En kamp utan dess like

Att lägga min son för middagsvila börjar bli en exakt vetenskap. Förut kunde jag bara lägga en trött unge i spjälsängen och sen somnade han och sov sina 2-3 timmar. En lyx, jag vet. Men nu är de dagarna räknade och han börjar bli stor nog att inom ett par månader klara sig utan vila på dagen. Det är bara det att vi är inte riktigt där än. En dag utan vila resulterar i en övertrött kille runt 15-16 tiden och sover han då, så sover han inte förrän sent på kvällen sen. Inget kvällsmys för oss föräldrar med andra ord. Vilket på ett sätt är bra rent bantningsmässigt för då åker inte skålarna med godsaker fram....

Trixet att få honom att sova middag när vi är hemma(för på dagis går han som en klocka tydligen...Hur gör de egentligen: klubbar ner samtliga barn innan de stoppas i vagnen?) är att det måste vara EXAKT rätt tid. Klockan måste vara över 12, gärna närmre 1230. Annars har vi en kamp utan dess like. Som idag exempelvis. Såhär gick det till:

Mamman: Nu är det dags att nanna.
Sonen: NEEEJ JAG JILL INTEEEEEE!
Mamman: Jo. Det här är en sån sak som mammor och pappor bestämmer.
Sonen: NEEJ Jag BESTÄMMER!!!
Mamman: Jo nu är det så, vem ska sova med dig? Lejonet kanske?
Sonen: Och ekojjen. Och lilla...björn.

Så långt allt väl och sonen placeras i sin säng med uppräknade djur och 3 nappar(varken mer eller mindre: en i munnen och en i var hand). Sen börjas det.

Sonen: Sung sången mamma....
Mamman: Okej. När trollmor har lagt de 11 små trollen osv.

Sången sjungs ca 8 ggr medan sonen snurrar runt i sängen, sitter upp, avbryter i sången med varierande frågor och kastar nappar på golvet som sen ska återhämtas och placeras. Jag tappar tålamodet efter en kvart och hotar med att lägga honom i vagnen. Sonen fortsätter och vagnen hämtas in och sonen placeras där. Jag vagnar lite halvhjärtat och sonen snurrar runt. Vagnandet intensifieras. Kanske inte så ro-givande nu när jag tänker på saken... Fötterna sticker rakt upp, cyklar runt i luften, sen vänder han sig till magläge, sticker ut händerna och hoar och för liv. Sen börjar sätter han sig upp och skrattar. Där tappar jag tålamodet.

Mamman: NU LIGGER DU NER OCH SOVER!!
Sonen: HAHAHAHAHA!(det var det roligaste HAN hade hört på hela dagen tydligen)
Mamman: Neej nu lägger du dig i sängen och ligger du inte still kommer jag hålla fast dig tills du somnar.(Hot kanske funkar?)
Sonen: Mamma bli galen?(Ähm...jag har råkat säga så vid något tillfälle när jag blev arg och nu undrar sonen ofta om jag blir galen. mycket pedagogiskt)
Mamman: Nej men.. ÅÅÅH. Kan du bara sova eller?
Sonen: ......

Sonen lägger sig i sängen och kampen börjar på nytt. Till slut är båda helt utmattade. Sonen lägger sig med huvudet vid fotänden, napparna på plats och jag håller i ena handen. Sonen sjunger sången för mig om Bäbä vita lamm gick på restaurang och bajsade under bordet.... Jag lyckades med konsten att inte skratta. Då ÄNTLIGEN ser jag hur han blir sådär lite glasartad i blicken. Jag sitter blickstilla och ignorerar begynnande kramp i ena foten samt stickningar i armen som börjar domna bort. Efter 5 minuter sover han.

Tid: 43 minuter.

Sen fick jag själv gå och lägga mig.

Nu ser jag fram mot eftermiddagens Afterdagis med grannarna.

Ser fram mot belöningen för hårt slit iform av vin och jordgubbar.

Hoppas ni alla får en härlig helg!

