Bitches, beslutsamhet och belöning

Har läst ett helt fantastiskt inlägg som i sin korthet belyser ett viktigt ämne: Varför ses framgångsrika kvinnor som bitchiga/knepiga/besvärliga? Läs de här raderna om du har någon minut över: http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/knepiga-besvarliga-kvinnor/#comment-97947

När jag blev projektledare fick jag också känna på att jag minsann inte var "en i gänget" längre. Jag har fått höra ett och annat som sagts bakom min rygg både då och i min nuvarande tjänst som metodutvecklare. Jag fattar att det säkert är mycket värre för de modiga kvinnor som driver egna framgångsrika företag, blir chefer eller på annat sätt får en makt-position. Jag tycker Jantelagen börjar lukta lite unket och gammal räv. Vad är problemet? Att vissa av oss tjejer, kvinnor och damer vet vad vi vill ha och inte är rädda för att gå ut och försöka skaffa fram det? Eller är hur rädda som helst men ändå fortsätter, trots alla rädslor och trots alla som vill dra ner dem. Det kallas mod. Varför ska kvinnor vara blyga, söta, timida, omtänksamma och generösa? Varför är det så oerhört fult att vara kvinna och ta för sig, tala sin mening, vara rättfram, och rak på sak?

Om jag hade stått och velat och inte satt en fot framför den andra trots ALLA hinder(och tro mig det var inte få) i min väg då hade inte följande hänt:

Den här karln hade inte varit min make om inte jag hade uppmärksammat honom på det uppenbara den där fredagen  ute på stan.

I 9:de månaden, vems förslag var det tror ni?

Ren beslutsamhet skapade det här miraklet.

Att gå ned 20 kg efter "miraklet" tog i princip ännu mer för att inte säga ALL beslutsamhet...

Många saker i livet, på jobbet och annat hade jag inte fixat utan stöd från fina vänner och kollegor! Tack för att ni finns!

Jag ville till Rom och köpa mig en äkta Fendi. So I did. 

Att hålla sin relation vid liv kräver insatser när man har småbarn. Man måste aktivt boka in city weekends, SPA-helger eller bara en taco/film kväll hemma UTAN barn. Inget händer av sig själv, DU måste boka barnvakten, DU måste boka aktiviteten och ibland är det t.o.m. DU som får köpa blommorna tlll dig själv. 

Beslutsamhet och mod krävs för att våga säga vad man tycker och sträva efter det man helst vill göra. Inte alla vill bli chefer, jag har faktiskt fått förfrågan en gång men tackat nej. Jag vill hellre jobba med det gör jag nu och utveckla det ännu mer. Vill bara säga till alla er starka, underbara och helt fantastiska kvinnor därute: Go for it!!! Man ångrar bara det man inte prövat(förutom sånt som är rent destruktivt förstås).

Ett axplock av sånt jag gjort och inte ångrat:

• Tagit min examen: socionom/OBM-konsult
• Satsat på det förhållande som verkade oerhört svårt att få ihop till en börja p.g.a. utlands-jobb och boende. Blev ju en make och son av det hela!
• Lämnat dåligt förhållande och varit bostadslös under 1 månad(kul att bo hos mamma när man är över 25...)
• Hoppat fallskärm.
• Hoppat på projekttjänst utan att veta framtidsutsikterna.
• Bestämt en metod för att få bebin att sova och hållit mig till den. Det var inte lätt men ungen har sovit 12 timmar/natt sedan 6 månader(med undantag för sjukdomar/tänder)
• Lärt mig snorkla trots kraftig rädsla för att ha huvudet under vatten.
• Börjat springa trots att det var en ren pina i början. Och klarat av Vårruset på 30 min!!!
• Tagit alla möjliga former av jobb som jag varit helt livrädd för: från att städa sjukhus till hemtjänst till butiksansvarig till socialsekreterare på försörjningsstöd. 

Heja oss och låt inte dina egna ELLER någon annans rädslor för vad du kan/inte kan komma i din väg!!!

//Gemma