katastrofalt dåligt, eller nånting kaosartat där i mitten nånstans. Med 2 stycken 2,5-åringar kan mycket hända...

Vadå? Jag som är så snäll och lugn? Är väl inga problem, mamman?

Planen för lördagen låter:

• Fri lek tills det havererar.
• Bad och plask
• Film
• Middag: köttbullar och någon rolig pastasort
• Rita/måla
• Sagostund och mys, kanske en glass eller chokladboll eller nåt
• Nattning av grannpojken först och den egna pojken sen. Separata rum

Och ja godmorgon världen lär det väl bli runt 06-snåret och då är det bara att börja om igen. Som tur är kommer en jet-laggad Make hem på förmiddagen. Då kan han ta över och jag drar iväg till ett fik och pustar ut. 

Vad tror du? Kommer det hålla? 

Tips och idéer inför min ensamma vecka?

//Gemma

Analys av livet den här onsdagen

Stressen rinner som en kall elektrisk impuls ned från hjässan och längs med ryggraden. Lämnar små kalla stresspölar efter mig när jag går. Semesterns varma sandiga moln av ledighet har lämnat sinnesvärlden och kvar finns den brutala verkligheten. Verkligheten består av timmar, sekunder, bilmekaniker, fakturor, förskola, svett, prestationer, näringsriktiga middagar och löpning. Den består av budget, önskningar, ylanden från en son som tvingas tvätta håret, skavsår, galonbyxor med lera, arbetsuppgifter på hög, höstvindar, TV-tid och bråk om vem som skulle köpt bröd just idag. Sova, vakna och börja om.

Mitt i verkligheten finns också skuldkänslorna, allt jag inte hinner med. Alla vänner jag vill krama, prata med och träffa. All familj som jag inte hinner fika med. Vem hinner jag se då, ser jag min make eller min son? Ser de mig? Tiden försvinner och vad var viktigt egentligen? En dag står man där och har förlorat. Men vem? Vad? Hur skulle jag gjort annorlunda?

Hur gör jag för att hitta sinnesro i mitten av kaoset? Alla frågor som behöver svar, svaret finns alltid på insidan. Veckla upp och leta fram, det finns där i en liten låda med minnen. I den finns allt. Men det gäller att hitta lådan. Var har jag nu ställt den?

//Gemma

Förhöjt blodtryck, tvångstankar och små belöningar

Hets-tisdagen säger hej. Jag har hittills under dagen:

• Tvingat migsjälv att ta friskvård och springa. Det var väldigt väldigt jobbigt. Men jag gjorde det. Se bildbevis.
• Glömde att det finns en anledning till att man ska äta något direkt efter träning. Man blir annars VRÅL-hungrig, svimfärdig och allmänt förvirrad. Exempelvis som när jag tänkte dra till med en Gemma quick-fix. "Ingen ser och ingen behöver få veta" tänkte jag. Och försökte förtvivlat trycka fram en Snickers ur en sån där automat på tågstationen. Jag MISSLYCKADES. Hur kan man misslyckas med nåt sånt? Jag tror inte den var trasig... Där fick jag för det. Ingen Snickers till lunch. Bara att vackert gå och handla sallad som en normal person istället. Hahaha. Jättekul. Verkligen.
• Haft hetsiga möten på kontoret och varit alledels förvirrad.
• Ondgjort mig över flyttkaoset på kontoret. Det går ju inte ens att hitta en tip-ex här. Så jag "lånade" en från ett annat kontor....
• Haft sinnesnärvaro nog att införskaffa lite mörk choklad att pigga upp mig med, när jag nu ändå var tvungen att köpa salladen.
• Naturligtvis för första gången på en vecka lämnat paraplyet hemma. Tänkte att nä jag ska inte vara så pessimistisk, det är vackert väder och enligt prognosen inget regn. Självklart börjar det regna.

Vad är det här för en tisdag med måndagskänsla egentligen?

Hoppas du haft en bättre dag...

//Gemma

Med fulstrumpor och allt....

Det var tufft, men jag gjorde det. Ingen promenad här inte.

Ska man behöva leva såhär? Lovar att ta en "efter" bild sen.

För det är jag VÄRD.

Söndag, namngivningsfest och bubbel

Söndagssoft: bara tagit det lugnt idag och sen fått avsluta kvällen med en väldigt trevlig fest. Inte så ofta hela familjen tycker det är lika trevligt men idag var det så. Vi fick fira den underbara och förnöjsamma lilla Liv som fick sitt namn idag!

Stort tack till hennes föräldrar som ordnat så fint och bra! Festen hölls på café och det fanns möjligheter till utomhuslek. Dessutom fanns andra trevliga barn på plats, då det lektes och tjoades massor. Maken tyckte synd om stackars mig i högklackat så han gick in för att hålla koll på donen ute medan jag fick prata med tjejkompisar och ta ett glas rött. Mycket uppskattat!

Hoppas du också haft en fin söndag!!!

//Gemma

Nattningsrutiner del 2

Kom på att jag måste skriva om hur vi hanterat det här med sonens nattningsrutin. Beskrev problemet här:http://www.gemma-uppochner.blogspot.se/2012/08/nattningsrutiner.html

Nu börjar läget nämligen ljusna! Tack alla gudar... Såhär gjorde vi:

• Analys av sömnbehov. Jag räknade ihop hur många timmar om dygnet sonen verkar vilja sova: ca 11-12 timmar. Beroende på dagsformen.
• Gjorde en deal med dagis att han enbart får sova 30 minuter på vilan. 
• Middag vid ca 1730-1745, välling vid 1900
• 1-2 sagor och godnattsång vid 1915
• Godnatt ca 1930.
• Sonen vaknar själv ca 0630. Ibland lite tidigare och ibland lite senare.

På helgerna brukar han få sova middag lite senare än på dagis och ibland lite längre men inte mer än 45 min. Men absolut inte senare än att han vaknar vid 14.30. Då lägger han sig senare också mellan 20-2045. Igår vaknade han vid 0730, idag vid 0710. 

Resultatet är att nu ligger han kvar i sängen när vi stängt dörren, inget mer springande, jagande eller bråkande kring sånggåendet. Han är för trött helt enkelt.

Jag tror att det blev struligt med nattningen p.g.a. att han sov för länge på dagen i kombination med testande av gränser. Men nu har vi haft en bra veck vad gäller det iallafall. Sen är det andra gränser som testas, men det får vi stå ut med. Nattningen och sömnen har varit viktigast för mig, för JAG BLIR GALEN av allt trixande och springa och lägga ner sonen i sängen. De gånger som det tagit uppemot 2 timmar har jag varit nästintill utom mig av frustration. Ryser bara jag tänker på eländet. Håller tummarna för att det här håller nu.

//Gemma

Just det plutten, mamma vann den här matchen till slut...