//Gemma

1:a gångsföräldrar och alla ni andra

Idag har jag funderat kring det här med att vara 1:a gångsförälder. Jag menar att jag är ju det och sonen är idag lite över 2,5 år. När jag pratar med vänner som är gravida eller har små bebisar så får jag ibland en slags Aha-upplevelse. Som i Aha det är så flerbarnsföräldrar eller svärmödrar, farmödrar och mormödrar(ja naturligtvis farfädrar m.fl. också men det blir så långt...) tänker om oss. Den där blicken man får ibland av äldre eller iallafall mer erfarna mammor och pappor.  Numer fattar jag vad ni tänker: Suck! Men kom igen nu... ALLVARLIGT?

Somnade han inte exakt på klockslaget för middagsluren? Sov hon 2 timmar mindre inatt? Åt han en näve sand? Ville hen inte äta middag utan åt bara ketchup? Oj då VERKLIGEN.

Man ser nästan det fejkade intresset från 4-barnsmamman eller från svärfar. De liksom...FATTAR inte vad man försöker säga! Men nu börjar istället jag fatta deras sida av saken. Pinsamt nog. Jag som själv varit så oerhört logisk innan sonen kom till världen. Jag har ojjat mig och faktiskt GRÅTIT över följande situationer: första tecknet på röd rumpa, första förkylningen(trodde han skulle dö), första febern, första blodutgjutelsen(som jag själv orsakade när jag skulle klippa små yttepytte naglar, jag grät längre än sonen....) Jag var orolig för att sonen skulle vakna i bilen, för vad gör man då? Tänk om han är hungrig. Då kommer han ju....ju....GRÅTA. Jag var orolig för att jag inte var tillräckligt pedagogisk: läste lite böcker, sjöng sånger. Men han brydde sig ju inte? Hm... Kan det vara för att han var EN MÅNAD GAMMAL? Jesus..... Vad trodde man egentligen?

Han lyckades faktiskt klara sig genom både förkylningar, kräksjuka, dagisinskolning och OSS.

Jajamän. Det har hänt att han fått en chokladboll större hans eget huvud till mellanmål.

Let´s face it, ingen bryr sig om när barnet får godis första gången, om du slarvat med kosthållningen någon dag, om barnet stannade uppe och illvrålade i ren protest till midnatt, aldrig släpper snuttefilten eller en ny tand stack upp. Det kommer uppenbarligen andra situationer som slår det. Vänta bara... första besöket på akuten(för mer allvarlig åkomma än 3 dagars febern eller en konstig prick). När ens barn är sjukt på riktigt eller blir mobbat eller mobbar andra eller börjar hänga i fel gång eller är med om en olycka. Har man varit med om sånt då är det svårt att se problematiken i om barnet får smaka godis när det är 1 år eller 3 år. Ungen kommer till slut att få i sig godis. Det är inte likamed fetma, hjärt & kärlsjukdomar och ett allmänt dåligt liv som hemlös.Men ändå blev jag hur arg som helst på min mamma som gav sonen för mycket choklad i påskas. Nu skäms jag lite...  Förkylningar kommer avlösa varandra, ibland äter inte barn men de svälter inte ändå, ibland sovs det mindre och ibland har små barn dåligt humör en eller två dagar. Ingen stor grej liksom.

Men även om jag börjar förstå allt det här är det ändå likadant så fort jag hamnar i en ny situation med sonen. Det är ju första gången något händer? Oron hugger till direkt när något verkar galet. Som nu senast när vi var på akuten och trodde sonens fot var bruten. Det röntgades, klämdes och kändes. Sonen illvrålade. Doktorn förklarade till slut att det förmodligen var en lite minimal stukning. Ta en Ipren och gå hem. Typ. Och igen det där lite höjda ögonbrynet och förmodligen tankar i stil med: Suck..Men kom igen nu... ALLVARLIGT?

Nån som känner igen sig??


//Gemma

www.intressant.se/intressant

Soffpotatis vs. Träningsfreaks

Det är inte lätt att vara en soffpotatis bland träningsfreaks. Överallt är de, det går inte att komma undan. Maken är som jag nämnt tidigare ett träningsfreak utan gränser. Förutom de som sattes i och med vårt äktenskap och gemensamma barn. Numer begränsar han sig så att inte sonen och jag blir lidande för att han känner för att dra iväg och bestiga något berg, orientera sig halvt fördärvad i något träsk i 3 dygn eller åka rollerblades ett par mil om dagen. För mig låter ju inte det riktigt....sunt. Men det är ju bara jag och JAG är en soffpotatis som helst vill sitta skönt nedbäddad i min mysiga soffa bland mina fina kuddar och kolla filmer, mumsa chips och dip och hetsäta choklad. Men det kan man ju inte göra på regelbunden basis för då skulle jag inte komma i jeansen. Igen.


Så jag är gift med ärke-freaket i träningsväg, det slutar inte där. Flera av bästa vännerna bestämde sig för att de minsann kan springa en mil. Så nu gör de det flera ggr i veckan, är smala som stickor och har välsvarvade ben. Bara att gratulera. Hoppas ni inte blir attackerade av en galen grävling eller en ilsken älg när ni springer runt därute i spåret. Det kan faktiskt vara farligt att ständigt vara ute och springa i onaturliga miljöer som skog och mark. Bara säger.

Men det slutar inte där heller naturligtvis. På jobbet är de också träningsgalningar. Det springs och cyklas till och från jobbet, det simmas och zumbas och nu är det även Ruffie på programmet. För alla som inte hört talas om det kan jag upplysa om att det är det senaste i träningsväg. Glöm zumba, box, cross-fit. Nu ska man träna stenhårt i par, hoppa upp på varann, göra någon form av avancerad skottkärra och brottas och slåss. Tills man i princip spyr. Låter ju kul. Mycket bättre än att softa...? Eller? Folk är så träningsberoende att det nästan är lite panik över det hela, det är nästan så de blir deppiga om de inte får komma iväg på sina pass.

Är det någon som känner igen sig i det här eller vill försvara sitt träningsfreakande kanske? Jag kan väl inte vara den enda smyg-softaren, det vet jag att jag inte är men skulle vara skönt om någon mer bekänner... Säg nu ärligt är du ett träningsfreak men egentligen en mys och moffare när du får chansen?

Som nu alla säkert förstår är det oerhört svårt, för att inte säga olidligt att vara omringad på det här sättet av alla hurtfriska människor. Under mitt som jag ser det VÄLFÖRTJÄNTA träningsuppehåll har jag känt mig lite....utanför. Betraktad som lite udda nästan. Jaha. Vad gör man? Faller för grupptrycket? ALDR....eller jo. Jag erkänner, är tillbaka i gamet nu. Sprang 5 kilometer i söndags och var på gymet igår för lite intervaller. Fredag blir nästa träningspass, förmodligen med sonen i joggingvagnen. Hur är det för dig, har du blivit utsatt för den här typen av grupptryck?

Uppenbarligen sinnesförvirrad av alla endorfiner. 

Det är liksom inget att sätta emot den här massiva träningskampanjen som pågår. Bara att foga sig, in i fållan och bidra till den allmänna träningshysterin. Beach 2012? Jodå om ett par veckor är det en varm och solig strand som väntar mig.

Sååå sista rycket nu fram till dess. Det fina är att EFTER beach 2012 så kommer vinter 2012. Och DÅ!! Då kommer satsningen: Fram med oversize-tröjorna, jeggingsen, chipsskålen och mjölkchokladen(för den är godast ingen kan övertyga mig om något annat) säger jag bara. Måste ju ladda batterierna inför nästa års prövningar!

Vem är med mig på satsningen vinter 2012?


//Gemma

Veckans sämsta dag, olust till allt och varför

Måndag, ösregn, diet och trist. Någon som missat att jag absolut avskyr måndagar? Jag är omotiverad till ett flertal saker: att jobba. Att äta för lite mat för att se snygg ut i bikinin. Att tänka och planera för hösten. Vadå hösten? Skit på dig hösten, jag vill ha sommarlov! Det jag känner mig motiverad till: att göra listor inför semestern, att köpa solkräm inför Sicilienresan, att äta middag på balkongen utan tjock-tröjan och paraplyet, att göra mysiga utflykter med sonen och Maken, att dricka Rosé "like there´s no tomorrow" och att läsa deckare och äta chips och choklad. Suck....dubbel-suck. Men bara 2 små veckor till sen är jag där! Minus chipsen, chokladen och överflödet av vin då. Annars lär jag få på mig bikinin med hjälp av kofot. Och ärligt talat, hur snyggt skulle det kunna bli?

För att undvika det scenariot har jag återupptagit löpningen fr.o.m. igår. Ingen kanske märkte något men jag tog ett litet uppehåll här från träningen efter Vårruset och examinationen m.m. Men nu är det på igen. Flebbet får liksom inte ta sig för stora friheter runt midjan för då är jag rädd att det kommer få fäste på riktigt. Bekämpar det som ogräs helt enkelt. Inte lätt när jag har disciplin som en 3-åring vad gäller att motstå livets goda.... Men samtidigt så märker jag vilken skillnad det är i mitt humör när jag äter vettigt och tränar. Lite ambivalens fortfarande men sakta och säkert rör jag mig mot vuxenvärlden och hörsammar förnuftets röst. Det kanske blir en hälsosam människa av mig med endera dagen?

För att pigga upp mig denna trista trötta måndag har köpt blommor. Och möblerat om. Lite spontant sådär, men det blev bra tror jag. Snart är den över och jag kan se fram mot tisdag, onsdag, torsd...HELG!!!! Det finns inget fredagsmys säger vissa: www.meekatt.com. Jag säger det finns massa fredagsmys bara ungarna somnar någon gång! Fram med vin, snacksen och bring it on.

Bilder på blomster som förgyllde min dag:

Någon som undgått att jag gillar färg?





Hoppas din måndag varit okej!

//Gemma

Midsommar 2012

Tillbaka igen efter midsommarfirandet. Sjukt nöjd med att jag inte stressade ihjäl mig på torsdagen med hembakat, svårslagna presenter och nya outfits. Jag inhandlade lyxig tvål till värdparet, strök den vita klänning jag haft de senaste 3 årens midsomrar(eller Maken strök egentligen) och packade lite halvhjärtat. Gissa vad? Vi överlevde och hade det väldigt trevligt. Note to self: man behöver inte anstränga sig till bristningsgränsen varje gång. Man kan unna sig att bara ha trevligt.

Vi kom fram till Fridens, Värmdö vid 10-snåret. Gick tillsammans med en av de andra barnfamiljerna ned till sjön för att hjälpa till med midsommarstången(läs titta på när andra gjorde jobbet, jag vet inte ens hur man skulle göra för att hjälpa till skulle säkert bryta av någon viktig gren eller nåt). Ungarna somnade mycket lägligt precis till midsommarlunchen. Det är helt suveränt att få äta lunch ute med andra vuxna och inte behöva stressa, springa runt, torka av och underhålla barn samtidigt. Solen stekte och vi hade det väldigt trevligt. På eftermiddagen var det sedvanligt firande och dansande och sedan bjöds vi på lax till middagen. T.o.m. tipsrunda hade vännerna konstruerat. Pluspoäng för det! Men jag vann inte.. Hela dagen var mysig och trevlig och sonen var helt fascinerad av vatten, låtsas-fiske, nya kompisar och att få äta festliga saker som chips och jordnötsringar och pistagenötter.

Enda lilla misstaget var att glömma "barnvakten". Sonen sov i en stuga ett par meter från huset där middagen hölls. Vad gör man? Vi chansade och gick tillbaka till stor-stugan. Det visade sig inte vara rätt val.... När Maken skulle ned och titta till sonen behövde han inte gå hela vägen ned eftersom sonen återfanns mitt i blåbärsriset på väg till oss. Pyjamas och till och med sandaler på, lite ledsen men väldigt rådig. "Jag är JAKEN!"(vaken) var enda kommentaren. Det löste sig fint till slut och sonen somnade om och vaknade inte förrän 07.30 morgonen efter. 

Lite bilder på dagen:

Fiskarna

Top och byxa H&M, skor Ecco

Sonen på väg ut på bus med nyfunnen kompis.

Spanar på trollsländor och fiskar

2:a vinst på chokladhjulet

Kast med liten son. Bästa leken tycker sonen. Jobbigaste leken tycker pappan och mamman.

Har man sett, det blev en nästan likdan skapelse även i år!

Ha en härlig fortsättning!!

//Gemma

Galna idéer, midsommarångest och att höra röster

Ett par funderingar denna morgon. Vi ska åka till midsommarfirande hos vänner imorgon, eller rättare sagt vännernas föräldrar. Vi fick ett par uppdrag som ska tillföras midsommarbordet: prinskorv och köttbullar. Varför är den första tanken som slår både mig och Maken: Vad kan vi laga själva? Varför inte bara svänga förbi affärn plocka upp lite färdiga förpackningar och vara nöjd och glad? Näpp. Det går ABSOLUT inte. Det måste vara något hemlagat, annars...annars....ja det blir pinsamt.

Så igår gick kvällen åt att fundera och bolla idéer, vad ska vi nu ha med oss för present till värdparet: hembakat bröd, egengjord marmelad, en bricka från Svenskt Tenn, snitsig olivolja, en hamster? Ska vi göra köttbullarna själva? Och korven? Det är ju inne nu att göra egen korv. Vi skulle kanske svänga förbi någon specialist-affär och köpa en sån där korvstopnningsmaskin. Eller? Och ska vi baka något kanske? Det är ju trevligt, lite såna där Leilas cookies eller cupcakes i regnbågens färger? Det är ju inte så svårt. Egentligen. Vad ska vi ha på oss???? Hur ska vi hinna shoppa? AAAH.....!

"Ähm...ursäkta, galna paret i soffan. Det här är förnuftets röst som talar. Lägg sakta ned anteckningsblocken.......LÄGG NED DEM sa jag!!!! Just det sakta och försiktigt. Och pennorna!"

Så, nu tar vi det från början igen. Lämplig present: en flaska vin eller något åt det hållet. Släpp alla idéer om hemlagad korv, lika "pinsamt" som det är med Scans prinskorvar är det om inte ännu mer med något fult, hemlagat som kanske inte är särskilt...åh jag vet inte...gott? Hemlagade köttbullar, men i såfall den enkla varianten som blir klara i ugnen. Baka inget!!! Ta ett stort steg iväg från de söta muffinsformarna, förlåt cupcakes-formarna. Ta på er det ni hade förra midsommarn. Ingen kommer märka något. JAG LOVAR!

Förra midsommar.

Mitt verk, vad är oddsen att någon kommer skapa något liknande 2012?

Ge pojken en mugg med vatten, en napp och lite kottar och pinnar så är han nöjd. En stund.

Ingen bryr sig om hemgjorda kakor, välstrukna byxor och specialoljor. Det blir ju bara jobbigt, smuligt, nya veck och fläckar iallafall. Ta med det på listan och en present. Chilla lite. Och ta för guds skull inte med en hel IKEA-kasse med leksaker som sonen ändå inte kommer vidröra eftersom han kommer vara fullt upptagen med allt nytt.

Ärligt talat, stressa upp sig på det sättet. Släng ned lite oömma kläder i någon väska, ta med blöjor och nappflaska till ungen och våga slappna av lite så löser sig resten. Tanken med att åka någonstans är ju för att ha trevligt inte för att visa upp någon konstig fasad som inte stämmer med verkligheten. Lägg det på rätt nivå, folk.

Så, då är vi överens? Ta med ambitionsnivån typ 10 steg och njut av långhelgen istället!

Ha en härlig midsommar, jag är tillbaka och bloggandes på söndag. Med bilder.

//Gemma

Dop

Såhär i dop och bröllopstider tänker jag tillbaka på sonens dop för ganska exakt 2 år sedan. Maken var nyss hemkommen från en lång utlandsvistelse i tjänsten och jag och svärmor hade under tiden planerat sonen dop. Vi var i Ekerö kyrka och hade sedan kyrkstugan för efter-mingel. Vi bjöd på en sommarbuffé, mousserande och tårta/kaffe. Är nöjd med det mesta den dagen, vädret, ceremonin och festligheterna för vår son. Men...

Lärdomarna:

• Kontrollera beställningen av tårta dagen innan, annars finns risken att den fina vita och ljusgröna skapelse man beställt blir...brun. Tårtan var god men hemskt ful. Not happy.
• Bordsplacering. Om du vill att folk ska mingla är det upp till dig att se till att det händer. Dessutom är det viktigare än man kan tro med vem som ska sitta nära dopbarnet, på vilken sida etc. 
• Ge inte dopbarnets mor för många glas mousserande. Då slappnar hon av för mycket och glömmer sina plikter som värdinna. Ähm...sorry!
• Större barn på plats? Ta med leklåda. 
• Det bästa vi gjorde var att anlita två tjejer som agerade servitriser, plocka bort disk, ta fram kaffe, tårta m.m. SUPER!!!!
• Gärna musik men det blir bra mycket roligare om gästerna är involverade, sånghäften är att föredra framför att sitta och lyssna på ett framförande. 
• Be någon passa dopbarnet en stund, ta en promenad med vagnen eller något så att även du hinner prata med gäster och njuta av tårtan. 

Vilket är ditt bästa tips för lyckade dop? 

//Gemma

The time is now, mindfulness och acceptans

Tiden är och nu. Livet är här och idag och nu. Vad som händer imorgon eller nästa vecka eller i sommar eller 2013 vet ingen. Vi kan planera och önska, drömma och oroas men det är också allt vi kan göra. Att acceptera stunden som den är utan att döma eller vilja förändra, det är en konst. Stanna upp en minut, bara en minut och känn hur det känns att vara här och nu. Har du tid att göra det?

Jag kan bli så arg på migsjälv när jag inte ens kan sitta i soffan och dricka en kopp té utan att ha TVn på, iPaden i knät och mobilen i handen. Men vad är det för fel på mig? Jag vill bli bättre på att känna att jag lever och våga förlora mig i stunden utan att hela tiden tänka på nästa steg, nästa drag.

Min bästa instruktör är min son. Han kräver min uppmärksamhet och försöker hela tiden lura mig att leka med honom. När han och jag lyckas ha en lekstund utan att jag ska göra 5 andra saker samtidigt så är det nästintill en uppenbarelse. Vad härligt det är att förlora sig i en enkel lek, lite vardagsbus. Det krävs så lite, en enkel gömma-hitta lek eller bara en påhittad saga eller lite vatten och två koppar(hälla i den ena och över till den andra). Bara att följa med och låta honom visa MIG sin värld.

En minut utan att göra någonting.

Den här tisdagen är bara idag, hur vill du uppleva den?

//Gemma

Sliten, godis och snällt napptroll

Jag är ju inte riktigt på topp får jag erkänna. Är uppenbarligen helt orutinerad på festande och känner sviterna efter lördagsnatten fortfarande. En annan grej också, ju snyggare man kände sig på festen desto hårdare blir bakslaget dagen efter. Vem är vraket i spegeln? Var tog snyggingen i rosa fordral vägen?

Suck...Tur att jag kan trösta mig med bilderna i efterhand. Jag har också kommit av mig helt med träningen. Ingen box på flera veckor och löpningen var det över en vecka sen. Illa illa... När man är lite bakis slinker ju gärna ett och annat onyttigt ner dessutom, vilket jag betalar för idag med en enbart en grekisk sallad till middag. Kvällen kommer inte bli mycket mer spännade än såhär:

Vatten med citron. Mums...

Den här veckan är fylld med utmaningar när det gäller dieten: en bio imorgon, 2 AWs och sen midsommar. Vad ska man säga? Hello knubbsälen? Måste fokusera här och ta mig igenom veckan med måtta. Varför är allt gott så onyttigt? Och säg inte att frukt är också godis.. Det är det INTE.

Riktigt godis...snyft!

Sonen var väldigt snäll idag och har myst i soffan och i badet och uppfört sig vid bordet. Känner nästan inte igen honom. Hm kanske ska lämna bort honom för uppfostran fler gånger...

 Har du haft en schysst måndag? Snart är det en hel vecka till nästa. Hurra!

//Gemma

Perfekt upplägg för Bröllop

Den här helgen har ju som bekant handlat om goda vänners bröllop. Igår var vi(jag och Maken) på festen och idag mår vi som vi förtjänar... Jag har varit på ett par bröllop tidigare och måste säga att det här var i särklass det roligaste och med bäst fest efteråt. Jag kör en liten lista på upplägget för att beskriva vad som var så bra:

• Vacker miljö på Karlberg slott och en lagom lång(läs kort) vigselakt i kapellet.
• Då både brud och brudgum har militär bakgrund var det många stiliga herrar i uniform. Damerna var också eleganta, klädkoden var smoking vilket är behändigt. Man behöver inte ha långklänning utan kan komma i en festklänning som man kan använda igen vid annat tillfälle. Brudparet var naturligtvis det vackraste.
• Det var sedvanligt mingel och champagne innan middagen, inga jobbiga lekar eller krav på vem man skulle mingla med.
• Bordsplaceringen var noga uttänkt. Inga gifta par satt tillsammans vid samma bord utan alla fick möjlighet att prata med andra än sin partner. I menyn fanns en liten beskrivning av varje person till bordet. Fyndigt formulerat för var och en.
• Många tal och alla var roliga! Det var så mycket hjärta och värme och skapade en familjär stämning. Toastmastern satte tonen med att bjuda på sig själv och banade väg för talarna på ett roligt sätt.
• 3 rätters vid sittande bord och vin till, bra med klassiskt upplägg. 
• Kaffet serverades inte i matsalen utan intill liggande salong, bra med luftombyte. Smart med stora askar med blandade praliner och macroner. Och man fick ta fler än 1!!! Det skapade också god stämning.
• Vid middagen fick alla ett danskort: som ett visitkort med utrymme att skriva upp 6 st partners för att dansa: vals, foxtrot och bugg. Just då var det lite jobbigt när man var tvungen att fråga bordsherrarna om danser, men sen när bandet började spela: Briljant! Då var alla där på dansgolvet, gammal som ung och tränad som otränad dansare. 
• Lopp. Det här är tydligen en tradition från flottan som handlar om att man innan man går och lägger sig tar sig en sup. På den här festen blev det lite mer fancy än bara det: pyttipanna med äggula och rödbetor, smör/ost och bröd serverades med snapsar och visor. Då blev det hög stämning kan jag lova! Så kul att höra alla dessa militärer sjunga snapsvisor för kung och fosterland mitt i natten. 
• Efter loppet var det en DJ på plats så man kunde fortsätta shejka bootien till sent på natten.
• Och slutligen: det var INTE fri sprit i baren. Så himla bra! Väldigt hyggliga priser och folk blev inte apfulla. 

Jag kände mig nästan finare igår än vad jag gjorde vid min egen vigsel, det var verkligen så härligt att få gå till frisören och fixa håret och ha dagen på sig att göra sig iordning. Vi fick till några riktigt fina bilder också. Men inte på brudparet, det hade de egna fotografer till och alla gäster har blivit lovade att få bilderna digitalt sen. Så lite snopet men inte en enda bild på bruden har jag än sålänge.

Klänning och skor Karen Millen, sjal från Coast och väska Mulberry

Kl 03.30, dags att gå hem kanske...

Smygbloggandes...

Hoppas du haft en kul lördag själv!

//Gemma

Smygblogg från bröllop

Att smygblogga från den här festen är som att äta äpple med pinnar. Det låter sig inte göras. Jag är helt upptagen med mat, vin, mingel, danskort och allt möjligt. Men här kommer lite bilder på mig iallafall:

Halt son, erkännanden och superdiet

Hemma och ledig med sonen a.k.a(also known as..) halta Lotta. Morgonen började vid 8-snåret när sonen försökte ta sig ur sängen och kom ända till dörren innan han märkte att det gjorde ont i den stukade foten. Första timmen blev jag lite oroad för att jag skulle bli tvungen att gå och bära runt på den lille kalven hela dagen. Hur fixar man det? Plötsligt växte min medkänsla för alla föräldrar med barn som faktiskt inte KAN gå med ungefär 7000%. Men nu har ju min unge bara en lätt stukad fot och med lite Ipren på det så funkade vardagen igen runt 10-tiden. Haltandes men glad unge. YES!! Jag såg framför inställda fest-planer, inställd barnvakt och sjukstuga. Jag som köpt en DYR skit-snygg klänning(bilder kommer imorgon, ska smygblogga från festen..), bokat frisörtid för att få håret stylat(för första gången i livet till en fest, förutom min egen vigsel), kämpat med vikt och brun-utan-sol och t.o.m. köpt lösögonfransar. Jag ska på stort bröllop och vara as-snygg och njuta av festen och att få se Maken i smoking. Och så hoppar ungen från en pall... Jag har all empati i världen för sonen och att det gör ont, men också så glad att det inte var något allvarligt att jag faktiskt VÅGAR erkänna den andra sidan av myntet och hur det hela skulle drabba mig.

Appropå att våga vara ärlig med sina känslor som mamma så måste jag igen länka till den fantastiskt roliga Meekatt och hennes inlägg där hon hetsar folkgruppen mammor-på-Familjeliv:
http://www.meekatt.com/2012/06/hets-mot-folkgrupp-porrfilm-mogelost.html

Idag är det fredag och jag som började dieta i söndagskväll har nu gått ner 1,2 kilo. Fantastiskt! Har kört på Gemma-dieten denna gång och den går till såhär:

ÄT:
Alla frukter är okej men inte mer än 1 banan om dagen
Nötter i måttlig mängd, inte mer än 1 näve på en dag
Kött(men inte varje dag)
Fisk(inte lax varje dag)
Fågel(helt ok att äta varje dag)
Fetaost, halloumi
Ägg
Sallad
Bönor
Keso
Lättmjölk, yoghurt
Musli
Potatis, bulgur, couscous men bara 1 gg/dag
Smoothies på bär, yoghurt och havregryn
kaffe, te, vatten


ÄT UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER:
Grädde
Smör
Gräddiga såser
Majonäsiga röror
Mjölkchoklad
Godis
Bröd
Bullar/kakor/kex
Öl/sprit
Chips
Pasta

OK som FUSK men bara typ var tredje dag:
1-2 glas vitt vin eller rosé
popcorn
3 bitar mörkchoklad(den du gillar bäst)
avokado
dessertost utan kex
Grillad korv utan bröd(kanske inte varannan dag men ok en gång i veckan i en chorizosallad exempelvis)

3 mål om dagen och 2 mellanmål, INGA omtag.

Inget sånt...

Och inget sånt.....

Men det här: kycklingfilé och grönsakspaket

och t.o.m. ett glas sånt på en fredag! Det är ju faktiskt lite roligare än att trycka en 200gr schweizernöt(jag lovar om den där ligger kvar på bordet i mitt rum på måndag så kommer den få med mig att göra... se inlägget: http://gemma-uppochner.blogspot.se/2012/06/hinder-och-elande.html

Motion: ambitionen är 3 pass/vecka men det har jag inte hunnit med denna vecka. Bättring framöver!

Den här dieten passar mig, inte enbart kött och fett eller enbart kött och grönt som så många andra utan lite av varje men med betoning på att äta fettsnålt och dra ned på kolyhdraterna. Nu kör jag på det här fram till 14 juli. Det är mitt mål. Sen under sommar-semstern kommer jag unna mig bröd till frukost och kanske en och annan glass...

Hoppas du får en trevlig helg.

//Gemma

P.s. Jag finns på Facebook: http://www.facebook.com/gemmablogg

Bilder på piraterna, en perfekt picknick-korg och ett oväntat avslut på dagen

Här kommer lite fler bilder från dagens fest på dagis. Allt gick väldigt bra förutom att sonen vägrade sjunga(helt väntat) och sen blev rätt speedad av allt gott i picknick-korgen och den allmänna feststämningen(också helt väntat).

Den "perfekta" korgen innehöll: melon, banan, bragokex, pannkaksrullar, mörk choklad, festis och kaffe. 

Det som knappast äts hemma slinker minsann ned ute...

Sonen visar att det är jordgubbe och äpple på bilden.

Notera de ursnygga hemmagjorda tatueringarna.

Vi kan ju iallafall lyssna när de andra sjunger....

Smart med stora hinkar med såpa för att roa de minsta med bubblor.

Alla som vågade fick en chokladbit av trollet. Mörk choklad. Det gick ned det med.

Sonen längst ut till vänster. Våga vägra allsång.

Efter festen bara att gå hem och fixa middag, busa med sonen och förbereda för nattning. Då vill sonen hoppa från sin lilla IKEA-pall, och landa i en kuddhög. Det gick bra fram till att han ville testa att hoppa och landa rakt på golvet. Tjut av smärta visade att något var fel, när det sen inte gick över och han inte kunde stödja på foten. Ja, då var det bara att bege sig till akuten.

Jag är inte särskilt bra i stressade situationer, men det var bara att bita ihop och försöka. Sonen var väldigt rädd för röntgen och det visade sig att det krävdes 3 vuxna för att hålla ned den skrikande 2,5 åringen. Kändes inte helt bra, men vad gör man? Det var ju åtminstone ett tecken på att inget var brutet för han spjärnade emot med ALLA krafter. Så till slut fick vi veta att det förmodligen är en stukning, ge Ipren och blir det inte bättre på ett par dagar får man återkomma. Sonen däckade i vagnen och jag fick ett bryt på Maken i väntrummet. Perfekt torsdagkväll.

Imorgon ska jag och sonen ha en lugn dag och jag ska uppfinna metoder att hålla en 2,5 åring stilla.

Någon som har nåt tips?

//Gemma